Jag kan egentligen bara tala för mig själv när det gäller vilka öl/-typer som vinner mark just nu eftersom jag inte har tillgång till någon som helst statistik. Men eftersom vi har så grymma läsare så tänkte jag ta mina tankar och observationer och kombinera med er input så att vi kanske kan försöka sia lite om vad som är i ropet under senare delen av 2012 i ölvärlden.
Öltrenderna
En tydlig trend som jag, och kanske många med mig, har märkt av är att även om det extremt experimentella finns kvar hos vissa bryggerier så förnimmer jag en mer elegant strategi som kikar fram under ölfilten.
Visst, BrewDog släpper sin dunderIPA Anarchist Alchemist, Hammerlind fnular säkert på en ny Ace of Spades (hoppas, HOPPAS att det blir en Barley Wine!), Three Floyds kommer med all sannolikhet att göra en Dark Lord även 2013. Men om man kikar på det stora hela så ebbar fenomenet att bryggerierna spänner sina humletriceps och maltbiceps i jakten på det mest humlebeska som överhuvudtaget går att framställa för att synas eller för att dölja bismaker ut lite känner jag. Istället börjar fler och fler att ta fram en ljuvligt fruktig session I/APA på 4-5% ABV och såklart kommer de mer erfarna bryggarna att lansera vildjästa öl i allt större takt (vi har väl alla lärt oss att uttala Brettanomyces nu? Annars är det bara att kalla det rätt och slätt för ”Brett” alternativt ”Bretta” – det håller), samt ska ju alla såklart fatlagra till förbannelse.
Vad finns det mer för trender just nu? Nya humlesorter, återgång till klassiska öltyper eller kanske rentutav öldrinkar?
Entrepenörerna
Det går också en rejäl trend i att starta mikrobryggerier, inte bara i USA utan såklart även här hemma i Sverige. Vi får ett par samtal eller mail i månaden från trevliga prickar som vill att vi testar hembrygder, snackar uppstartsstrategier och bryggverk. Det är ju verkligen kanonroligt, men frågan är om det inte är på väg att bli mikrobryggerikommersialism istället? Många bryggerier som startar idag har rejäla inkörningsproblem och jag tror personligen att minst häften av dom kommer att ha svårt att stångas mot de ’stora’ mikrobryggeriernas kvalitet och redan etablerade distributionskanaler. Jag sitter över en Mikkeller Gren Gold och funderar på huruvida detta är en underlig allegori eller bara helt naturligt.. Samtidigt är det väl lite Darwinism i det – survival of the fittest, eller handlar det om helt andra faktorer?
Vi tror, och hoppas, att glappen mellan bryggare, drickare, distributörer och andra parter kommer fortsätta att minska för att istället ge plats åt nya spännande samarbeten och koncept – ta bara Darren Packmans Beer Studio som exempel.
Ölbloggarna
Är det någon som vet hur många ölbloggar det finns i Sverige just idag? Jag tror att vi närmar oss 100 stycken, men gråtalet är säkert enormt.
Intresset för öl är stort och vi är de första att skriva under på att det betyder mycket för alla de underbara människorna som verkligen önskar driva igenom sina projekt genom härliga ölrecept som hembryggts i någon studentkorridor i Huddinge. Kanske kan de få en push för att lyckas brygga i mer kommersiell skala och således kunna sprida sina öl för vinden och för ’folket’ – vart är alla dessa på väg någonstans?
Eller är ölbloggarna kvasiduktiga ölbedömare (likt undertecknad) som bara tycker att det är förbannat gött att man slipper dricka industriellt blask som vill nå ut till en större publik, eller bara de som vill samla sina alster på ett bra ställe? Vad tror ni ambitionerna är med ölbloggarna och vad vill egentligen alla de som är för bekväma, snygga, eller upptagna (läs uselt prioriteringssinne) för att lägga ner halva sin själ i ölens drömska värld? Jag hoppas såklart att med denna etablering så kan vi se fler och fler personer puttas över på The good side istället för att hylla Spendrups Old Gold som ”En ganska schysst bärs, eftersom du gillar öl”.
Oavsett vad man tycker om dem så är ölbloggarna på samma sätt som andra dryckers- och matjournalister en viktig skara aktörer som kan kanalisera och ge effekt åt ett växande (inter-)nationelt intresse för denna ljuvliga dryck. Kunskap är makt och intresse ger dig kunskap – är det svårare än så?
Finkrogarna
Jag har som vana att vid varje restaurangbesök av rang fråga efter öllistan när servitören presenterar dryckeslistan. Få är de tillfällen där jag blivit positivt överraskad. Det är alltid samma: Carlsberg Hof, Stella Artois, Grolsch, kanske – KANSKE en Newcastle om man har så kallad ’tur’ – och således beställer jag en vatten istället. Sådär, markering klar. På ett svenskt vis.
Sen skedde det något för ett par månader sedan, det fullkomligt exploderade lyxkrogarnas utbud av öl. Riche’s korvfestival visade att deras tidigare urusla ölutbud på 2 öl (Guiness och Carlsberg Hof) hade helt plötsligt utökats till nära 20 olika, dock spretigt sammansatt, öl. Till det hade sommelieren parat öl till korvarna som i sig var en upplevelse i sig. Strålande tider!
19 Glas i Gamla Stan som vi frekventerar hade Sverigepremiär på Mikkellers 19 (De ligger för övrigt på Stora Nygatan 19 och har 19 platser..) och har trots deras gedigna vinprofil ett finfint utbud av riktigt smarriga brygder främst från USA.När jag sen vittjade lädret för att imponera på kvinnan i mitt liv på restaurang Lux så var det ju svårt att hålla tillbaka glädjetjuten när Lux, tillsammans med Skebo, har utvecklat öl som ska passa till matkreatörens påhitt. Nej de har ingen kock på Lux, de har matkreatörer. Bajsnödigt? Väldigt, men maten är det bästa jag någonsin har smakat, det är därför jag återkommer. Jag bryr mig inte om vad kockarna kallar sig..
Dussinkrogarna får väl i vanlig ordning sina fatanläggningar betalda av de stora drakarna och kommer väl tyvärr aldrig att ta in något spännande, men håll i tanken att Carlsberg är Brooklyn Brewery’s distributör i norden och det verkar som att planen är att deras East India Pale Ale skall ut på fat på samtliga krogar som kör Carlsberg – jag hör ingen som gnäller på det hoppas jag?
Och bland dussinkrogarna återfinns såklart Matias Dahlgrens simpla kebabhak som gör öl tillsammans med Jessica Heidrich – det om något är väl kanske att ses som ett riktmärke?
Det var inte mer än så men jag hoppas att vi får se en lika härlig utveckling i ölets anda under resterande halvåret av 2012, jag tror att vi alla kommer att följa det på nära håll – vill ni ha tips och tricks på något som har med öl att göra så är det bara att fråga oss, vår Facebookvägg är er att ställa frågor på och ladda upp feta kort på någon öl ni är stolt över – vi har alltid något skoj ölrelaterat i bakfickan att tacka er med!
Nu ska jag beställa in en… ja vad i hela friden ska jag ha? Det finns ju massor att välja på här på stampuben på Andra Långgatan i Göteborg.
//M2
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Intressanta funderingar. Jag brukar roa mig med att någon gång i halvåret gå tilbaka till den framtidsspaning jag blev ombedd att göra av Dempa för två år sedan, med sikte på hur ölvärlden skulle se ut 15 juni 2015: http://dempabeer.blogspot.se/2010/07/lordag-27-juni-2015.html Det roliga är att jag tycker vi under dessa två år faktiskt har gått i precis den riktiningen på de flesta plan, så den gäller fortfarande som min huvudsakliga trendspaning. Blir intressant att jämföra om ytterligare tre år 🙂
En bra text M2, men jag tycker så klart att du har missat en hel del. Men det hade tagit evigheter att få in allt.
Spot on gällande vissa saker. När vi startade Ölrådet var det vi och Bark som skrev, ett tu tre så var det Casa, Gjölen, Double basterd osv osv. Idag finns det massor med ölbloggar som bara skriver om vad som finns på systembolaget och ganska få som skriver om världen utanför sverige, ni är ett föredömme och jag hoppas att även vi är det.
Jag som återfinns i Sveriges lite finare delar (Malmö området) har sett en hel del restauranger som nu förstår och börjar ta in ordentlig öl, eller som Operagrillen som brygger sitt eget under namnet Worlds smallest brewery. Vet inte om det är så att vi har närmre till kontinenten och Europas ölrevolutionsplats nummer 1 Köpenhamn som har fått oss att öppna ögonen. Även Göteborg ligger före Stockholm i mina ögon. Problemet kvarstår och är att de absolut finaste krogarna serverar fortfarande industilager och som du säger Newcastle om man har tur.
Man ska inte få en michelinstjärna om man inte har passande dryck till, då räknar jag med att det gäller både öl och vin.
Min favoritkock Tom Coliccio är ett stort föredömme. På resturangen Coliccio and sons har man dessutom ett eget tapproom man kan äta fenomenal mat.
Nu pallar jag inte skriva mer för det hade som sagt blivit långt.
Väldigt intressant läsning, Marc! Jag tror nog att du är läskigt nära sanningen med din kristallkula – allt känns så…bekant, och naturligt. Det där kommer att vara verklighet inom ett par år.
Ja, Balder – jag satt och filosoferade lite över en ensam öl på ROver i Göteborg bara men jag hade ju kunnat sitta i timmar med det där, ville mest vittja lite och se vad andra tyckte!
//M2