Under veckan som gått har det varit en hel del diskussioner kring tillsättningen av DN Söndags nya ölskribent, Sanna Blomquist.
Att Sveriges största och förmodligen mest inflytelserika dagstidning satsar mer på öl är något som vi alla hyllar. Men den nye skribenten lyftes fram som en person som menar att öl har låg komplexitet, dricks ur burk på vardagar samt jämför ölet med vin har fått många att reagera och undra över vad som egentligen hände på DN:s redaktion förra veckan.
M2 på MankerBeer tog kontakt med den trevlige men också upptagne Sanna Blomquist för att ta reda på lite mer om henne, hennes ölintresse och samt intervjun som publicerades i DN.
Hej Sanna Blomquist och välkommen in i ölskribenternas underbara värld! – Hur gick det egentligen till när du fick uppdraget som ölskribent i DN Söndag som enligt dig själv ” inte kan en tiondel av de termerna om märkliga humletyper och bryggmetoder som ölnördarna kan”? Är det inte viktigt att förstå hela processen för hur en högkvalitativ öl föds för att skriva om öl?
– Tack! Nu är jag ju visserligen inte helt ny, utan har varit i branschen nio år och både arbetat med, och skrivit om dryck i många olika sammanhang. Min ambition och mitt uppdrag från DN är att väcka intresse för öl hos “vanliga” konsumenter. Självklart är det då viktigt att vara insatt i processen, men minst lika viktigt är att kunna förmedla den kunskapen på ett begripligt sätt och det gör man ofta enklast utan att använda komplicerade termer. Självklart kan jag både termer och humlesorter, men tyvärr gick inte det fram ordentligt i intervjun i DN.
Du berättade att du fick ditt ölintresse genom din sommelierutbildning, där det provades massor med goda öl som inte var ’en stor stark’. Vad tror du själv krävs för att fler ska få upp ögonen för annat än trist industriellt tillverkad lager?
– Det krävs mycket både hemma och på krogen. Just krogen tror jag är en viktig nyckel. Där möts många mat– och dryckesintresserade personer som med vägledning gärna byter vinet mot öl, åtminstone till någon av rätterna. Ölintresset är stort, men kunskapen både hos gäster och serveringspersonal liten. Kan vi utbilda personalen samt utöka och bredda ölutbudet på krogen är vi en god bit på väg.
Då du lätt kan uppfattas som mer fokuserad och kunnig i vinets värld än i just ölets så är vi såklart nyfikna på just din ölbakgrund, kan du berätta om den?
– Jag började min ölkarriär genom att servera den, inte genom att dricka. Men tillsammans med sommelierutbildningen har mitt arbete på krogen bidragit till ett större ölintresse. Jag har haft möjligheten och glädjen att arbeta med kunniga och ölintresserade kollegor. Dessutom på krogar med ett litet, men naggande gott ölutbud – under ständig förändring.
Vad tycker du definierar en ölnörd?
– Jag tycker inte det är någon skillnad på en ölnörd eller annan typ av nörd. Det är en person som lägger mycket tid på ett område de är djupt intresserade av. Det gör att personen får en imponerande kunskap – men också lever, dricker och pratar, i det här fallet öl, på en nivå som inte alla delar och förstår.
Mathias Dahlgren har numera en egen öl till Matsalen och Matbaren, det har även Riche (vars sommelier parade deras nya ölsortiment med deras korvar på årets korvfestival), Lux har ett samarbete med Skebo bryggeri och White Guide instiftade 2012 den nya kategorin ”Årets ölupplevelse” som vanns av Pubologi i Gamla Stan. Att ölets status snabbt ökar både på mellanklasskrogar och även finkrogar är därmed etablerat faktum, även om vinets status fortfarande ligger mycket högre. Vad är dina tankar om denna utveckling om ölet? Vad tror du trenden kommer att bli framöver?
– Trenden är fantastisk! Speciellt när krögaren lagt ner tid på att verkligen hitta en signifikant öl som speglar han eller hennes matlagning. White Guide, likasom Restauranggalans ölpris vill jag summera som ”äntligen”. Stora priser som de här tror jag är nödvändigt både för att krogar ska våga satsa på öl – men också för att gäster ska känna att det är ”okej” att beställa öl på finkrog. Jag hoppas att trenden går mot dryckeslistor där öl har en självklar plats bland alla viner.
Du berättar vidare att öl inte är lika komplext som vin, eftersom öl endast ”handlar om beska, alkohol och lite sötma” – när vi ölnördar ser att öl är så mycket mer än detta och innehar en större mångfald än vin eftersom man kan få en öl att smaka nästan vad som helst genom tillsättning av t ex blåbär, choklad, kaffe och till och med granskott. Man kan justera sötman från att ölen är väldigt torr i karaktären till att den smakar som flytande socker, man kan även få fram väldigt syrliga öl, även om det är mer komplext.
Kan du utveckla lite om dina tankar kring vad du egentligen menade?
– Tyvärr kom bara en del av mitt svar på reporterns fråga med. Jag pratade om öl i kombination i med mat – och inget annat. Öl har många fördelar jämfört med vin, med bland annat en (i regel) lägre alkoholhalt samt en mycket diskret tanninstruktur. Den stora arombredden och eventuella syra är till ölets absoluta fördel. Min dröm är att alla på ett enkelt sätt ska kunna skapa fantastiska mat- och ölkombinationer – hemma likväl som på restaurang. Det är inte svårt och det hoppas jag att mina läsare en dag ska känna.
Du har verkligen skapat debatt genom uttalandet ovan, och fått en hel del kritik i diverse ölforum i Sverige, har du uppfattat denna kritik och vad tycker du i så fall om den?
– Kritiken har nått fram. Med all önskvärd tydlighet. Självklart är det olyckligt att uttalanden ovan uppfattades så fel och att många blivit upprörda.
Samtidigt har jag fått mycket fin respons. I sammanhanget är det tyvärr lätt att glömma bort. Mitt mål är att nå ut med en öljournalistik som känns aktuell, relevant och lättillgänglig – främst till de som inte redan är ölfrälsta.
Du är sambo med Klas Lindberg som med gotländsk biff med rökt märgsmör och ingefärsstekt hummer tog hem titeln som Årets Kock 2012 tidigare i år, hur stort är finölen respektive vinet hemma hos er?
– Mat och dryck är en stor gemensam passion vi har. Tyvärr kan jag inte säga vad som är ”störst”. Tillfället och maten avgör vad som finns i glaset lika ofta som innehållet i glaset bestämmer vad som finns på tallriken. Inte ovanligt njuter vi av både finöl och finvin under en kväll.
Vilken är den dyraste/mest alkoholstarka/mest speciella ölen du någonsin druckit?
Dyraste/starkaste är Samuel Adams Utopias. Speciella (på ett bra sätt) är Cantillons Soleil de Minuit. Både ölet och historien om hur det kom till.
Vart går du helst i Stockholm om du vill välja och vraka bland ölutbudet en kväll när du är riktigt sugen på öl och vad dricker du helt för typ/er av öl?
– Då tid alltid är lite av en bristvara för mig vill jag gärna förena glädjeämnen – god öl och god mat i en trevlig miljö – och det gör jag just nu helst på Pubologi och Marie Laveau. Jag går således hellre till ett ställe med mindre ölutbud, men av hög kvalitet och omväxlande sortiment än ett ställe med massor av öl, som kanske inte är helt genomtänkt.
Någon speciell typ har jag svårt att säga, precis som med all annan dryck är det tillfället och sinnesstämningen som får avgöra vad som finns i mitt glas.
Tack för din tid, Sanna. Det har varit mycket uppskattat och trevligt!
MankerBeer har genom intervjun med Sanna Blomquist lärt känna en annan personlighet än den som något felaktigt lyftes fram i intervjun i DN, och vi önskar såklart Sanna lycka till som DNs ölskribent och hoppas på massor med skön läsning framöver!
/M2
