Tag Archive | "Põhjala"

tallinbeerweek

MankerBeer News: Res till Tallinn Beer Week med Original Brands

1-2 april är det dags för Tallinn Beer Week, en ölfestival som inte helt oväntat går av stapeln i Tallinn. Festivalen som arrangeras Põhjala arrangerades första gången förra året och trots att det blott är deras andra år har de redan fått ihop en imponerande lista med bryggerier. Eller vad sägs om:

tallinbeerweek

AF Brew (RUS)
All In Brewing (SWE)
Bakunin (RUS)
Beavertown (UK)
Boneyard (USA)
Brew By Numbers (UK)
Brewdog (SCO)
Buddelship (GER)
Buxton (UK)
Cigar City (USA)
CR/AK (ITA)
De Molen (NL)
Del Ducato (ITA)
Edge Brewing (CAT/ESP)
Garage Beer (CAT/ESP)
La Pirata (CAT/ESP)
Labietis (LV)
Lehe (EST)
Lervig (NOR)
Lindheim Ølkompani (NOR)
Loverbeer (ITA)
Mallaskoski (FIN)
Mikkeller (DK)
Põhjala (EST)
Pühaste (EST)
Sori (EST)
Stone Brewing (USA/GER)
Tanker (EST)
To Øl (DK)
Vormsi (EST)
Õllenaut (EST)

Efter fjolårets uppskattade och högst annorlunda ölresa i Baltikum annordnar den svenska ölimportören Original Brands nu en resa till festivalen där festivalpass, resa och eventuellt bastubadande ingår.

Avfärden till Tallinn sker den 31/3 klockan 17 och du anländer Stockholm åter på måndag den 3e april klockan 10:30. I priset ingår del i A-hytt (2 personer per hytt) och del i dubbelrum 2 nätter på Tallinn Tallink Express Hotel, just bredvid festivallokalen. Behöver man anslutningsbuss och/eller önskar måltider så går det att ordna om man hör av sig till arrangören.

Själva resan inklusive 2 hotellnätter , 2 dagars festivalbiljett (inklusive obegränsat med smakprover á la CBC), VIP-tillträde dag två då man släpps in en halvtimme tidigare kostar 2.250 SEK per person, och det som kan tänkas tillkomma är anslutningsbuss, måltider och ifall man vill besöka TANKER för att bada bastu på söndagen.

För att anmäla intresse och signe’a upp er mailar ni Martin på Original Brands på martin@originalbrands.se.

Posted in MankerBeer NewsComments (0)

IMG_20150820_201437

MankerBeer Meets: Põhjala på Bishops Arms Gamla Stan

IMG_20150820_193245I förra veckan var Chris Pilkington från estniska bryggeriet Põhjala över i Sverige för att tillsammans med bryggeriets svenska importör Original Brands ha en Tap Takeover och Meet the Brewer-provning på Bishops Arms Gamla Stan i Stockholm. Vi har tidigare berättat om bryggeriet som för oss och många inom ölsvängen har seglat upp som ett av norra Europas mer spännande bryggerier. Det kanske låter lite tjatigt och som om vi försöker skapa hype för något men man bör ha i minnet att Chris tidigare har jobbat på välkända BrewDog och många av deras före detta bryggare har gått vidare till att skapa riktigt bra saker på annat håll.

Tidigare i våras släpptes Uus MaailmSystembolaget och sålde slut fortare än vad någon väntat sig och nu i fredags släpptes en specialbrygd ihop med amerikanska Boneyard, en version av Boneyards mäktiga “trippel-IPA” Notorious. Det häftiga med det här är inte själva ölet utan att det är andra gången samarbetet bryggs och denna gång enkom på efterfrågan från den svenska marknaden och en release på Systembolaget. Så ja, vi i Sverige börjar få rätt mycket att säga till om. På gott och ont får man säga då Chris berättar att mängdne humle som används är en rätt stor del av deras årsranson.

 

Samtidigt så växer bryggeriet fortare än väntat och redan efter ett år och några månader låg man där man planerat vara på istt 5e år. Så det går fort och mycket tack vare uppmärksamheten de fått internationellt, många samarbeten med internationella bryggerier men framförallt också för att de estländska, men framförallt finska öldrickarna gillar deras öl. Liksom många andra bryggerier i de baltiska länderna så använder man mycket Mosaic, men framförallt Galaxyhumle i sin öl. Galaxy, Mosaic och Magnumhumle var tre sorter vi ofta stötte på under vår resa från Estland ner till Litauen tidigare i år och det har både med utbudet att göra men också vad efterfrågan önskar. Förutom det så använder bryggeriet i stort sett samma jäst till de flesta av sina öl och egentligen är det på ytan inte så komplicerat, mest gott.

IMG_20150820_201437Till exempel har deras India Pale Ale, Virmalised varit väldigt lyckosam och dagen till ära fanns en speciell version med zestad grapefrukt och grapejuice att tillgå på kran. Läskande och väldigt väl avvägd grapefruktkaraktär. Detsamma gäller för nämnda Uus Maailm som är tänkt som en San Diego Session IPA, men med vete och havre för extra karaktär. De har också sänkt alkoholstyrkan på den något så nu klockar den in på 4.7% vilket känns rätt lagom om man jämför den med ett öl från Chris tidigare bryggeri som jag tycker har rätt stora likheter med den här – en viss Punk IPA.

Bland de mer spännande ölen på fat fanns Cellar Series Mutant Disco TQ, deras Mutant Disco IPA fast som lagrats ett par månader på tequilafat. Vågat. Personligen har jag svårt med tequilafatlagrade öl, jag tycker att det blir för kryddigt, spritigt och för myket “ibiza-party-med-benke” av det hela. Men här var smakerna fruktiga och hade mer karaktär av lätt ekighet, agavefrukt, citron och tonic, en släng gin och lite söt kaktus. Inte alls så bittert och rivigt men lagom beskt och intressant. De har nyligen börjat lagra lite öl på fat och det ska bli kul att följa deras arbete. Bland annat har de lagt deras samarbete med Magne (före detta bryggare på  norska Lervig) från nystartade Norway Brewing Co. i USA, Amber Ale’en Batch Zero på Pedro Ximenezfat. Första gången jag drack den olagrade ölen på flaska var den rätt enkel, lite tråkig men nu med någon månad på sig att växa ihop och på fat var den som en maffig Barley Wine. Smak av russin, svart thé och en mixtur av sötma och bitterhet.

 

Så om ni någon gång hamnar på andra sidan Östersjön, vare sig det är i Finland eller i något av länderna söderut. Se efter om de har något från Põhjala eller hör efter vad för annat de har som är lokalt och lovande. Framförallt i Estland håller mycket av den hantverksmässiga ölen rätt bra standard med bryggerier som just Põhjala och Tanker som också är up-and-coming. Men det finns fler och närheten just Estland har till den finska marknaden samt till väst gör att de, kanske mer än övriga länder i Baltikum utvecklats och förfinat sin “craft beer-scen”. De är några år bakom Sverige, Norge, Danmark och Finland men kommer också från en väldigt traditionsbunden ölkultur, något även Chris vittnar om. Han vill, om möjligt, brygga öl med respekt till de bryggtraditioner som finns. Kanske inte all out då den typen av traditionella öl inte är lika gångbara som deras öl, men gärna på något sätt. Som till exempel deras rågöl, något som tidigare var vad som bryggdes hos alla bryggerier i landet. Bara att Põhjalas rågöl är mer upphumlad, renare och mer smakrik.

Posted in MankerBeer Meets:, ÖlrecensionerComments (0)

IMG_20150227_124227 kopia

MankerBeer Tours Baltikum: Põhjala – Estländsk öl på frammarch

IMG_20150226_173447 kopiaFör lite över ett år sedan fick jag frågan ifall jag hade lust att åka på en ölresa till Litauen. Den för mig då rätt nya ölimportören Original Brands skulle besöka lite av de bryggerierna man jobbade med i Estland och Litauen och ville se ifall några dryckesintresserade ville följa med. Tyvärr kunde jag inte åka men där och då öppnades mina ögon för öl från länder man tidigare mest förknippat med billiga färjeresor.

Allt sedan dess har jag skrattat åt tanken på öl från de här länderna, mycket då de ölen jag först fick prova var rätt svajjiga. Så när jag åter fick frågan om att följa med på en weekend till de här länderna tackade jag glatt ja, nu skulle mina fördomar få sig en match. Siktet låg visserligen på Litauen men redan då vi satt oss i bussen i Tallins hamn fick vi de första fördomarna krossade. Bryggeriet Põhjala, nu sverigeaktuella med ett av ölen i kommer att prova på nedan, var tänkta som bussällskap på resan ned till Vilnius. Tyvärr hade vår tänkta dryckesguide och ägaren av bryggeriet gått och dragit på sig en dunderförkylning så istället fick vi en busslast full med öl och en spontan genomgång av våra resvärdar från Original Brands, Martin och Fredrik.

 

Med all rätt är estländsk öl lite förbisedd och vi kommer att återkomma mer till varför i det här resereportaget. Exempelvis startade Põhjala för bara 3 år sedan och då få öl från “öst” tenderar att nå Sverige så är det inte konstigt att vi inte har hört om dem. Men konstigt är vad det är. IMG_20150227_112148 kopiaFör på bara 3 år har man dels bryggt landets första Berliner Weisse och annordnat landets första mikroölsfestival, Tallin Craft Beer Weekend som gick av stapeln 28 mars i år. En festival där med bryggerier som svenska All in Brewing, amerikanska Boneyard, italienska Ducato och många andra välkända namn.

Innan vår resa ens har anlänt till Vilnius kan vi redan slå fast att mycket varför vi inte vet så mycket om vad som ölmässigt sker i öst beror på att det har varit rätt isolerat. I de fattigare länderna söderut är logistiken för att ta sig till exempelvis Sverige bra mycket svårare och en bättre craft beer där kostar mer än vad många är beredda att lägga. Estland och Tallin däremot har det lättare då det både går flyg och färjor som tar suktande ölfantaster till Sverige där utbudet är bra mycket större än hemma. Därför är också bryggerierna från Estland lite i framkant om man jämför med de i Litauen.

 

Det återgående temat i Põhjalas öl var just den moderniseringen och kvaliten som vi sett har pågått mycket i de ölländer som har haft sin “revolution”. Vi skulle komma att få prova 8 stycken olika öl, allt från IPA, Berliner Weisse och laktostout till öl med råg och USA-inspirerade vete-IPAs. Allt serverat i väldigt snygga Põhjalaglas längst bak i en skumpande buss.

IMG_20150227_115552 kopiaFörst ut var bryggeriets Specialty Grainöl Rukkirääk, namngiven efter fågeln som ofta huserar ute på rågfälten. 8 olika maltsorter och humlad med Chinook, Cascade och den i Baltikum väldigt vanligt förekommande Magnumhumlen. Ölet har karaktär från småbitter nötchoklad, sträv malt och påminner mycket om en rågfylld Brown Ale. Det är rent, välsmakande och modernt.

Näst på tur är ett öl som släpps om någon vecka (24/4) på Systembolaget – Uus Maailm, en San Diego Session IPA med vete. I grund och botten är ölet en upphumlad veteale som humlad med Mosaic, Galaxy och såklart Magnum. Ölet är torrt och kryddigt med stor närvaro av citrus, tall och humlekottar. Fin fruktighet och föredömligt fräsch. Kanske lite kort eftersmak men som helhet är detta lika bra som en bättre amerikansk IPA.

 

Bryggerier har också ett par IPA’s som tyvärr var lite sötfruktiga och jäsiga. Virmalised hade lite för mycket kanderad frukt och diacetyl för min smak medan Dubbel IPA’n Topeltnelson var lurig. Rikligt humlad med Magnum och Nelson Sauvin smakade den just Nelson. Väldigt mycket oljig grape, kanderad frukt och lite sur grapefrukt gjorde att det tog ett tag innan man kom överens med smakerna och insikten att ölet faktiskt smakar rent och ska vara såhär. Gillar du Nelson Sauvinhumle älskar du den, är du inte lika förtjust kan du vara lite mer skeptisk.

Varje år den 28 december, vilket är årets mörkaste natt så brygger man en särskild 13,6% stark öl Pime Öö. En sirapsmjuk Imperial Stout med stora kaffetoner och mörkaste sirapen. Ölet är en uppumpad version av deras vanliga Imperial Stout Öö där denna är snäppet sötare. Vilket gör den kraftig och tung men ändå mjuk och inte alltför svår att dricka. Då är Öö lite vuxnare med sina toner av tobak, aska och bränt. Fortfarande mjuk och söt, men ändå snäppet tyngre än Pime Öö.

IMG_20150227_124227 kopiaPõhjala har också en laktosporter på 7,8%, Must Kuld som de sedan har låtit ligga med olika frukter, bär och kaffebönor. Versionen vi får prova är den “rena” laktosportern som är rätt torr och hård, men som ändå har en lurigt söt och fyllig grund. Väldigt lättdrucken med brödiga inslag och smak av mjuk espresso, choklad och lite gräddighet.

Sist ut på bussresan som nu äntligen har tagit oss över gränsen mot Litauen där vi stannar till för ett kortare toalettbesök och för att bunkra upp på smaskiga lokala korvar är deras Berliner Weisse. Kreuzberg har bara humlats med Magnumhumle och för malten står Pale Ale, Vete och havreflakes, så det är en rätt simpel bas på den 3,5% starka berlinern, som det ska vara. Den är läskande småfruktig med en behagligt låg sälta och syra men ändå med uppfriskande “fizzighet”. Det är inte den bästa Berliner Weissen jag har druckit men nog en av de mer balanserade och rättframma.

 

Ungefär här var vi framme vid vårat första stopp på resan, i vad vi känner är mitt ute i ingenstans. Här är också vart vi för första gången får bekanta oss med det gamla Litauen, ett land vars dryckestraditioner har hållits kvar och där man på vissa håll än i dag mäter temperaturen på ölet med fingret. Ett land där man är stolta över att ha sin gamla dryckeskultur, även fast den för oss moderniserade svenskar framstår som rädd udda. I nästa del kommer vi därför att kika mer på det gamla Litauen.

Posted in MankerBeer Meets:, MankerBeer TalkComments (2)