Om du läser den här texten är du troligen intresserad av att förstå mer om öl och hur du kan lära dig mer om ölet genom hur du provar det. Kanske ska du ha en ölprovning med lite vänner, eller så vill du bara göra det för egen skull – oavsett vilket så kommer du förhoppningsvis ha nytta av vår lilla guide.

Vi kommer här gå igenom hur du lämpligen provar ett öl, vilket liksom med vin, mat och andra njutningar bäst görs med samtliga sinnen (förutom kanske hörseln). Den här guiden är väldigt lämplig för er som vill börja med ölprovningar eller som alltid undrar hur öl egentligen bedöms. Längst ned har vi också ett “provningsprotokoll” som kan vara användbart vid en ölprovning, eller för att själv hålla reda på vad du tyckt om en öl.

1. Titta på ölet

Hur ser dess skum, färg och vätska ut? Bara genom att lägga en liten stund på att se på hur ölet ser ut i glaset kan vi lära oss mycket om dess karaktär.

Till exempel är ett fint bubbligt och tjockt skum ofta ett tecken på att du dricker en bra öl medan ett skum med stora och ojämna bubblor kan vara ett tecken åt andra hållet. Detta kan bero på hur ölet är gjord och med vilka ingredienser och dess kvalitet men kan också bero på så banala saker som att glaset är smutsigt (varpå fetterna hämmar skummet). Ett tecken på detta är också att du kan se små bubblor på insidan av ditt glas. Det påverkar inte ölet i sig men helhetsupplevesen kan sänkas något.

Men man ska inte lägga för stor vikt av utseendet på skummet och tro att ett kompakt fint skum direkt innebär en bra öl och att motsatsen vittnar om sämre kvalitet. Exempelvis har en pilsner eller stout en något gräddigare tjock skumkrona än ett väldigt humligt öl som även det kan ha en magnifik tjock skumkropp men där humlens oljor gör att skummet lätt kan “kladda av sig” på glasets insida. Så kortfattat och utan att generalisera alltför mycket kan man säga att maltfokuserad öl där proteinerna från malten binder skummet har ett tjockare skum medan ett humligt öl kan ha en stor skumkrona som dock är något porösare på grund av humlens oljor. Ytterligare en faktor är kolsyran i ölet – mer kolsyra (som ofta kan vara ett resultat av ofiltrerade efterjästa öl som frigör kolsyra) ger generellt (finns dock undantag) ett större skum än exempelvis öl med låg kolsyra (suröl, lambics och vissa brittiska öltyper).

Slutligen det som man egentligen kanske lägger märke till först – ölets färg. Framförallt vid en blindprovning där du på förhand inte vet vad för öl eller öltyp det är i ditt glas så kan det vara roligt att ha en aning om hur man kan klura sig fram till vad det kan vara. Malt som är en av huvudingredienserna i öl har olika färg beroende på typ av malt samt dess eventuella rostning (tänk kaffe). Ljus pilsnermalt brukar ge en fin gul färg medan öl där man använt exempelvis karamellmalt har en aning mörkare nyans. Är malten senare rostad för att till exempel passa in i en porter eller kanske en brown ale så får du en färg som kan pendla mellan ljusare brun till mörkaste svart. Färgskalan mäts utifrån bland annat utifrån en så kallad EBC-skala (European Beer Color), som i en lätt grafisk bild kan se ut som den här till höger. Dock finns det även andra sätt att mäta färgskalan men det som är av intresse för gemene öldricker brukar vara att kunna placera ölen någorlunda i förhållande till hur olika öltyper oftast brukar se ut.

Förutom själva färgen kan det vara av intresse att se om ölet är grumligt eller klart, med andra ord – är det filtrerat eller ej. Många klara öl kan grumlas med tiden men den vanligaste orsaken till att det är grumligt är att man vill ha kvar så myket av de “partiklar” som ger ölet dess färg, arom och smak och därför inte filtrerar ölet. Ofta har man också låtit ölet ha jästfällning kvar i flaskan vilket är vad man ofta kan se i botten på många flaskor

2. Dofta på ölet

Ett av kroppens mest imponerande sinnen får ändå anses vara doften, viss mat och dryck förändras helt om doftsinnet tas bort då man intar den. Samtidigt är det ingenting mangör “bara sådär”, det är sällan man sniffat på maten eller trycker ned näsan i glaset när man är ute på restaurang eller krog. Allas doft-, liksom smaksinnen är olika och det är inte bara de biologiska faktorerna som spelar roll utan även vilket glas som används (precis som med vin och annan dryck). Olika öl lämpar sig i olika glas, men vid en provning brukar ett något tulpanformat glas (likt det på bilden) lämpa sig då doften koncentreras väl.

Hur ska man då göra för att känna alla dessa dofter? Börja med att ge en snurr på vätskan genom att snurra glaset så att vätskan sätt i rörelse. Det här kan se lite larvigt ut och görs ibland i oändlighet, ofta i onödan. Det du vill göra är att sätta dofterna i en gemensam rörelse som du lättare kan uppfatta då du sen sticker ned näsan i glaset och tar en försiktig sniff. Precis som en långsam klunk som man låter sprida sig genom hela munnen avslöjar mer om smaken så ger en långsam sniff en större upptagningsyta i näsan och du uppfattar mer av doften.

Likt all dryck så finns det ett oändligt antal dofter som likt färgen på ölet kan pendla mellan allt från ljusa dofter av friskt, lätt, druktigt, blommigt till något tyngre, sötare och dova dofter för att kanske sluta i en mörk, brödig och kanske tung doft. Det vanligaste är att ljus öl har mer fräscha, blommiga toner med aningar av bröd (tänk ljus lager), ale har en knäckigare och honungsartad stil medan en porter eller stout har en tyngre arom som kan uppfattas som mer åt kaffe och chokladhållet. Prova dig fram genom att testa olika teman, antingen med olika ölstilar för att upptäcka skillnader mellan öl – eller med samma ölstil men fler av den för att erfara hur en och samma stil kan skilja sig väldigt mycket.

Valet av malt, humle och jäst spelar alla in på hur doften, likt smaken uppfattas och just humlen är precis som vilken krydda som helst en arombärare som kan blandas och användas i ändlösa kombinationer för att ge olika intryck. Även här får man prova sig fram för att finna vad man själv uppskattar och föredrar.

3. Smaka på ölet

Äntligen har det så blivit dags att smaka på ölet. Du har redan fått en uppfattning om den genom att först att beskådat dess skum och färg och sedan genom att dofta på den för att hitta mycket av dess karaktär. Om man nu tar sig en bra klunk och låter vätskan, gärna i sällskap med lite luft, sprida sig i hela munnen så optimerar man smakuppfattningen. Precis som med allting annat är smaksinnet funtat så att du i  munnen och med tungan har olika delar för att uppfatta olika intryck av sött, salt, surt och beskt – det är därför gynnsamt att låta alla intryck komma samtidigt.

Ofta hänger arom och smak ihop, men lika ofta kan de växelspela vilket även smaken i sig ofta gör. En öl med fräsch arom kan ha en söt smak med lång efterbeska och en kaffedoftande porter kan ha en tung och lite spritig smak men med både lite syra och en torr karaktär. Med det i minnet så är det roligt att låta blindprova olika öl där kombinationen doft och smak ibland kan förvilla de som dricker ölet.

Förutom de första smakerna som du känner så kommer även dess fyllighet. Har ölet en platt, tunn, medelstor, tung eller kraftig kropp? Hur känns ölet i munnen? Är det som att dricka saft eller som len grädde. Ofta har alkoholstarkare öl mer kropp än de med låg procenthalt och sötman och alkoholen lyfter fram smaker och bidrar till kroppen.

Du kan också uppfatta mycket av citrus, grape och kanske lite tyngre kåda i något beskare öl med mer humle där humlens beska och kan göra att det stramar åt i munnen. Men med lite erfarenhet och med hjälp av små anteckningar om vad man känner i smaken så kan man lätt börja förstå mer och mer hur de olika aromerna och smakerna hänger ihop. Alla har helt olika smakpaletter och det är därför viktigt att sätta egna ord och försöka förmedla vad det är man själv känner istället för att använda andras.

4.5. Eftersmaken/känslan på ölet

Eftersmaken och känslan ett öl kan ge i munnen är en sist pusselbit i att förstå och läsa av en öl. Har ölet haft en mer aromatisk humling än en utrycksfull beska (t.ex. en American pale ale) eller har smaken varit exploderande av komplexitet och smaker mer än lika tydliga dofter (t.ex. vissa belgiska öl). Vissa öltyper har mer eller mindre eftersmak och främst är det intryck som att ölet är torrt, beskt, strävt eller surt som kan sitta kvar i munnen.

5. Helhetsintrycket på ölet

Nu är ölet provat och samtliga steg har gåtts igenom, då är det ett perfekt tillfälle att sammanfatta helheten i ölet. Var de olika intrycken spretiga? Kändes ölet inte klart och aromen var för mild i förhållande till smaken på ölet. Eller var det balanserat trots en bra komplexitet?

Vidare är det intressant att notera om ölet var lättdrucket, kanske trots en tryngre kropp och hög alkoholhalt – eller var det svårdrucket, lite för alkoholstarkt och tungt? Kanske var beskan för hög utan att kroppen och sötman i ölen kunde parera den?

Är man flera som dricker ölet eller bara råkar ha en vän där – låt alla prova och prata om ölet för att utbyta intryck och upplevelser. Man lär sig ofta mycket av att sätta ord på sina intryck och samtidigt förhålla dem till andras. Kanske har ens provpartner satt fingret på den speciella frukten du kände i din humliga öl, eller har någon en helt annan uppfattning om tyngden en imperial stout hade och hur det påverkade helhetsintrycket.

Vi hoppas att ni fått lite lärdomar utifrån den här för ämnet relativt korta texten och tveka inte på att höra av er till oss med kommentarer, frågor eller synpunkter. Tack till alla de provningsvänner vi haft genom åren och till alla de som skrivit ned tankar, guider och/eller förslag på hur öl ska provas vilket denna text är baserad på.

Provningsprotokoll (to come)