Categorized | Ölrecensioner

Rigor Mortis och flygande grisar

Torsdag.

En torsdag då slutligen allt meck med detta halvår vart klart och jag till slut kan luta mig tillbaka och bara njuta. Så vad ska då plockas fram för att fira denna dag? Nu är det mest godbitar kvar i mitt förråd, trots spontaninköp av Shipyards Smashed Pumpkins och Hornbeers Carriberan Rum Stout.


Fram åkte Rigor Mortis från Brasserie du Ciel och senare Averys Hog Heaven, oink…

Brasserie du Ciels Rigor Mortis, en abt/quadrupel med kraftiga 10,5% alkohol. Jag hade svårt för den lite alkoholbrännande Gulden Draak samtidigt som La Trappes Quadrupel aldrig är fel. Så blir intressant detta.

Skum: Normalt men rätt fluffigt skum. Lite gräddigt cremefärgat. Sjunker ner och lämnar lite smutsiga rester

Färg: Fin, ogenomsebar “blodfärgad” (kristallfärgat brunröd) vätska.

Doft: Oj. Inte så sött som jag hade trott, inte heller så mycket alkohol. Mer old school, överhängande jästdoft men friska dofter av frukt, lite alkohol och sockervadd blandas ut med mörka frukter.

Smak: Rätt lätt munkänsla, men ändå mer än andra lite lättare “quads”. Goda smaker där malten ger sötma och smak av godis. Men samtidigt finns en underbar fruktighet och “ge-mig-mer” behov. Jästen finns där och piffar upp smaken med lite kryddor och sting.
Perfekt balans mellan alla smaker, dofter, alkoholstyrka, sötma, jäst, etc, etc.

Betyg? – Bäst+, nog den besta “belgaren” jag druckit. En helt underbar öl, som vart lika god efter att ha fått stå framme några minuter medan jag klippte mig. Synd att jag inte plocka på mig fler.


Sedan då? Min rara flickvän hade gjort kladdkaka. En imperial stout månne, Rum stouten t.o.m? Nix, fram åkte Averys Hog Heaven, tyckte det var lika bra att gå till slakt på de små rara grisarna. På flaskan står det “Barley Wine style ale” och just den markerade biten är vad som kännetecknar detta öl enligt mig.

Skum: Rätt högt, mjukt och halvkrämigt skum med lite gräddäggsgult vit färg.

Färg: Röd och orangefärgad vätska

Doft: Massor av humle och beskan slår på direkt. Lite grape, svagt med gräs och citrus – inte så värst barley wine hittills.

Smak: Här kommer lite barley wine smaker dock. Ändå är det humlen som står i centrum och ger mig känslan av en maltig DIPA. Även Oatgoop kommer till minnes. Det är lite humle med blött hö och andra sädessorter som dominerar smaken. En viss fin sötma och karamellighet finns också där. Väldigt besk eftersmak dock. Kan inte bestämma mig om jag gillar den eller inte utan borde kanske druckit den paralellt med en DIPA och en rejäl barley wine för att få ordning på allt.

Betyg? – OK+, lite för rörig men ändå väldigt frisk och god Barley Wine-influerade DIPA (vilket kanske är mer rättvisande)


Ikväll blir det ett besök på Monks så vi får se efter helgen vad som dracks där

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

One Response to “Rigor Mortis och flygande grisar”

  1. Fredrik says:

    Hogs heaven tycker jag var otroligt bra när den kom, den är lite tröttare i humlen nu, (men fortfarande ganska god).

Trackbacks/Pingbacks


Leave a Reply