2010 tog mannen som står framför oss och presenterar öl från Italiens tredje största craftbryggeri och startade upp ett bryggeri
. Pietro di Pilato var från början en av tre delägare och grundare i Brewfist, men kort efter uppstarten bestämde man sig för att två var bättre än tre och så har det sedan blivit. Att på bara några få år gå från ett helt nystartat projekt till att placera sig efter mer välkända namn som Baladin och Birra del Borgo får anses imponerande. Sannolikt beror det lika mycket på envishet och att fokusera på kvalitet som att ta åt sig av vad som sker i övriga ölvärlden. Idag brygger man runt 500.000 liter om året och hela 40% av den mängden står deras West Coast IPA Spaceman för.
Spaceman är för en “van jänkarmun” rätt snäll men imponerar med en skönt bitter känsla i eftersmaken och smaker av blommighet, fruktzest och dov fruktighet. Jämför man ölet med en av mina favoriter, Caterpillar som Pietro bryggt tillsammans med Christian från danska Beer Here så är den senare snäppet mildare men minst lika lättdrycken. 5.8% stark och bryggd med Motueka och Columbushumle med fräsch citrus och även här en skön “zesty” (skal och innandömet av citrusfrukter) smak. Riktigt torr och perfekt läskande efter en lång dag på jobbet.
Jag frågar Pietro om vinkulturens inverkan på ölindustrin och om de får kämpa mot de gamla vanorna att i Italien så dricker man vin. Han berättar hur främst Baladin har banat väg för craft beer genom att främst rikta in sig på restauranger och genom att synas där få en legitimitet i takt med att fler blir ölfantaster. På bara några få år har det också poppat upp en rad olika ölkrogar och idag kan man snart finna en ölkrog eller ett bryggeri i vartenda hörn. Detta ser han dock som både positivt och negativt. Inte bara menar han att en stor del av alla “bryggerier” i Italien bara är ett namn på ett papper, ett företag och “business” mer än passion men också att en stor del av de som nu säljer sin öl som “craft beer” tyvärr gör rätt undermålig öl.
Tur då att hans egna öl fortsätter att imponera! Under tiden han jobbade på Fullers i England så blev han förtjust i Fullers London Porter och han bestämde sig för att göra en så lik öl som bara möjligt. Vipps föddes X-Ray, en stark porter på 8.5% alkoholstyrka som smakmässigt verkligen fångar den fina lättdruckenheten och balansen hos London Porter. Torr med fina inslag av läder, mörk choklad och medelrostad mörk malt, hela tiden med en lätt mjölkig känsla. Len, för lättdrucken och inte helt otippat “mer” än ölet den vill efterlikna.
Om X-Ray trots allt är en rätt enkel öl så dök ändå ämnet med stor varningsruta upp – suröl. Suröl är en starkt växande trend över hela ölvärlden men särskilt i USA och många bryggerier som kikar åt väst försöker göra liknande öl, men inte Pietro. Suröl är för honom en alltför stor risk och han känner att han sett för många bryggerier som vågat, försökt men totalt misslyckats varpå de nu knappt överlevt. Det räcker med att en infektion sätter sig någonstans på tapplinan och vips är det kört.
Det betyder på intet sätt att Brewfist är ett annonymt och tråkigt bryggeri. Tvärtom har man sedan starten bryggt öl med världskända De Molen, tyska Freigeist, danska To Öl och så ett av “it”-bryggerierna just nu, Prairie Artisan Ales. Tillsammans inspirerades dem av USA-bryggeriets kända megastout Bomb!. Ölet som är bryggt med bland annat vanilj, kaffe och kakao är verkligen något extra men i samarbetet tonade man ned ölet ett snäpp och satsade på balans. Spaghetti Western blev en lek med lika delar tokigheter som ordlek, men när ölet inte tilläts i USA på grund utav “spathetti” i namnet så fick man helt enkelt ta och addera pasta till ölet för att namnet inte skulle kunna uppfattas som missvisande (…). Ölet blommar i smak och doft av jalapenos, kaffe och stark chokladbrownie och känns överlag som Bomb! fast lite mer för alla, då Bomb! lätt kan uppfattas som för mycket av allt.
Där någonstans slutar också själva provningen men vi står kvar och pratar Italienska ölfestivaler (EurHop!), kvaliten på italienska bryggerier och dricker öl någon timme till. Brewfist, tillsammans med till exempel Toccalmato sticker ut bland många andra bryggerier från Italien tycker jag, de är lite modernare och mer internationellt uppdaterade. Medan Baladin, Birra del Borgo med fler gör oerhört goda öl så känns de rätt Europeiska, där är Brewfist lite mer humle, lite annan smakprofil och ja, lite kaxigare? Detta är kanske lika positivt som negativt och eventuellt så är det bara min egna personliga åsikt, oavsett så gör man riktigt bra öl och det var kul att höra Pietro ärligt tala om statusen på Italiensk öl. Se till att prova ölen om ni ser dem på bolagets hyllor i höst!
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
