mankerbeer.com

Jag tänker hålla mig kort idag – se det här klippet, starta från runt 9.20 in och se frammåt. Det är från TV3 programmet “Kniven mot strupen” och ger ett rätt bra exempel på hur “vinpersoner” egentligen är. Vinpersoner kanske ni säger frågande nu, är inte det att generalisera? Jo visst fan är det så, men å andra sidan får man ju både en dumstämpel och snea blickar bara man ber om en annan öl än en ljus lager till maten om man gillar öl. Den här samligen översittare visar ju bara återigen hur öppet och trevligt ölsamhället kan vara och visst lär det finnas de som frågar om en IPA med fruktigare toner – men inte fan sitter någon och ber om en IPA med Simcoe från en viss gård eller en ale där malten ska vara av ett visst slag – eller för den delen blir till sig då någon vågar rekommendera vad hon själv anser är gott till en viss rätt. Säg istället att det kanske inte var ditt val, men att du i så fall väljer något annat.

Nu skulle de visserligen provocera något, men attan så dryga de verkar och förstår de inte själva att de inte direkt bidrar till en positiv dryckeskultur är alla får tycka vad de själva vill? Om folk kritiserade Den Stora Ölresan och klippet där man tog personal från Ölrepubliken och The Rover för att låta dem framställas som snobbiga så var det gär tio gånger värre. Fy och skam på dem!

Efter antalet lackningar under de senaste månaderna har vi nu åstadkommit något med dem. Förutom att de har skapat en viss debatt där många har valt sida eller åtminstone för sig själva formulerat en åsikt om vad de tycker om dagens öljournalistik. Vissa tycker det är rätt att sätta hårt mot den bristfälliga öljournalistiken i tryckt media och på tv medan andra menar att konstruktiv kritik och en utsträckt hand är bättre medel. Jag själv har velat sätta hårt mot hårt; för det är trots allt ett jobb som skall skötas korrekt och med respekt – det går det inte att säga något om. Är jag skeppare och saknar förmåga att läsa sjökort eller läsa av vindar och liknande så kommer jag inte att göra ett bra jobb. Som jag så ofta har sagt så föder kunskap ett ökat intresse och har man inte ett grundläggande intresse är det svårt att vilja ta åt sig mer kunskap.

En av de vi har gått åt är Lasse Råde på Expressens redaktion. Baserad nere i Göteborg har han skrivit om öl en längre tid och med allt från bristande fakta eller källritik till att ha missat varifrån syran i en sur brunöl kommer så har han lyckats reta upp en stor del ölfantaster. I förra veckan kommenterade han här på MankerBeer och bemötte där den kritik i form av ett brev som sänts till honom. Ett oerhört bra svar och en bra dialog här i kommentarsfältet där han bjöd in för att ta en öl och diskutera saker istället för att sitta på nätet och uttrycka negativa åsikter. Då jag skulle ner till Göteborg över veckoslutet och helgen så passade jag på att dra ett mail till Lasse där jag berömde honom för hans bra svar och viljan till dialog, samtidigt som jag stod på mig om att jag ansåg att viss kritik är befogad. Kritik som dock skall vara saklig mot det som skrivs och inte mot honom, eller andra, som person.

Sagt och gjort så möttes vi i fredag på Ölrepubliken för kvartssamtal och en öl. Det var ett väldigt trevligt möte där vi båda berättade om våra respektive ölresor och hur vårt intresse kommit att formas. Jag berätta hur jag började skriva om öl och hur jag genom festivaler, möten med bryggare och resor lärde mig mer och fann en hobby som växt till något mer medan Lasses resa började som krog- och filmrecensent för att sedan få jobbet som ölskribent. Ett problem vi fann är att det utrymmet han får i tidningen inte alltid rymmer de ingresser eller den bakgrund han har skrivit eller önskar få med. Det är en rätt stor skillnad på att ha oändligt med text (likt jag har) och ett visst antal tecken där 4 korta ölrecensioner ska inrymmas. Syfte, bakgrund och hur ölen bedöms ges helt enkelt inget utrymme då det inte får plats. Att också välja bland de ölen som är någorlunda möjliga att få fatt på och att göra det 52 gånger på ett år är inte det lättaste. Här kunde vi tillsammans finna lite förslag på upplägg och att hitta teman eller att visa på skillnader mellan olika öl som möjliga inlägg.

Jag erbjöd mig att gärna bolla förslag på ämnen eller om han önskar information om någon öl, samt att meddela när något blev fel vilket verkade uppskattas och överlag så var dialogen rätt öppen och bra. Punkterna om källkritik och vikten av att läsa på lite extra var dock något jag stod fast vid och så länge det står fel så ska det lyftas fram, men sedan kan man göra det på flera sätt.

Avslutningsvis kom vi fram till att den bästa lösningen är att starta ett nytt upprop mot bättre öljournalistik och då Lasse växte i mina ögon genom att vara öppen för att ta en öl och diskutera saker så ser jag ingen anledning att driva vidare vår namninsamling mot honom personligen. Dock kommer vi även fortsättningsvis att lacka ur när det skrivs falsarium och “experter” slänger ur sig felaktigheter i morgonsofforna, det är en av fördelarna vi har av att vara ett webbaserat ölmedia. Nu vill vi istället uppmana etablerad media att ta till vara på den enorma kunskapsbas som finns ute i landet i form av ölfantaster, de kanske inte säljer lika bra eller känns igen likt “Bengan” och Steffo” men de har å andra sidan en hel massa kunskap. Använd den. Tack Lasse, för ett bra snack och hoppas att De Molen Machtig & Mooi (17.4% stark cognacslagrad barley wine) föll dig i smaken.

Vi har tagit Manhattan, nu tar vi Berlin!

Få lär ha missat någon av mina många lackningar, artikelserien där jag får utlopp för mina åsikter om både det ena och andra inom ölvärlden. Ett återkommande tema både där och på Facebook är de “etablerade öljournalisterna”, med andra ord de som skriver om öl i tryckt press. Traditionen har alltid gjort att de som hörs och syns i etablerad media är “de sanna” medan vi som huserar på det här påhittet “inter web” ännu inte nått samma status, oavsett grad av kunskap, faktiska läsare eller vad vi skriver.

En av dessa öljournalister som fått extra mycket uppmärksamhet å vår sida är Expressen/GT‘s Lasse Råde. Lasse har figurerat i Expressens helgbilagor rätt länge och till hans försvar så har kvaliten både vad gäller öl, tipsen och teman blivit avsevärt mycket bättre. Det är heller inte rätt att lyfta fram en specifik person som jämfört med andra inte står och påstår alla möjliga falsarium, även om det inträffar.

Lasse har också uppmärksammat den namninsamling vi har och som jag fortfarande står bakom; jag vill se bra öljournalister i tryckt och visuell media – är de inte insatta eller har en vilja att lära sig så anser jag personligen att man får lära sig eller pyssla med något annat. Det är inte svårt att googla fram information om bryggerier, det är inte svårt att maila bryggare om man är oklar på en viss öl utan det är en positiv sak i mina ögon att fråga om hjälp och kompletterande information.

Nedan finner ni i alla fall Lasses svar på ett mail från uppsalabon, ölfantasten och öluppstyraren Tobias Hoffback. Jag tänker inte analysera det vidare utan låter er själva läsa. Lasse kommenterar sedan lite bitskt på att Tobias inte svarat på nedan och på att han fått höra om en viss namninsamling, men bjuder på ett bra sätt in för diskussion – något vi ska ta fasta vid – bra gjort av Lasse tycker jag, stort plus!

Utan att lägga ord i mun på Lasse eller riskera att feltolka honom får jag ändå tycka att det är lite rörigt att man recenserar julölen utifrån hur de passar till mat – ska man inte vara öppen med det då? Varför väljer man då inte öl som är tänkte till julmaten, Glühkriken är ju inte direkt det naturliga valet till sill och köttbullar? Sedan att Three Hearts är utmärkt, visst, till mat så kanske det ger något men det är väl mer att maltvatten fungerar bra till något med smak – testa istället att låta maten komplettera maten istället. Nu blir det mailtime (i kronologisk ordning)! Och ja, det är de i filmen som har skrivit mailen..

Mail till Lasse Råde:

Hejsan

Jag läste nyligen på en blogg att du som “ölexpert” hade rankat julöl. Kul tänkte jag och blev lite nyfiken. Klickade då på länken och såg det du hade skrivit. Hur kommer det sig att en tidning titulerar dig som ölexpert? Eller är det du som glömt att berätta något för dem?

Har full förståelse för att smaken är varierande beroende på vem som dricker den. Men när du ger Falcons Tipp Tapp full pott så blir jag konfunderad. Antingen så saknar du helt smak i mitt tycke, eller så får du betalt av Carlsberg för att hylla deras öl. Om det sistnämnda stämmer så borde du skämmas ordentligt eftersom du på ett medvetet sätt lurar dina s.k läsare.

Eftersom fler och fler fått upp ögonen för öl i Sverige så tror och hoppas jag att dessa upplysta människor kommer inse att du är en pajas!

Allt gott, Tobias Hoffback

Svar:

Hej,
Kul att du läser mina recensioner – även om du är kritisk. Och utnämningen till ölexpert är något som tidningen gjorde, vill knappast kalla mig det själv – även om jag skrivit om öl i närmare 30 år.
Precis som du skriver ska en recension vara subjektiv – men däremot aldrig objektiv. Förutom öl har jag recenserat film, böcker, shower, musik och teater och alltid hävdat att en recension är en persons subjektiva upplevelse av det han just sett, hört eller för den delen smakat, visserligen med en hygglig kunskap i botten.
Man kan aldrig lära sig nog mycket om öl och jag vill absolut inte skryta med mina kunskaper. Jag tillhör i a f de som är skeptisk till många av de experimentöl som dagens små bryggerier håller på med – även om jag gläds över att de finns och applåderar gärna när de gör något i mitt tycke gott öl.
Sedan exempelvis när det gäller julöl har jag en bestämd uppfattning, högst personlig, att drycken ska passa bra till julmat. Och då tycker jag att Tipp Tapp är ett av de allra bästa i år, liksom Three Hearts.
Men jag kan också berömma Glükriek för att det sticker ut – o t o m ska drickas varm (det visste de inte ens på Systembolaget.
Anklagelsen att jag skulle få betalt av Carlsberg är synnerligen allvarlig (för att inte säga kränkande) – vore det så skulle jag få sparken av Expressen omedelbart. Självklart får jag inte betalt av någon annan än Expressen som ger mig min månadslön. Och jag betalar mina egna öl själv. “Medvetet lura”, tror du verkligen det?
Pajas? Tja, det får stå för dig…
Men jag hoppas att du inte slutar läsa det jag skriver, även om du nu inte tycker att jag kan mitt ämne – något litet borde i alla fall ha trängt in efter att ha skrivit om öl i närmare 30 år. Och faktiskt bryggt öl flera gånger på tyvärr saligen avsomnade Falons ölskola.
Det som framför allt är kul är att intresset för öl har ökat så enormt genom åren. En gång i tiden fick jag slåss för att få skriva om något enstaka öl ytterst sporadiskt i tidningen, medan jag numera skriver minst en gång i veckan och har fått många efterföljare i spalterna.
Så fortsätt gärna tycka (illa) om det jag skriver, men håll med om att det är värt att skriva om och recensera öl, även om åsikterna går isär.
Hade förresten en kollega som liksom jag recenserade film. Flera läsare ansåg att de läste hans recensioner tvärtom, d v s berömde han en film visste de att den inte var värd att se och tvärtom. Man så att säga lär sig vad en recensent gillar och inte gillar.

Så skål och Gott Nytt Ölår – vore trevligt att ses över en öl eller två (du får bestämma sorten)

PS! Jag blir nyfiken när du klickade på den där länken, fick du då fram mina recensioner som varit publicera i Leva&Bo som innehöll 20 öl eller den stora testen som var publicerad i GT med samtliga 60 öl? DS!”

Lasse Råde
lasse.rade@gt.se
GT/EXPRESSEN
Box 417
401 26 Göteborg

Svar 2:

 

Jag blir lite förvånad över att jag inte fått ngn respons på mitt mejl. Samtidigt ser jag att det pågår ett namnupprop på nätet där man skriver på och kräver att jag ska avsättas som ölskribent på Expressen… Jag diskuterar gärna i sak olika öl och ölrecensioner, och jag har full respekt för att man kan tycka allt möjligt om olika ölsorter. Jag tycker om Tipptapp t ex men diskuterar gärna vad som är riktigt bra öl.
Vad eller vem som initierat uppropet har jag ingen aning om – men fortsätter gärna diskussionen. Som t ex vad tycker du om Innis & Gunn Irish Whiskey Cask?
För mig är det något av en mission att skriva och recensera öl, vilket jag började med långt innan det blev s a s trendigt. Därför välkomnar jag verkligen reaktioner från våra läsare.

Mvh

Lasse Råde
lasse.rade@gt.se
GT/EXPRESSEN
Box 417
401 26 Göteborg

Om de senaste två åren har varit grogrunden för flera nano- och mikrobryggerier så verkar bara de senaste två åren ha varit detsamma för fler och fler så kallade ölkrogar. Idag har vi fler ölkrogar än på väldigt länge. Bristen som jag hoppas att ni direkt har sett är att jag bara använder begreppet ölkrog utan att ens definiera det; för vad är en ölkrog? Är en ölkrog ett ställe som serverar öl, bara serverar en viss typ av öl, serverar både öl från mikrobryggerier och massproducerande drakar eller är det kanske att de har en viss filosofi eller åtminstone ett tänk om varför de har “bättre” öl på menyn?

Det är lätt att bli snobbig när man försöker dra den här typen av gränser och jag tror inte att det finns något rätt eller fel. För oavsett vilken definition man väljer eller formulerar så är det krogar som hamnar utanför som andra skulle ha med, eller krogar som innefattas som andra aldrig skulle tänka på att ha med.

Kanske är det istället syftet som är den ledande punkten? För på samma sätt som syftet har en viktig roll i gränsdragningen mellan om ett bryggeri är craft eller crafty vilket gjort att fler av de volymmässigt sett makrobryggande mikrobryggerierna i USA kan anses vara crafty, så är realiteten för många krogar att de måste ha lite av båda. Eller kanske var det så att de började sälja makrolager för att ha råd att satsa på bättre öl när så efterfrågan började komma från just deras gäster. Oavsett så är det inte alltid svart på vitt och man måste försöka se helheten. Samtidigt är det idag mer och mer skepticism i ölvärlden i samband med att storbryggerierna försöker komma på sätt att ta sig in på craft beer-scenen och när jag läser inlägg som det här så är det en av anledningarna till jag själv har tappat bort mig i vad jag tycker är en ölkrog eller en krog som serverar säljande öl, men slänger in något enstaka för att stilla ölfantasterna.

Visst är det grymt med en stor mängd flasköl, men på en gastrokrog så är flasköl ofta rätt dyrt och borde man inte känna att man vill vara såpass fristående att man ordnar sig en egen fatanläggning och kan servera en helt annan typ av upplevelse för alla de som kanske vill ha öl till maten? Vissa bättre krogar är långt fram här och både Matbaren/Matsalen, 19 Glas, Restaurang AG, Pubologi (bara för att nämna ett par från Stockholm, övriga landet får ni gärna tipsa om) och liknande har en fokuserad inställning till vad öl också kan ge till maten. Trots att de i första hand har inriktat sig på vinlistorna.

Jag kan välja ett par andra bättre krogar som helt gett upp det här med att erbjuda bra öl till sina gäster, men så vill de inte heller försöka få in i sitt koncept att de är en ölkrog eller ens en restaurang med ett nämnvärt ölutbud. Något som man i inlägget jag länkade till ovan faktiskt gör.

Vad vill jag säga då, varför är jag så jäkla gnällig? Jo, för att jag tycker att det är synd. Samtidigt kan man välja att se det på motsatt sätt – fan, vad häftigt med en restaurang som satsar på öl till maten – om än bara på flaska. Att de har en fatanläggning från någon annan och serverar helt annan typ av öl på fat, det är en bra start och kanske ett nödvändigt ont för att ha balans i kostnaderna. Men vad vill man då vara, egentligen och vad är det man egentligen satsar på? Ska man istället göra som Pubologi och 19 Glas och satsa på färre men mer noggrant utvalda öl? Måste man ha så många “bra” öl som möjligt för att vara en ölkrog, eller är kvalitet mer värt än kvantitet?

Eller är jag bara en gammal bitter gubbfan som gillar att gnälla på små principsaker och att om man säger att man satsar på öl så gör man det hela vägen. Jag själv tror mest på det sista alternativet.