Categorized | Ölrecensioner

New York del V – Jag och Dogfish Head

Sam Calagione. Ett namn som de flesta nog känner igen, kanske till och med fler än som druckit särskilt många av det lilla Delawarebryggeriet, mycket nog på grund av hans karismatiska medverkande i filmen Beer Wars. Han har fört Dogfish Head i samma riktning som Stone och BrewDog numera också har – kaxigt, medvetet och utan att någonsin hålla efter – någonstans. Är man med i Dogfish Heads facebookgrupp får man frekvent info om vilka nya ”påhitt” till öl de brygger och att ingredienser som speciell afrikansk bark är en lika självklar ingrediens som tonvis med russin, egenodlad och framtagen lönnsirap med mera. På grund av att öl som 120 mInute IPA och Forte går på runt 500-lappen här i sverige och att övriga öl är desto svårare att finna överhuvudtaget så var ett av vårt mål med resan att gå bananas på deras öl.

Utöver det som har druckits och nämns i det följande så finns även följande kvar hemma i 65 cl flaskor. 1 st Dogfish Head Sahtea, 1 st Dogfish Head Red & White, 1 st Dogfish Head Chateau Jiahu, 1 st Dogfish Head Fort, 1 st Dogfish Head Squall IPA, 1 st Dogfish Head Black & Blue, 1 st Dogfish Head Panagea, 1 st Dogfish Head Theobroma samt någon Dogfish Head 120 och 60 Minute IPA. That’s Nice.

Dogfish Head Aprihop (fat)
En fruktöl som också görs på bland annat Williamettehumle vilket verkar gå igen I många av bryggeriets öl. Doftar även mycket färsk humle med stor dos aprikos som tillsammans känns väldigt naturligt. Smakar även lika naturligt passande och den är oerhört läskande med en humligt aprikossmakande helhet. Eftersmaken är enbart humlig med lite bladig smak och nyanser av bränt socker vilket ger lite småsyrligt slut.
Betyg? – Bra+, min andra öl från bryggeriet – en ljus fruktöl – vart ingen besvikelse den heller utan hade rejäl smak och var precis så naturlig som en bra fruktöl ska vara.

Dogfish Head Midas Touch Golden Elixir
Alla som druckit en ”Ancient Ale” räcker upp en hand? Detta recept är ännu ett bevis på bryggeriets nyfikenhet och förmåga att bevisa att inga gränser finns att sätta. Receptet var en gång funnet på ett kärl i Kung Midas krypta. Nu dock med en twist för att anpassas till vår tid, men det är därför en blandning av öl, mjöd och vin och innehåller bland annat muscat druvor, saffran, honung m.m. Doften påminner om veteöl med en tydlig sötma och kryddighet. Smaken däremot är oerhört fyllig och väldigt speciell. Den växer mer och mer och går från något liknande veteöl till något betydligt sötare som avslutas med mer kryddighet. Skön känsla i munnen med lite honungsrester kvar samt fräschören från ett bra vitt vin.
Betyg? – Bra+, trevlig smak och oerhört intressant att ta isär rent smakmässigt, men därför också väldigt svår att beskriva. Trevligt också är att flaskan är enbart 1 månad gammal och därmed oerhört fräsch.

Dogfish Head Palo Santo Maroon
En American Strong Ale som lagrats med block från det sydamerikanska Palo Santoträdet som ska ge en väldigt speciell smak åt ölen på samma sätt som paraguyanerna har gett extra smak åt deras vin. Doften är också speciell, väldigt pepprig och kryddigt träig med rostad malt, choklad, vanilj i omgångar. Men trädoften är vad som sticker ut med sin torra peppriga doft. Smaken är väldigt len och lite lädersträvt torr men ändå konstant fyllig! Vilket kanske sammanfattar smaken? ”Torrt men fylligt trä”. Viss karamellsötma mot slutet och en växande syrlighet.
Betyg? – Bra+, lite för alkoholstark och inget som riktigt mattar av styrkan. Men oerhört gott och återigen speciellt.

Dogfish Head Shelter Pale Ale
Igen möter vi Williamettehumlen, men denna gång i denna American Pale Ale som är del i deras ”vanliga” ölserie, om en sådan nu finns. Doftar lite crisp citrus med lättare humle och malt där. Smakar lika trevligt citrusig med god fruktighet. Den är väldigt len men har ändå en växande beska. Tycker inte riktigt att maltbasen lyser igenom så som det utlovats.
Betyg? – OK+, lite för lätt APA utan något som riktigt sticker ut. Den är väldigt standard på ett sätt som inte känns så typiskt Dogfish Head. Tyvärr.

Dogfish Head Indian Brown Ale
En rejäl brown ale på 7,2% som är en fusion av en IPA och en Scotch Ale i någon ockult skapelse. Doftar kaffe och ”mörkt” fuktigt trä, lite lätt rökig malt och viss sötma. Smaken har en lätt rökt vaniljsötma i den rostade malten. ”svett mörkt socker” som tillsammans med en trevlig beska gör att man undrar vad man dricker för kul. Kaffesmaken är ständigt närvarande men stundom i bakgrunden och ibland i fronten.
Betyg? – Bra+, ännu en riktigt bra öl. Trevlig kaffesmak och lätt rökt malt men ändå trevligt besk. Som en lättare stout ibland men ändå väldigt lättsam.

Dogfish Head Burton Baton
En eklagrad IPA där hälften består av 90 Minute IPA’n och den andra hälften först får jäsa öppet med två olika jäststammar (en brittisk och en amerikansk), sedan får brygden ligga på franska ekfat där den också torrhumlas med Glacierhumle (vilket tillsammans med Warriorhumle är vad som använts i humleväg). Doften är av karamellsöt humle som uppvisar både dofter av bär, humlekotte, lätta ekdofter och samtidigt drag från 90 minuters-IPA’n med sin söta maltiga doft och värmande alkohol. Smaken drar åt IIPA-hållet med kraftig humlesmak i form av kotte och grape. Sedan märker man av en ”smakfiness” i form av en viss jästartad smak och viss syrlighet. Det ekigt karamellkomplexa tar ut mycket av den ”överblivna” beskan som annars mest kunnat störa. Slutresultatet blir en trevligt varierande skapelse.
Betyg? – Bättre, en utmärkt balanserad eklagrad IIPA (?) där alla ingredienserna är med och samsas men också tar ut varandra på ett bra sätt vilket gör att den aldrig drar iväg åt något håll.

Dogfish Head Raison D’extra
En american strong ale (överpimpad brown ale) med extrema mängder tillsatta russin. Oj, oj, oj. Oerhört stor, god, doft av saftiga, lätt torskade russin! Lite som en vällagrad barley wine som inriktad sig på russin. Lite karamelliserat och även mörk sirap och lätt limpa. Underbart! Smaken är lika fin den med en massiv smak av ”klibbiga” russin med lite alkohol som kommer upp och lyfter smaken till ytterligare nivåer.
Betyg? – Bäst+, Underbart! Russinvaganza 2.0! Söta, klibbiga, ”fizziga” russin i en öl som når näst intill topp i min bok!

Dogfish Head Immort Ale
Deras barley wine med innehåll av rökt malt, enbär, egenproduceras lönnsirap och som lagrats på ekfat med både belgiska och brittiska jäststammar. Doften är whiskeyaktig med en rökig vaniljsötam som ”efterdoft” som slutar något sötare. Många härliga dofter som virvlar runt men alla drar åt rökigt, whiskey och mörk frukt. Smaken är lätt ekigt och inte alls så tung som man kanske kunde ana. Istället är den sirapssöt och lätt komplex och jag har skrivit ”strong ale” i mitt block just kring det alkoholstarka och lättare smakerna. Men trevlig och komplex.
Betyg? – Bättre, fin rökig skapelse med en inte för kraftig bas. Istället går den över till sötare smaker av socker, sirap och vanilj. Som en lättare whiskeyöl, men ”bättre”.

Dogfish Head World Wide Stout
En 18%’ig kanske rätt så välkänd imperial stout som doftar oerhört ”mörkt” med stor doft av bränd malt, lakrits, en mängd whiskey. I det mörka finns en trevlig spritig fruktighet. Smaken är värmande och alkoholstark sådär som man vill ha den en mörk kväll. Alkoholen lämnar smaker av choklad varvat med whiskey i torra spår i munnen. Skön mix av allt. Inte alls så tung som man först anat. Slutar med lite kaffeartade smaker.
Betyg? – Bättre+, en utmärkt imperial stout med bränd maltighet, whiskeynyanser i mängder och god choklad. Eftersmaken sitter kvar sådär härligt länge!

Dogfish Head 90 Minute IPA (flaska)
Blev lite snabbt uppdrucken någon timme innan avfärden hemåt, därav den kortare recensionen. Smaken var enbart lätt fruktig trots all humling, istället är det mycket sötma och framförallt en rejäl maltighet. Utifrån denna maltiga grund smyger humlesmaker av “obesk” citrus och grape fram tillsammans med lite trätorr mandarin och viss persika.
Betyg? – Bättre+, gillar hur det kraftigt maltiga tillåter kraftiga humlesmaker utan att det blir vare sig för sött eller för beskt, istället tas mycket av beskan ut. Lite speciell smak men en väldigt trevlig sådan att sitta och smutta på.

Dogfish Head 120 Minute IPA
Denna klassiker i en flaska från ’08 smakar som ett dyrare dessertvin! Likörigartad mandarin i horder tillsammans med en viss beska som superbt matchar sötman och skapar något “fizzigt bittersött”. Mandelbitter. Den goda alkoholen och dessertvinskänslan lyfter även fram smak av päron och äppelcider.
Betyg? – Bäst+, underbart god. Kanske inte lika detaljerat smakrik som 90 minuters, men snarare hur en öl likt denna utvecklas efter typ 2 år på flaska. Söta men liköriga och alkoholvärmande smaker som man vill ge tid till att uppleva. Blev också min öl 400!

Så, med de större flaskorna kvar är jag fortsatt spänd vad detta bryggeri kan föra med sig då de fortsätter experimentera. Nästan samtliga av storflaskorna är olika traditional ales med allt från te, honung, krydda etc som bas. Dogfish Head levererar alltid och lika ofta gör dem det riktigt bra och jag tror att jag i en annan situation kanske skulle varit givmildare med poängen. Men som påpekat tidigare så är det lättare, och svårare, att vara objektiv då man provar såpass mycket öl på så kort tid. Nästan samtliga deras halvmörka öl är öl jag skulle ge mycket för för att kunna ha ståendes hemma på vardaglig basis. Är glad att jag (vi) lade ned den tid vi gjorde för att hatta oss runt och samla på oss rätt mycket av deras öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me:
FacebookYouTube

2 Responses to “New York del V – Jag och Dogfish Head”

  1. Gyllenbock says:

    Oj vad många intressanta öl. Sahtea skulle jag nog allra helst vilja smaka om jag fick välja en.

Trackbacks/Pingbacks

  1. […] slår på stora trumman – The Bruery Black Tuesday New York del V – Jag och Dogfish Head God jul till mig själv! Russian River Pliny The Elder är årets […]


Leave a Reply