Humlekotten, en av de viktigaste beståndsdelarna i öl som förutom att bidraga med beskan till ölet ger både den smak och doft alla humlefantaster suktar efter i en bra India, eller American Pale Ale. Det är intressant att följa humlens historia och hur munkar redan år 822 provade på det då “helgalna” att förutom gröpe (mald säd) använde humle i bryggningen – något som tydligen gav en speciell besk smak och bättre hållbarhet. Då datorer inte direkt fanns i var munks hem kunde man aldrig riktigt räkna ut hur mycket humle som skulle användas, vilken typ av humle som gav vilken grad av beska och vad olika humlesorter betydde för slutresultatet. Det kom därför att dröja till 1200-talet innan man fick en någorlunda bra uppfattning om humlens påverkan på ölet, och ytterligare ett par hundra år innan den numera klassiska historien om hur IPA’n kom till – genom de långa sjöresorna mellan England och Indien. Själva humlekotten (Humulus Lupulus L) är en flerårig ört där honblommorna är de som används vid ölbryggningen. Förutom smak och doft så har syran (alfasyran) en antibiotisk effekt på ölet samt ger den beska (bland annat genom bitterämnet lupulin) som balanseras sötman från malten samt binder skummet.
På MankerBeer.com älskar vi humle i alla dess former; vi vill ha det i våra öl, vi tycker om att se på den och det har även hänt att vi har sniffat det – allt för vetenskapen. På grund utav vår kärlek till den gröna örten och för att kunskap ger mersmak har vi nu satt ihop ett litet arkiv med olika typer av humle, dess ursprung, karaktär och lite historia bakom dem.
Vissa humlesorter är mer vanliga i vissa områden eller för en specifik typ av öl: exempelvis är chansen större att du finner humle såsom Fuggles, Goldings, Bullion i brittiska ales medan det i amerikanska motsvarigheterna är mer sannolikt att du hinner exempelvis Cascade, Columbus, Citra, Centennial eller Amarillo. Eller så har vi de så kallade “ädla” humlesorterna Saaz, Hallertau och Strissel Spalt som är vanliga i tyska eller nordeuropeiska ljusa lagers.
Vid användningen av humlen vid ölbryggning används den på främst två sätt – som bitterhumle, då humlen tillsätts tidigt i koket varpå du får beska snarare än arom, samt som aromhumle där humlen tillsätts senare i koket för att ge mer arom än beska. Sedan kan man också torrhumla ölet genom att lägga i det efter koket, under jäsningen, vilket inte ger någon beska men den fräscha aromen som många uppskattar.
Det är Alfasyran i humlen som ger beskan, vilket mäts i IBU (International Bitterness Units) och anger antalet milligram iso-alfasyra per liter öl. IBU ger ett bra mått på den subjektiva beskan hos ett visst öl men uppfattas såklart olika av olika personer. Vill man som lekman räkna ut IBU:n kan man använda den lättsamma formeln <milligram humle> * <alfasyrahalten i humlen> * <extraktionseffektiviteten> / <vörtvolym>. Extraktionseffektiviteten beror mycket på vörtens sockerinnehåll och ju sötare vört desto sämre effektivitet.
Alla kanske inte uppskattar all typ av humlad öl eller alla humlesorter, men vi tror att alla kan hitta sin favorithumle och att kunskap om olika sorter kan bidraga till en ökad förståelse om varför ölen smakar som den gör.
Amarillo
Odlas i land: USA
Karaktär: Distinkt fruktig, citrus och kryddig. Blommig med olika bär samt blodgrape, mandarin, aprikos.
En populär och rätt ny amerikansk medel- till högalfasort med en speciell karaktär som togs fram av Virgil Gamache humlefarm efter att ha upptäckts som en mutation. Humlen är vanlig i amerikanska humlade aletyper (APA, IPA, DIPA) och odlas i dag enbart i Washington i nordvästra USA. Smaken och doften har dragning åt exotiska frukter och en ibland gräsig blommighet. Amarillon är vanlig som aromhumle men fungerar bra både som arom- eller bitterhumle och liknar Cascade till doften varpå man som ersättningshumle kan använda både Cascade och Centennial.
Ahtanum
Odlas i land: USA
Karaktär: Blomster och citrus präglar karaktären som också har inslag av något jordigare grape.
En aromhumle öppet framodlad på Yakima Chief Ranches i Washington, en av de äldsta humlefarmerna, grundad av Charles Carpentet 1869. En mild alfasyra (5.7-6.3%) gör den mer lämpad som aromhumle även fast den ibland används för att ge en mild beska. Påminner mycket om Cascadehumle och det är just Cascade och Amarillo som kan ersätta humlesorten, även om Cascade har en lite högre bitterhet.
Bravo
Odlas i land: USA
Karaktär: En utpräglat blommig arom med inslag av fruktighet.
Odlades fram av Roger Jeske år 2000 men S.S Steiner släppte den för kommersiellt bruk först 2006. Bravo är en högalfasort, 14-17% och togs fram genom en en honvariant av Zeus och en manlig Nuggetsort. På grund utav dess höga alfasyra kan man lämpligen använda “CTZ”-humle (Columbus, Tomahawk eller Zeus) för att ge samma bra bitterhet till öl som behöver en kick – oavsett om det är en APA, IPA eller imperial red ale.
Bramling Cross
Odlas i land: England
Karaktär: En fruktigare ton av svarta vinbär och citron, men kan också ge mer öriga och något jordiga inslag vid högre användning av humlen.
Togs fram redan 1927 som en korsning mellan vildväxande Manitobanhumle och den från Golding framtagna kvinliga Bramlinghumlen. Den medelhöga alfahumlen (5-7.8%) används som en allt-i-allo-humle och används därför både som arom- och bitterhumle men kan också ge ölet en speciell karaktär när den används i torrhumling.
Cascade
Odlas i land: USA
Karaktär: Frisk med framträdande grape- och citrusfrukter. Tydliga inslag av kryddighet och blommighet.
En humletyp som främst är förknippad med amerikansk ale och som liksom Amarillo och många andra humlesorter främst odlas i Washington (samt Oregon). Cascadehumlen utvecklades 1956 (släpptes för allmän odling 1972) som en korsning mellan brittisk Fuggles och rysk Serebriancahumle. Humlesorten har sedan mikrobryggarsvängen drog igång runt 1970-talet varit väldigt populär på den amerikanska västkusten. Cascadehumlen används mest som aromhumle men kan ge ölet en tydlig bitter citrus- och grapekaraktär om den används som bitterhumle. Alfasyran är medelhög och tillsammans med Columbus och Centennial så utgör den de tre “C-humle”-typerna; vilka också utgör bra ersättare till Cascadehumlen.
Chinook
Odlas i land: USA
Karaktär: Tung kryddig arom med inslag av kryddor och kraftig med humlekåda.
Från Washington och Idaho kommer denna korsning mellan Pelham Golding och en av USDA utvald hanplanta. Något mer kryddig och med väldigt mycket humlekåda och oljor. Alfasyran på mellan 12-14% gör den lämplig som bitterhumle men dessa tydliga smak och doft gör den även lämplig som aromhumle. Byt ut den mot Galena, Nugget eller Southern Cross.
Citra
Odlas i land: USA
Karaktär: Fruktigt aromatisk med tydliga inslag av citrus och grape.
Citrahumlen är en ny högalfasort som kom 2007-2008 som en korsning av bland annat Hallertauer Mittelfrüh, Eeast Kent Golding, Bavarian, Brewers Gold och en amerikansk Tettnangersort. En tydlig citrusarom och smak, med rätt kraftiga inslag av tropiska frukter (mango, guava, persika och annat tropiskt). Mestadels används Citrahumlen som aromhumle men på grund utav sin höga alfasyra (11-13%) så fungerar den också utmärkt som bitterhumle. Ersättningssorter är Chinook, Simcoe och Amarillo.
Centennial
Odlas i land: USA
Karaktär: Kryddigt blommig arom och smak med mycket citrus.
Centennialhumlen togs fram under mitten av 70-talet men släpptes 1990 och bestod då av bland annat Brewers Gold, East Kent Golding, Fuggles och Bavarianhumle. Tillsammans med Cascade och Columbus utgör den “C-humle”-ligan. Ibland kallas den också för “Super Cascade” på grund utav dess kraftiga citruskaraktär. På grund utav dess höga alfasyra (9-11.5%) används den fördelaktigt som bitterhumle men dess rena citruskaraktär gör den också bra som aromhumle eller vid torrhumling. Ersätts lämpligen med Cascade eller Chinook.
Cluster
Odlas i land: USA
Karaktär: En rätt distinkt något mörkare fruktighet med svarta vinbär.
Det finns en bred serie av olika typer av Clusterhumle, en gammal amerikansk humlesort som uppkom som en hybrid av olika humletyper som en gång i tiden importerades från holländska och engelska nybyggare. Idag finns det bland annat Early, Late, Pacific Coast och Yakima Cluster – de flesta med en karaktär som påminner om Chinookhumlen. Alfasyran ligger på mellan 5.5-8.5% och humlen används ofta för att ge mild beska till amerikanska barley wines eller andra mer typiska amerikanska ales.
Columbus
Odlas i land: USA
Karaktär: Örtiga inslag av citrus men något råare och träig än Centennial.
En riktig högalfahumle (14-16%) vilket gör den populär som bitterhumle mer än aromhumle. Går också under namnet Tomahawk och är tillsammans med Cascade och Centennial en av de tre “C-humle”-sorterna. Mycket citrus och kryddighet i både smak och doft; på grund utav den höga mängden humleoljor har den en typiskt kådig karaktär vilket gör den bra i amerikanska dubbel IPAs. Ersätts lämpligen med Cascade eller Centennial men också exempelvis de snällare Liberty eller Hallertau Mittelfrüh.
East Kent Golding
Odlas i land: England.
Karaktär: En mild kryddig arom med inslag av jordig blommighet och söt frukt.
En klassisk gammal brittisk humlesort med anor från 1790 som ibland förkortas Goldings istället för “EKG” då den inte odlats i Kent County i sydöstra England. Idag odlas den också på många platser i USA. Passar till samtliga traditionella pale ales och bitters men även mörkare öl. Medelhög alfasyra vilket gör den mer lämplig som aromhumle men även som bitterhumle. Runda blommiga toner som har lätt att gå ihop med övriga ingredienser eller humlesorter (där den gillar att paras med Fuggles). Vill du byta ut humlen kan du välja till exempel BC Goldings eller Targethumle.
Fuggles
Odlas i land: Främst England men också USA och på andra platser.
Karaktär: Mild, örtig. Lätt gräsig, lätt blommig och fruktig.
Fuggles är en mild lågalfahumlesort om fungerar bra som allt i allo-humle. 1861 fann man den vildväxande humlesorten som 1875 presenterades av Richard Fuggle – därav namn. Den har sedan dess spridit sig vidare – exempelvis är den USAs äldsta aromhumle. Har fungerat som stamfader för att odla fram en rad andra humlesorter. Fungerar bra som aromhumle där den ger milda inslag av gräsighet och krydda vilket gör den lämplig som additiv humle där den bygger upp helheten i symbios med andra humlesorter. Detta gör den vanlig i allt från bitters till brown ales och porters. Vill du byta ut den kan du använda Willamette eller East Kent Golding.
Galaxy
Odlas i land: Australien.
Karaktär:Rätt egen karaktär av citrus och passionsfrukt, syrliga tropiska frukter.
Trots dess australiensiska ursprung har den odlats sedan 1994 genom en bas på bland annat Perlehumle. En högalfahumle (13.5-14.8%) som sticker ut med dess tydliga passionsfrukt och citrusdoft och smak. Genom att tillsätta humlen senare i koket får man en tydlig och väldigt kraftig arom och smak som bara blir kraftigare ju senare humlen tillsätts.
Galena
Odlas i land: USA.
Karaktär: Kraftig karaktär av kåda och humleolja.
1968 lät man Brewer’s Gold-humle öppet pollinera en yta i Idaho varpå man inte känner till den manliga humlesträngen. Med en alfasyra på 11.5-13.% används den främst till att ge beska till öl som önskar få en kraftig, ren humlebeska. Bland högalfasorterna är Galena den med mildast karaktär. Liknande humlesorter är Northern Brewer, Cluster och Eroica.
Hallertauer Mittelfrüh
Odlas i land: Tyskland.
Karaktär: Mild, kryddig ädehumlearom. Lätt blommig, jordig och örtig.
En av de mest använda humlesorterna sprungen från det stora humledistriktet Halleratu i Bayern och med en rad ättlingar. På grund utav dess känslighet mot sjukdomar blev den i många områden utbytt till Hersbrucker under 70 och 80-talet. Med en väldigt låg alfasyra (3-5%) är dess vanligaste användningsområde som aromgiva, främst i tyska lageröl och pilsner men också veteöl och i flertalet belgiska öltyper. Går att byta ut mot de lika milda sorterna Liberty, Crystal och Mount Hood.
Hersbrücker
Odlas i land: Tyskland.
Karaktär: Mild, tydligt kryddig. Frisk, jordig och lätt blommig.
Odlas likt Hallertau i det enorma distriktet med samma namn i Bayern och är en av Tysklands viktigaste aromhumlesorter. Jämfört med Hallertau så är den torrare och kryddigare men ändå frisk och ren vilket gör den passande för lageröl eller lättare ales. Har en låg alfasyra (1-6%) vilket har gjort den vanligare som aromhumle där andra humlesorter såsom Perle eller Hallertauer Magnum oftast får fungera som bitterhumle. Förutom lagers så kan den återfinnas i ofiltrerade kellerbiers, veteöl och pilsners. Byts ut mot Hallertauer eller Mount Hood.
Liberty
Odlas i land: USA.
Karaktär: Mild, ren och elegant aromhumle med en mix av sötma, kryddighet och humlekåda.
1983 korsade man Hallertauer Mittlefrüh och en tålig manlig humlesort vilket kom att bli Libertyhumle. Kryddigheten drar åt kanel vilket ger både pepprig krydda och en viss sötma vilket balanseras mot en kraftig humlekåda. Den påminner mycket om Hallertauern (alfasyra på 2.5-5%) men med en något kaxigare helhet som fungerar till tyska och amerikanska lageröl. Liknande humle är Crystal, Mount Hood och Halleratuer.
Mount Hood
Odlas i land: USA
Karaktär: Mild ren blommig karaktär.
En mild amerikansk humlesort framtagen från Hallertauhumlen och döpt efter Mount Hood i Oregon. Används oftast som sista humlegivan i ölstilar där man önskar en mildare humlekaraktär (tänk tyska och amerikanska lagers). På avbytarbänken kan du ha Libery, Crystal och Tettnanger.
Nelson Sauvin
Odlas i land: Nya Zeeland.
Karaktär: Kraftfull, tydligt fruktig. Krusbär, passionsfrukt och olika bär.
En ny (cirka år 2000) Nya zeeländsk humlesort som namngivits från ursprunget i staden Nelson och som en hint till druvan Sauvignon Blanc. En kraftigt fruktig smak och arom med starka inslag av passionsfrukt. Fungerar lika bra själv som i kombination med fruktiga humlesorter likt Cascade. En hög alfasyra gör den lämplig som bitterhumle men även i öl där man vill ha en tydlig humleprägel på smaken. Tack vare den tydliga karaktären brukar ölen inte behöva torrhumlas.
Northern Brewer
Odlas i land: England.
Karaktär: En jordig och lite träig smak och doft med inslag av fruktighet.
1934 såg humletypen dagen gry för första gången på Wye College i England. Sprungen från Canterbury Golding och Brewer’s Gold där den första av de två är en gammal engelsk humlesort som på många sätt är identisk med East Kent Golding. Medelhög alfahumle, runt 9.5% som har en bra arom men ofta används med andra humletyper som bitterhumle. Odlas inte komersiellt i USA på grund utav dess låga skördar men är desto vanligare i västra Tyskland och Belgien. Är den framträdande humlen i Anchors Anchor Steam. Kan bytas ut mot Hallertau, Bullio och Pride of Ringwood.
Pacific Gem
Odlas i land: Nya Zeeland.
Karaktär:
En rejäl högalfasort (ofta över 15%) som tagits fram ur den Nya Zeeländska sorten “Smoothcone” som korsats med Californian Late Cluster x Fuggle. Togs fram av humleodlingsprogrammet på New Zealand Horticultural Research Centre (HortResearch) som släppte den 1987. Används oftast som bitterhumle men kan också ge en distinkt arom av ek, örter och björnbär om den används som aromhumle.
Perle
Odlas i land: Tyskland och USA (samt på vissa håll i Belgien)
Karaktär: En mild något mintartad karaktär med inslag av krydda och ren Noble-humle såsom Saaz eller Hallertau.
Det finns två typer av Perlehumle, en amerikansk och en tysk med viss skillnad beroende på vilket ursprung den har. Den tyska sorten togs fram 1978 som en avkomma från Northern Brewer och är en medelalfa-humle på 7-9.5% som skulle ersätta Hallertauer Mittelfrüher som en något högre alfasyra. Används idag i tyska lagers och veteöl, men också i Sierra Nevada Pale Ale.
Saaz
Odlas i land: Tjeckien.
Karaktär: Mild ren blommig karaktär med lätt kryddig gräsighet och örter.
Namngiven efter staden Žatec i Tjeckien (Saaz på tyska, därav namnet). En ädelhumle som används flitigt i tjeckiska lagers. Med en alfasyra på 2-5% är det vanligare att den används för att ge tjeckiska pilsners en mild örtaromatisk och kryddig ton med kanelliknande jordiga inslag. I USA har man tagit fram en amerikansk variant av Saaz med högre alfasyra får att ut en tydligare karaktär. Kan bytas ut mot exempelvis Tettnanger, Lublin, Ultra och Crystal.
Simcoe
Odlas i land: USA.
Karaktär: Citrus och grape med framträdande tallbar och kåda.
Högalfahumle (12-14%) framtagen av Yakima Chief Ranches vilka släppte den år 2000. En säregen och uppskattad karaktär av citrus, grape och tallkåda med tydlig humleolja. Fungerar och är populär för sina dubbla egenskaper som både arom- och bitterhumle. En hög alfasyra ger bra beska till ölet medan de rena och tydliga intrycken i smak och doft gör den populär som aromhumle. Har länge varit en innehumle i USA och är vanlig i vätskusthumleöl då den är som uppboostad Cascade, vilket också är en humlesort som fungerar som ett alternativ.
Styrian Golding
Odlas i land: Främst Slovenien.
Karaktär: Mild, blommig och örtig. Lätt jordig, aningen citrusfruktig.
Styrian Golding är ett samlingsnamn för flera slovenska humlesorter varav Savinjski Golding är den som oftast avses. Introducerades i Slovenien i början av 1900-talet och är en utvecklad klon till den brittiska humlesorten Fuggle. På många sätt lik East Kent Golding och vanlig i brittiska ales, pilsners och belgiska strong ales. Med en låg alfasyra är den snäll att ha i lättare, ljusa öl som man vill ge en örtigt citrusnyanserad karaktär. EKG är det självklara utbytesvalet.
Tettnanger
Odlas i land: Tyskland.
Karaktär: Aromatisk, blommig. Ren, kryddig med nyanser av apelsinblom.
Den mest odlade tyska humlesorten kommer från Tettnang, en liten stad i södra Baden-Württemberg. Odlad under med kontrollerade former sedan 1800-talets mitt men med spår än längre bak i tiden. Är likt tjekicks Saazhumlen en klassiker i ljusa nordeuropeiska öl och jämför man den med den delvis rätt lika Hallertauhumlen så är Tettnanger kryddigare och har en mildare blommighet. Med en låg alfasyra (3.5-5.5%) och ren blommighet är den passande för lättare öl. Man har börjat odla den i USA där den är en av de populäraste aromhumlesorterna. Lämplig och vanlig i sista humlegivan för att ge en sista touch på europeiska och amerikanska lageröl. Byt ut den mot Saaz, Lublin, Spalter eller Crystal.
Vanguard
Odlas i land: USA.
Karaktär: Milda och balanserade örtiga citrustoner med något träiga inslag som ökar ju längre humlen ligger i koket.
En mild alfasyresort (5-7%9 som togs fram 1982 som en korsning mellan olika experimenthumle och Hallertau och som kom att släppas först 1997. Vissa har beskrivit den som en örtigare Hallertauer eller något smörigare Tettnanger – två humlesorter som också kan användas som substitut för Vanguard. Används ofta som en ren och elegant aromhumle i öl såsom kölsch eller hefeweizens. En rolig anekdot är att Vanguard testades av Anheuser Busch mellan 1994 och 1999.
Tettnanger
Odlas i land: USA.
Karaktär: Något estrigare svartvinbär och lätt örtig, jordig och småkryddig karaktär.
En korsning som togs fram 1967 Corvallis, Orego som en ersättare för Fuggles. En mild humle som trots att den bara har 3-6% alfasyra 1997 var den volymmässigt tredje största humlen men idag menar vissa att det är den humle som det odlas mest av, i alla fall bland aromhumlesorterna. Byts bäst ut mot andra mildare humlesorter som Tettnang, Fuggles och Styrian Golding.
Källor (bland andra):
Systembolaget
Bryggarwiki
Wikipedia
