Så är han, liksom vi, här. På nyöppnade och väldigt hemtrevliga Motwalls sitter jag nu med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery och pratar öl. Det är oundvikligt att inte dras med av passionen Garrett utstrålar med vad han gör och under vårt samtal, som löper över ett par timmar, är det svårt att inte förstå varför han har rönt sådana framgångar med sitt bryggeri och varför han har blivit mycket av en förgrundsfigur för amerikansk craft beer. Garrett ser sig själv som bryggare och påpekar också att det är många andra bryggare som har en mer marknadsförinsmässig roll än att ta fram recept och vara delaktiga i själva bryggprocessen.

Även om Brooklyn Brewery brygger i runda slängar 10 miljoner liter per år så har dom bara 58 anställda (172K L/anställd), detta att jämföra med t ex Spendrups som producerar ca 40 miljoner liter på drygt 1000 anställda (40K L /anställd). Så man kan ju konstatera att Herr Oliver är en ytterst effektiv person i det mesta han gör,  med tanke på allt annat han hinner klämma in i sitt pressade schema med alla Beer Makers Dinners, författarskap om öl, och alla dessa resor för att promota Brooklyns fenomenala bryggder.

Garrett är en oerhört respekterad öldomare och älskar fortfarande att att döma på GABF, vilket han gör för 21’a året i rad nu i oktober. På frågan om det inte börjar dyka upp lite mycket nya öltyper är svaret något tudelat. Det är många nya öltyper som ska dömas, men så länge bryggarna och domarna är lika respektfulla, förväntansfulla och seriösa så ser Garrett inget problem med nya öltyper eller hybrider av existerande. Bara ölen inte är dåliga i den mån att de är infekterade eller har fel- eller bismaker så är de ändå öl som finns av en anledning och som bryggarna ändå stolta står bakom. Tidigare under kvällen han varit väldigt undvikande i sina svar när jag försöker dra ur honom vilken öl han tycker är den värsta på marknaden men efterfesterna på GABF verkar vara ett roligare ämne att häva fram så vi fastnar såklart där, och jag håller såklart med – ni kan ju själv tänka er hur det slutar när världens bästa bryggfolk stänger montern på världens största ölfestival. Då blir det fest. Mycket av historierna fick jag veta i förtroende men vi kan avslöja så mycket som att Larry Bell (Bells Brewery) gillar att tvinga folk till sina galna togapartyn där det brukar spåra ur. Och på temat spåra ur så försökte Garret stjäla ett helt Amtrak tåg en GABF-natt 1996…

När vi sitter och diskuterar den fantastiska, men oväntade, kombinationen nässlor och Sorachi Ace glider vi såklart in på vårat gemensamma matintresse och Garrett berättar glatt om hur det startade för honom. Hans far älskade att jaga, framförallt fågel, och när jaktsäsongen drog igång så tog Pappa Oliver med sig den lille Garrett från Queens norrut till Upstate New York och jagade ripa och annat smarrigt. Hans far lät sedan tillaga den med varm hand och han berättar vidare om de härliga minnena förankrade med detta. Vi skrattar lite åt hur hans far slog sig på bröstet i familjen när han lagat en enda maträtt när Mamma Oliver lagar mat varje dag åt dem – vi konstaterar att det är så män fungerar och skålar i Brooklyn Sorachi Ace igen.

När sedan den mytomspunne Black Ops kommer fram på borden glider vårt samtalsämne in på hur den är bryggd och historien bakom såklart, men jag är fortsatt nyfiken på Garrets syn på öl och matparning som är ännu en av hans kvalitéer. Jag frågar om hans relation till maten till ölen och han sträcker rejält på ryggen och ögonen spärras upp i ren upphetsning, Garret säger att öl har i princip ändlösa möjligheter att paras riktigt bra med mat jämfört med vin som är ytterst begränsat. Man kan få en öl att smaka i princip vad som helst, ingefära, choklad, till och med kan man få det att smaka vinöst. Just ölets övertag på vinet är någonting som Garrett vanligen är öppen, men ändå återhållsam med – båda har sina för- och nackdelar. Därför är det lite förvånande att han under vårt samtal är väldigt tydlig med hur pass mycket mer flexibiliteten hos öl gör den lämplig till mat än vin.

Just öl, framhåller han är och har alltid varit lagrat på träfat – för hur skulle man kunna lagra dem på ståltankar innan ståltankar ens fanns? Därför gillar han att använda sig av olika lagringar till sina öl, liksom att använda druvskal i vissa av sina öl för att få till den vinösa karaktären utan att behöva frångå fördelarna med ölet. Av samma anledning tycker han att det är roligt när folk frågar eller påpekar att vissa av hans öl är “öl på champagneflaska”, när det är tvärtom. Med tanke på hur länge öl har bryggts och hur det har förvarats och efterjästs på flaska så är det snarare så att vad vi idag anser vara champagneflaskor är ölflaskor.

Garret berättar vidare om deras experiment att brygga en öl som smakar precis som den kända cocktailen Manhattan och det lyckades tydligen helt fenomenalt (tyvärr var detta en mycket limiterad öl som knappt nådde utanför bryggeriet) och även om deras öl som skulle smaka precis den numera kända cocktailen Penicillin som man gör med Laphroig, citron juice, ingefära och honung. Denna kommer att finnas imorgon på AW’n på Akkurat och går då under namnet The Concoction. En annorlunda öl som startade som en kul ide och som Garrett ändå tycker visar på att de visst gör lite roliga saker, där hela Brewmasters Reserve är fylld av underliga små experimentsbryggder – som tyvärr sällan hamnar utanför New York, eller ens bryggeriet.

Eftersom dessa öl finns ännu mindre än Black Ops får vi nöja oss med ett stort glas BLAST, på Ghost Bottle (mer om detta, och såklart de andra ölen senare). Blast var faktiskt en av Garretts favoriter från tiden som hembryggare och det är inte svårt att förstå varför denna dubbel-ipa med lika delar amerikansk som europeisk humle fortfarande bryggs. Med stor beska fylld med grapeskal och blomster men med en mild kropp som är balanserat som få så är det en öl som visar att större dubbelipor också kan ha kvar beskan men ändå vara drickbara i större mängd.

Innan vi skiljs åt efter ett par sköna timmar tillsammans får han veta att jag har en ölresa till New York inbokad varpå han bjuder in mig till bryggeriet i Brooklyn för en personlig tour och rekommenderar hans favoritställen i New York för öl, (Blind Tiger, Beer Table och Spuyten Duyvil). Det är svårt att inte imponeras över Garretts kunskaper om öl, dess historia och om vetenskap i stort, kanske är det också där nyckeln till balanserade öl ligger? På väg hem så går jag och tänker på hur lätt det är att såga öl, bryggerier och saker rent allmänt baserad på ens egna tolkningar, snarare än på kunskap. För ju mer kunskap du har om något, ju mer förstår du om varför du gillar, eller ogillar, något – vilket är en läxa vi ska försöka ha med oss och förmedla framöver.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: