Jag jobbar med klagomål, ilska, frustration och besvär. Förväntningar och misslyckanden, besvikelse och ilskna toner. Därför är jag kanske lite väl luttrad jämfört med många andra och min syn på mänskligheten är ibland inte den bästa. Samtidigt så kanske det gör mig mer kritisk till sådant som man med befog kan påpeka är undermåligt. Om jag till exempel går och köper en pizza och får en lasagne så vet jag att det var minsann fel och jag kan då fint påpeka att det här var inte helt riktigt. Likaså om jag går och köper en påse kött som jag märker har gått ut, då är det ju inte helt rätt och riktigt och jag kan påpeka för butiken att de borde hålla koll på sin mat.
Men med dryck är det annorlunda, eller? De gamla vinskrönorna om att prova vin och korkskadat vin – nej, en vinflaska med metalltopp ger inte korkskada på ditt vin! – och att många lätt tror sig veta mer om defekta produkter än vad de gör. Vilket är en orsak till att de lätt nekar ett nyöppnat vin för att det inte föll dem i smaken eller alls motsvarade deras förväntningar, eller så att det faktiskt inte smakade helt som det skulle. Då kommer vi onekligen tillbaka till ämnet med IPA och humletrötthet.
IPA är en färskvara, liksom humle. Men hur långt ska man kunna dra det hela? Att vissa lätt humletrötta öl kommer sent in i landet varpå de redan på krog är småtrötta kan jag förstå och likaså att de kommer till Systembolaget där efterfrågan gör att de ibland kan stå lite. Samtidigt är jag lite ifrågasättande till krogarnas hantering av öl. Vissa öl är en färskvara medan andra inte är det. Om en krog har fått in ett parti riktigt färska IPAs borde det väl kunna ligga i deras intresse att promote’a dessa och lyfta fram dem som färska trevligheter? Att på krogen få en IPA som är snart ett år gammal känns däremot mer som att de tänkt lite fel med att ha kvar dem, för samma pris och som om det vore samma öl man sålde en tre kvart år tidigare. Visst kan man som kund be att få kika på datummärkningen på flaskan, fråga om densamma och påpeka att ölet är lite trött i sin humleprofil – det är trots allt en IPA. Eller är det här en icke-fråga, något som är mer snobbigt än berättigat? Nu har jag ingen anledningen att egentligen säga vilken öl och var det var den beställdes – men det intressanta i sammanhanget är att det inte ens var jag, utan mitt sällskap som beställde ölet. Och som sedan också påpekade att den var lite “meh”, medan jag hade provat en bra mycket färskade variant bara några veckor tidigare som var helt underbar – vilket var varför jag hade rekommenderat den.
Frågan om trötthet och humleprofil i öl diskuteras bland annat här och även frågan om datumkoll och datumvarningar har lyfts fram varpå hela den här diskussionen blommade upp (igen). För kan man tala om bäst före-datum om just IPA? De, bäst före-datumen, är ju helt beroende på öltyp. Ingen klagar ju på om den imperial stout man får upphälld är fyra år gammal, men däremot om IPAn är det – vilket också det har hänt mig – en upphumlad pale ale som var 3 år gammal och serverades som om det inte var något udda med det… Kan man klaga? Bör man klaga eller bör det ligga lika mycket på en själv, och i så fall ska man alltid be att få kika på flaskan först? Eller bidrar det till snobbism och känns det lite jobbigt? Vad tycker vi egentligen? Skiljer det sig mot Systembolagets hantering av denna typ av öl, mot importörernas ansvar?
Mitt korta svar är mnjae. En importör tar in ölen och säljer dem till krog och Systembolaget, troligen med information om ölet och hur det bäst hanteras. Sedan är det ju upp till krogarna och oss konsumenter tycker jag. Importören kan försöka, men inte alltid lyckas att få in så färsk IPA som möjligt, där kan det lätt ta stopp – däremot är det rätt sällan vi får in IPA’s som är halvåret gamla redan i det första steget. Och Systembolaget handhåller bara ölen, att mikrostyra leveranser och omfördelningar av just humlig öl låter lika dumt som det är. Däremot är det krogarna som jag då har kvar och undrar om. Ska de sälja ett år gammal IPA?
Grafen här bredvid kommer från en intressant studie där man mätt åtta olika faktorer vad gäller bäst före-datum på öl och deras fräschör vad gäller humle, värt att kika på.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Bullshit. Detta är en ny fluga att folk ska fråga hur gammal bärsen är. Så länge den är inom Bäst Före och inte dålig är det bara att snällt dricka upp. Hur många var det som var petiga med hur “färsk” ipan var för 3-4 år sedan? Ni om några borde veta vad syftet med ipan från början var, att då börja nörda sig om datum hit och dit är bara löjligt.
Öh va?
Ja, IPAn kom som en humlepreserverande öl för att fakta. Men vad har det med hur dne dricks att göra idag? Det argumentet låter föråldrat som attan. Förr saltade man maten för att den skulle hålla, är maten översaltad idag så ska man svälja det?
I fallet i inlägget så var dessutom ölet ett år gammalt, och som med så många öl sätts inget bäst före datum utan rekommenderad tid sätts av bryggeriet och skrivs inte ut, Oppigård Amarillo har t.ex. en rekommenderad tid att dricka inom 6 månader, De Molen satte tidigare också ut liknande. Nu vet jag vad bäst före på ölet i fråga var och det hade gått ut med 6 månader, dock var det inte märkt.
Torra bullar på bageriet, är det något man glatt ska ta emot för att det inte är utsatt ett bäst före datum? Näö Ny fluga är det inte då ingen jag känner har anmärkt på detta, dessutom är det inte så konstigt att folk nu reagerar då IPA-trenden spårat de senaste 2-3 åren och vi får fler och fler färska IPAs. Man kan då välja att vara konservativ och gnälla på hur det var förr eller så ser man att man idag är mer upplyst och ställer andra krav på sina öl.
En ett år “gammal” IPA har väl smakat likadant om den dracks för 8 år sen eller om den dracks igår. Men nu är det “inne” att fråga hur färsk ölen är för att på något sätt stoltsera med att man kan nåt om den nya öltrenden eller rent allmänt vill spela smart. IPA-trenden har varit stark i Sverige senaste 5-6 åren men denna nya fluga att man ska fråga hur färsk humlen är är så tramsig och varit “inne” i nåt år eller två och kommer antagligen också övergå i någon annan besserwissertrend snart. Det känns som att folk frågar hur gammal en IPA är numera bara för att man SKA göra det för att känna sig som en s.k. “ölkännare”.
I övrigt, keep up the good work.
Mats, det kan ju också bero på att sen när fler folk började dricka us IPA för 3-4 år sedan har flera haft möjlighet att prova färsk us IPA på plats i USA. Mao när de drack ett år gammal IPA 2008 var det the shit för man visste inte bättre. Idag har en ganska stor andel öldrickande hunnit uppleva både gammal och färsk IPA och lärt sig skillnaden.
Sen finns ju alltid ängsliga människor med hipsterdrag som säkert slänger sig med färskfrågan för det är “rätt”. Men de är knappast i majoritet, de flesta frågar för att doft/smak skiljer sig beroende på ålder.
Jag har slutat fråga hur färskt ölen är, då jag blivit bemött med en otrevlig “sluta lek att du kan något” attityd. Och för att färskheten garanterar inte att det kommer smaka som jag vill ändå p.g.a. batch skillnader. Jag undviker nästan helt att köpa IPA/APA på flaska när jag är på krogen och beställer det som finns på fat istället och hoppas på det bästa.