Det finns en charm med det nedgångna, något förfallna men också så själfulla amerikanska landsbygden. Utan fördomar men från erfarenhet älskar jag känslan av att sätta mig bak på en pickup, knäcka upp en kall masslager och sedan åka genom landsvägarna med de stiltypiska halvtrashiga husen medan Brad Paisley eller Dolly Parton går på stereon. Jag skulle ha väldigt svårt att göra detsamma med en IPA av världsklass liksom jag skulle ha svårt att sitta och svepa ett par imperial stouts till en NFL-match. Utan då är det BBQ och läskande lagers som gäller, eller gällde. Nu har det nog ändrats såpass att jag snarare skulle välja ett case mer smakrika men lika läskande pale ales framför burkölen – men någonstnas djup inom mig finns den där känslan.
Så när en av USAs mer kända masslagers så kom till Sverige, Pabst Blue Ribbon, var förhoppningen hög att jag åter skulle känna en uns av samma lycka. Eller så skulle mitt ölsinne blunda för ölets existens (det här är en av de lägst rankade ölen på Rate Beer). Milwaukeebryggerier Pabst har sedan 2001 inget eget bryggeri utan tillhör nu MillerCoors, troligen är det inte enda skillnaden från det att ölet 1893 blev utsett till “America’s Best”. Hursomhelst satte vi på NHL 2012, öppnade en flaska och…
Pabst Blue Ribbon
Utseende: Uringul vätska med litet ljust skum som fräser bort, det börjar väl inte toppen. Sen är ölet kanske inte tänkt att serveras i ölkupor.
Doft: Aromen, ack denna arom. Citrus, syrlig ljus malt och masslager. Det är ingen särskilt doft att sätta fingret på utan det doftar ljus och utspätt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en lätt kolsyra. Tunn kropp och som väntat rätt blaskig, men inte äcklig. Smaken, om vi ska omnämna det som tungan uppfattar på ett positivt sätt, är av parfymerad citrus och ljus malt. Ölet är rätt syrligt men känns ändå okey. Vi fortsätter spela klar vår NHL-match och sedan skulle jag dricka resten av ölet och där tog det stopp. Med andra ord räckte ungefär en fjärdedel som fick stå framme en kvart för att jag skulle bli nöjd.
Betyg? – Okey. Den är inte äcklig och saknar bismaker, men tyvärr är den just så vattnig och småstörande syrlig som väntat. Det här är å andra sidan en öl som ska serveras iskall och halsas direkt ur flaskan, antingen på en BBQ eller på Vassa Eggen i Stockholm där de hade bunkrat upp med dessa. Med andra ord under något mer opretentiösa förhållanden – något vi svenskar är rätt dåliga på att skapa. För någon direkt njutning i sig själv är den då inte..
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
