Efter gårdagens lilla antiklimax med nyheterna från Goose Island till systembolaget så orkade jag helt  enkelt inte skriva något mer lite senare under kvällen. Lite synd då mina små nattnotiser börjar bli lite roliga att påta ihop. Men de kommer nog till efter helgen igen ska ni se. Nu i helgen sker det annat och främst skulle en ölprovning skett – men den sköts upp vilket nog är lika bra då jag får lite tid att vila upp mig istället. Samtidigt ska jag idag knåpa klart årets sista projekt varpå jag sedan kommer unna mig den (precis som Gyllenbock sa) färska Pliny The Elder – lite som att för runda av året, so far.

Mitt paket, där Pliny var en del, kom nu så häromdagen och lite bilder på allt slängs väl upp här nu. Idel trevliga, goda och roliga saker att få dricka och framförallt alla Lost Abbey-flaskor ser jag fram emot att få öppna nästa helg. Men jag mottar gärna lite tipps på hur jag bör ställa samman ölprovningen som nu har något ‘amerikansk västkust’-tema. När vi ändå pratar om USA så har vi ju nära till Kanada och för alla som gillar Kanada, öl och film så kan jag tippsa om filmen ‘Strange Brew‘ med kultikonen Rick Moranis som ung, ja han är ung för en gångs skull, kanadensare som får jobb på ett bryggeri där en ondsint Max Von Sydow brygger experimentell öl.

Mer på tal om USA och öl då. Jag gillar amerikansk öl, det är ju rätt så tydligt. Men skulle jag gå långt som att säga att ursprunget i det här fallet är viktigare än ölen? Eller att en hype gjort ölen bättre än vad den är? Ölen som jag har blivit lite besviken på är Alesmith Old Numbskull, en av de bäst rankade barley wine’sen i världen. Alesmith gör alltid väldigt bra saker, men när vi väl öppnade denna flaska från resan till New York i somras så tyckte jag att den var rätt trist. Nu är jag osäker på om det är ‘barley wine style’ eller om den är en ‘barley wine’ – om det faktiskt nu är någon skillnad. Det enda testet jag gjort för dessa är att dricka många av varje och de tidigare tenderar att inte vara fullt lika utvecklade och mumsigt komplexa. Hade jag förväntat mig mer, var den inte varm nog, var något annat fel? Jag har försökt felsöka varför jag inte gillar denna men det har fasiken inte lyckats. Den är god, självfallet, men absolut inte en av de bättre barley wines jag druckit.

Alesmith Old Numbskull

Utseende: Lite klarröd mörkt kopparfärgad vätska med ljust litet nötbrunt poröst skum.
Doft: Maltigt, mycket maltigt i tydlig barley wine-stil. Lagom mycket nedtonad beska till en början som känner mer typiskt b.w.style ale än b.w. Sedan framträder mer torkade frukter med plommon och russin i fören.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra munkänsla. Rätt bra kropp men ändå rätt medelfyllig. Riktigt fin smak som är väldigt maltbetonad men ändå med bra beska utan att den ena tar över utav den andra.  Av någon anledning tycker jag att den tappar lite smak och efter en stund blir det lite vaniljsött russinspritigt. Topp-5 barley wine? Mnjae, tycker att smakerna trots att det framträder lite trä och vanilj mot slutet är rätt snälla och det är inte så mycket variation eller komplexitet.

Betyg? – Bra+, tyvärr blir jag lite besviken –var jag lite drucken eller är ölen lite överreklamerad och hype’ad? Självklart är den riktigt god, men inte så superb och utstående som en öl med dennas dignitet bör vara.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: