På grund utav att jag är och jobbar så pass i Göteborg, är ölnörd (typ?) och sedan starten moderator på forumet, och tack vare Pelle och de andra trevliga ölfantasterna på Ölrepubliken i Göteborg så lyckas vi nu arrangera den första träffen på västra sidan av landet.

Var: Ölrepubliken, Göteborg
När: Måndag 27e maj
Hur: BSF’are och andra ölfantaster möts och chillar tillsammans med lite öl

Det kommer att bli en provning klockan 19.00, tyvärr är den för närvarande fullbokad. Men både före och efter den kommer Ölrepubliken att intas av passionerade öldrickare, så kom dit, ta en öl och snacka skit! All info hittar ni på länkarna ovan, där ni också kan bli medlemmar om ni inte redan är det.

Det vankas också en träff i Stockholm, kanske redan nästa vecka – all info här.

Henok Fentie och Karl Grandin på Omnipollo tar steget vidare efter succen med hembryggarboken ”Brygg Öl” och lanserar nu en helt galen tävling riktad till alla hembryggare ute i landet. Det är ett riktigt maffigt pris, så listen up!

Reglerna är enkla:

- Skicka 3 flaskor av din bästa hembrygd, inklusive recept till Omnipollo (Omnipollo AB, Tjärhovsgatan 6, 116 21 Stockholm) senast onsdagen den 31 juli 2013.

- Ha en tydlig avsändare, det får endast vara 1 bryggare per öl.

- De tävlande måste vara minst 20 år och tävlingen är inriktad till Sverige.

Vad kan du vinna då?

Jo, en tripp med Omnipollo till Enland i augusti för att brygga en öl med och på Siren Craft Brew med den välkände bryggaren  Ryan Witter-Merithew. Ja, ni läste rätt – ni får skriva ihop och brygga öl hos ett av de mest intressanta brittiska bryggerierna just nu!

“Bring your passport and off we go. You just got to brew that champion beer first.”

Läs mer här! Tveka inte utan brygg öl, skicka in och ha kul! Vi kommer såklart att följa alltihop!

Torsdagen är slagen och jag med! Trött i hjärna och i skrivande fingrar men ett uppdrag är ett uppdrag. Tankarna snurrar kring all belgisk öl och ingen. Skärmen stirrar tillbaka som en ljummen industrilager i plastglas och alla andra är på nyöppnade barer med utländsk öl.

‘Horror Vacui’ är latin och betyder rädsla för tomrummet. Termen är mest vedertagen inom konsten men ibland kan den vara nog så tydlig även för en plitande lekman som mig. Inom det skrivande skrået är väl ‘mogigrafi’* en mer vanligt förekommande åkomma och utifrån en autodidakt kåsörs, som mig själv, betraktelse är det en tämligen ny upplevelse. Intressant på många sätt men oftast bara stressande och obehaglig. Hittills drabbas jag bara av det några gånger i veckan (sic!) men de mer rutinerade i gebitet varnar och delger mig gärna om deras svackor som kan vara i veckor. Övriga, exempelvis läsare av mina alster och vänner, tycker att jag borde hålla tillbaka på krutet eller att jag ska dra ner på tempot. Jag tackar men betackar mig gärna från alla goda råd och kör helst mitt eget race! Visst är det glädjande att människor engagerar sig i mitt välbefinnande och hälsa men än så länge känner jag större glädje och tillfredsställande i att sitta och knacka än ångest över min nya tillvaro. Trots att saker och ting händer på alla fronter vill jag tro att jag är samma Skrubbe som alltid. Det är att jämföra med en öl som oavsett förändringens vindar och moderniteter består.

En sådan öl är trappistölen Orval. Visst har den vacklat men vem gör inte det! Generellt är det en öl som man alltid kan falla tillbaka på och trots sin otroliga komplexitet tilltalar den otroligt många. I Belgien slåss folk för att komma över tillräckligt många och flertalet blir utan. I Sverige finns det över 1000 stycken på 28 Systembolag i skrivande stund. Ja, vi är lite bortskämda. Orval är en bärnstensfärgad brygd med väl tilltagen beska väl dold i en fräsch syra, lätt insvept med en subtil fruktighet. Ölen fungerar i ensamhet eller tillsammans med mat. En allvädersöl för alla årstider. Pax Vobiscum!

*enligt Wikipedia är mogigrafi ett annat ord för skrivkramp och är sedan 1830 klassat som en arbetsskada.

Vänligen/

Nytt är nu att de också kommer att sprida ut öl från bryggerier som Fort Collins Brewery och Tommyknocker ifrån Colorado samt Deschutes Brewery från Oregon. Jag har besökt både Fort Collins och Tommyknocker och framförallt Fort Collins har ett par öl som verkligen kommer att förändra svenskarnas syn på amerikansk öl. Tommyknocker lägger sig som en bra balansspelare med stabila öl av hög nivå där jag hoppas att vi får se mycket av deras mörka öl som jag verkligen gillade. Deschutes har funnits lite runtom i Stockholm under tidigare år men de har flera öl som ölnördar håller högt och även här är det många av deras mörka öl som sticker ut.

Hurra och kalas säger jag!

De två ölen som lanseras nu den 1 juni är dels Pale Ale, en American Pale Ale på skönt måttliga 4,6% alkoholstyrka. Ölet har humlats med humlesorterna Cascade, Centennial och Citra. Apan med ölglaset har godkänts av Systembolagets censur, som därmed visar att man tror att apor inte dricker öl – skönt, särskilt för mig som gillar apor. Och nej, APA är inte ett skämt på djuret om ni nu skulle tro det efter att ha läst en numera välkänd recension i en dagstidning. Ölet kommer att kosta 19,90 för en flarra vilket är ett väldigt bra pris (artikelnummer 1443)

Det andra ölet är en Dubbel IPA, DIPA, med rikliga mängder jänkarhumla i form av Columbus, Cascade, Simcoe och Amarillo. 29,80 kronor per flaska (artikelnummer 1616). Och ja, kvinnan på flaskan dricker ölet – kvinnor gillar öl, kvinnor dricker öl och kvinnor kan öl. Bara så att Systembolaget inte får för sig att censurera det hela, man vet ju aldrig.

Electric Nurse DIPA

Utseende: Rödskimmrande mörk orangefärgad vätska med ett för stilen hyffsat välkänt smutsigt skum.
Doft: Ölet uppvisar en nästintill ledig grapekaraktär med humlekottar, aprikoskärnor och snart-mogen persika. Ett uns karamell i maltbasen ger balans och tyglar humlens pulserande aromattacker.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fruktig och åter eldig humle i smaken där beskan smaskar till tungan utan att strama åt. Ölet lycket väl med att ge en bra beska utan att det blir direkt beskt – motsägande? Nej, välbalanserat. Även i smaken kommer karamell, persika och en söt ton och balanserar ut beskan.

Betyg? – Bättre(-). En väldigt drickbart och välbalanserad DIPA som jag ser en stor charm i vad gäller variationen mellan humle och maltkampen. Kanske kunde fruktigheten varit lite tydligare, men risken är att det blir beskare eller att man drar ned på malten varpå den skulle tappat i balansen.

Electric Nurse Pale Ale

Utseende: Aningen disig bärnstensfärgad vätska med litet smutsvitt skum.
Doft: Grape och persikoaromatisk smörkola med fräscha inslag av fruktjuice. Just sådär sommararomatiskt jag gillar hos en sitta-i-solen-på-ballen(balkongen)-apa. Grunden med smörkola tycker jag håller uppe aromerna så att de får en längre livslängd och inte tappar lika snabbt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stenfrukter och citrus med en mild ton av grape bygger upp en fin smak som paras med en mild beska. Sommrigt och skönt utan anspråk på att vara mer än vad det är – uppfriskande, på fler sätt än vad gäller smaken.

Betyg? – Bra(+)/Bra +. Det här är en sommarklädd APA som en sommarapa ska vara, lättdrucken på gränsen till mild. Som med andra svenska öl som florerar på marknaden, tänker mest då på Poppels APA och Brekeriets Funkstarter så vill man kunna dricka 4-5 stycken i rad. Ölen ska helt enkelt hålla för det, något många nödigare öldrickande glömmer till förmån för kraft och “pang”. Välj den här som ett fräschare alternativ till Sierra Nevada Pale Ale eller variera med Lagunitas New Dogtown.

Southern Tier Brewing Company

Med andra ord ska ni som gillar ölen passa på att beställa hem dem från Brill & Co som åtmisntone har Mokah i sin beställningskatalog - dessutom som styckplock.

Southern Tier
öl, styrka, namn, storlek, antal per kolli (* = styckplock), pris per flaska

Crème Brûlé 9,6% Imperial Milk Stout (m vanilj) 650 ml 12* 129,00
Mokah 11,0% Imp. Blend Stout 650 ml 12* 129,00

Tyvärr var de båda slut, dock finns den skitgoda mörka IPAn Iniquity och en av mina favoriter bland pumpaöl – Imperial Pumking inne.

Iniquity 9,0% Black IPA 650 ml 12* 119,00
Pumking 8,6% Spice/Herb/Vegetable (m pumpa) 650 ml 12* 129,00

Soleil de Minuit är en hjortronlambic från det belgiska bryggeriet Cantillon. Den är speciellt framtagen för den internationellt aktade restaurangen/ölkrogen Akkurat och gjordes för första gången 1999. Det skulle sedan ta 13 år innan den gjordes igen. Detta är även en av världens mest eftertraktade öl och förväntningarna över hela världen var enorma när det annonserades ut att Akkurat skulle göra den igen.

Jag och en av mina goda vänner var fast beslutna att vi skulle ta oss upp oavsett vad och flygbiljetter upp köptes direkt när datumet för släppet annonserades ut.

När vi anlände kl 14:50 hade det redan bildats en kö utanför Akkurat. Alla var laddade, stämningen var på topp äntligen skulle vi få smaka på detta legendariska hjortronöl. 15:00 öppnades portarna och alla i kön gick med bestämta steg in mot baren för att beställa sin flaska Soleil. Personalen var väl förberedd och flaskorna åkte ut i snabb fart.

Snabbt hade vi en flaska och två av Cantillons nya fruktlambicglas framför oss. Spänningen var stor, skulle vi bli besvikna?

Första intrycket var en svag hjortrondoft, inte alls det som vi fått beskrivet av den gamla Soleil som man enligt de som druckit kunde känna från ena änden av baren till den andra när någon öppnat en flaska. Tyvärr var det även en stickande fenolisk doft som påminde om bränd plast. Smaken var tydlig av hjortron men tyvärr även här mycket bränd plast. Ölet hade en lägre syra än förväntat och även kolsyran var rätt låg. Det var med blandade känslor vi drack den, onekligen var det som allt från Cantillon väldigt gott, men de skyhöga förväntningarna och år av suktande efter ölet gjorde kanske gjorde att våra förhoppningar inte infriades.

Vi beslutade oss för att hoppa en andra flaska och istället köpa en magnumflaska Cantillon Gueuze 2004. Det visade sig vara det bästa vi gjort en helt fantastisk balanserad gueuze och lagringen på magnumflaska hade gjort den mycket gott. (Vi köpte även en 375ml Cantillon Gueuze 2004 senare under kvällen som inte ens var i närheten så bra). Nu började det hända saker på Akkurat, Jean van Roy bryggare på Cantillon kom in med ett gäng från Moeder Lambic i Bryssel (en av världens bästa ölbarer mer om den en annan gång). Några minuter senare kommer Akkurats general Stene med ett Cantillonfat som han ställer mitt på golvet vid sidan av baren. Det rings i en klocka och baren tystnar. Efter ett kort tack till Jean van Roy förklarar Stene att någon fyller år och denna någon är ingen mindre än Oliver Twist. Vidare förklarar han att därför skänker han fatet till Jugge ägare av Oliver Twist dock måste han öppna det idag.

Förvirring är total först innan folk inser att fatet kommer öppnas på Oliver Twist. Folk glömmer notor andra betalar i panik själv var vi tvungna att svepa en halv magnum.

På vägen upp till Oliver Twist är stämningen glad folk skrattar över Stene’s tilltag. Stene och Jugge bär fatet i varsin ände.

Väl på plats kopplas fatet snabbt på och serveras i en rask takt till ivriga ölälskare. Tillslut fåräven jag mitt glas. Doften har inte alls de där stickande tonerna av bränd plast, utan här är det massa hjortron i doften. Smaken är även den mycket bättre, mycket mer hjortron med inslag av sylt och en fin låg syra och kolsyra. Nu börjar vi snacka! Nu förstår vi mer av varför det här är en så omtyckt öl och vipps togs det in ännu ett glas.

Efter ett par glas från fatet tar undertecknad modet till sig att gå bort och få sig en pratstund med mannen bakom ölet en legend i ölvärlden Jean van Roy. Det disskuteras konstiga etiketter, testbatcher och även flaskstorlekar. Jean var nöjd med ölet, han tyckte fatet var fantastiskt fruktigt medan flaskorna inte var där rent fruktmässigt än. Hur flaskorna kommer utvecklas får vi se med tiden, men troligt är att de kommer att utvecklas lite framöver innan den riktiga lagringen sätter fart. Hjortron kan också vara lite lurigt och tänker man på en viss dubbel ipa med hjortron så brukar den ändra karaktär helt mellan det att den är helt färsk och att den fått mogna några veckor, för att sedan utvecklas vidare efter någon månad.

Avslutningsvis fick vi en inbjudan till Cantillon för att dela några öl med Jean och fortsätta våra diskussioner nästa gång vi är i Bryssel.

Kvällen avslutades på Akkurat med ett besök i källaren och det som anses vara en av världens bästa gueuze 3 Fonteinen Oude Gueuze 1999 en öl bryggd av Armand Debelder (3 Fonteinen) och Karel Goddeau (De Cam) som även fast den fortfarande var fantastisk kändes som den var på nedgång och bleknade brevid magnum gueuzen vi druckit tidigare under kvällen.

Sammanfattningsvis en fantastisk dag enligt uppgift från säkra källor såldes ca 70 flaskor soleil under dagen. Fatet tog ca två timmar att ta slut.

Ja nu är det bara att vänta 13 år igen eller hoppas på att Cantillon har något ess i rockärmen till Akkurats 20års jubileum om två år….

Intresset för att BrewDog ska öppna har varit enormt och det går knappt att stå på gatan och lacka träram till fönstrena i mer än ett par minuter innan flera personer frågat när vi öppnar, och nu kan vi äntligen säga det! Eller tja, ni får ju kolla videon ovan, som filmades under vår pre-launch, där det slutgiltiga öppningsdatumet presenteras.

BrewDog Bar markerar en ny era i craft beer Stockholm, där det kommer att presentera nära på hela BrewDogs sortiment inklusive specialöl som endast vi kommer att ha, vi sniffar upp coola specialfat även från övriga leverantörer och kommer alltid att ha något skoj att se fram emot – och inte bara i ölväg. Inte en, utan 2 hamburger afficionados uttryckte att vår hamburgare är den bästa i Stockholm. Bara en sån sak.

Vi ses där!

Detta var mer en affärsresa än en nöjestrip men självklart hann jag peta i mig några öl och som vanligt såg jag till att en del av dem var nyheter. Jag fyllde även väskan med ett tiotal olistade öl, så nu kan jag ‘ticka’ var och varannan dag om jag nu känner för det!
Det finns en mystisk, tokig och lite sjuk känsla i att dricka en ny belgare. Man genomsyras av pillriga känslor och är det fler öl att avhandla uppfylls jag alltid av en rastlöshet och en suktan efter nästa öl innan man ens börjat på den nuvarande. På gott eller ont, kommer den förutfattade meningen besannas eller kommer jag få mitt livs överraskning?

Under resan besökte vi några ölbutiker och där sätts både min karaktär och mina väskor på prov! Jag har så svårt att lämna en ölhandel med öl jag inte druckit utan att investera i några eller alla av dem! Det är ett gift, en sjukdom, dock en ganska rolig sådan.
Nåväl, hittade jag något bra? Något som stack ut? Ja, det gjorde jag. Man ska vara varse om att humletrenden har (äntligen?) kommit till Belgien och många bryggerier gör relativt besk och humlestinn öl. Dessa finner jag generellt väldigt tråkiga, men det är jag. Många av de nytestade tillhör ovanstående kategori och de får finnas men inte mer. Bäst i test utan konkurrens var en blond på 6,5% från Het Nest med Brettanomyces i och hade jag testat den blint skulle jag trott att det var från Brekeriet! Mycket god öl!

Ny öl i all ära och jag är skadad å det grövsta, men man får inte glömma klassikerna! Glöm inte ditt ursprung, minns legenderna och kom ihåg varför du blev fast i belgoträsket!

Trots min sjukdom försöker jag att dricka de öl som fick mig fast för tio år sedan. Jag har varit inne på en del av dem men jag glömmer aldrig mina första dejter med Westmalle Dubbel. Oj, vad vi har haft roligt ihop även om vi inte träffas så mycket längre. “I see a darkness” på repeat! Denna magnifika trappist i sin mahognyfärgade skepnad med total balans och djupa kropp passar inte bara att dricka utan även att skeppa i den lyxigaste köttgrytan. Vi är lite bortskämda i Sverige som bara kan glida in på Systembolaget och plocka upp denna munkbryggda härlighet! Gör det…

Vänligen/

Nu ska jag inte skriva om mig själv utan jag vill hålla det kort och snabbt konstatera att fyra år och över 4.000 olika öl kommer att bli flera. Tack till M2, Balder, Jens Skrubbe, Danko och alla andra gästskribenter eller andra som stöttar och hjälper MankerBeer.com att bli det vi är. Jag hoppas att ni läsare tycker att vi gör ett okey jobb å vår sida och att ni ser glatt på utvecklingen av den svenska, och internationella ölkulturen.

Vad som har varit bäst under året vet jag inte riktigt, med så mycket öl, nya vänner, mässor och festivaler och andra upptåg så är det svårt att se tillbaka på enskilda händelser. Snarare är det den sociala biten jag vill lyfta fram, för öldrickare är banne mig sociala och glada prickar - unga som gamla, män som kvinnor och korta som långa, alla ser över möjliga gränser och kan chilla tillsammans. Först kanske det handlar om öl, sen börjar det handla om vänskap – helt som det ska vara!

Skit i allt sånt nu, för nu är det bartime – idag är ni alla värda en födelsedagsöl!

Manker