Göteborgsparet Fredrik och Therese valde en dag att ta sitt öldrickande och intresset för den ädlaste av drycker steget längre. De skulle börja brygga öl, själva hemma i lägenheten. I våras kom de förbi Suris HQ med lite hembrygdda öl och redan då var de lovande, om än med vissa “nybörjardrag”, men det skulle gå snabbt för dem att hitta sin väg. I Omnipollos hembryggningstävling ställde de upp med flera bidrag varpå ett av dem gick till final och fick lovord utav domarjuryn, dock räckte det inte hela vägen fram. Det skulle det däremot göra i den rätt så nyöppnad hembryggningsbutiken Pot Belly Brew Shop här i Göteborg där de tog och kammade hem förstaplatsen med sin Killer Rabbit. När Fredrik nu mötte upp oss på en mulen bakgata var det för att överlämna en hemlig påse som bara kom i vår ägo genom hemliga handslag och kodord såsom Alba Belle Chips och liknande. Två utav ölen var vi extra nyfikna på och det är dessa vi nu har provat, båda av ölstilen Berliner Weisse.
Den första ölen vi provar heter Ich Bin Ein Berliner. Den är 3.8% stark vilket är en bra styrka för en berliner weisse, en väldigt enkelt drucken ölstil. De har humlat ölet med Citrahumle och förutom lacto har de använt en brittisk alejäst, Nottingham Ale. Det andra ölet utgår från samma grund och är lika starkt och även det humlat med Citrahumle. Skillnaden är att de i Ich Bin Auch Ein Berliner har använt Hefeweizen IV Ale-jäst och genom att ta bottensatsen från gamla suröl har de fått lite Brettanomyces Lamibucus att tillsätta, förutom lakton då.
Bearded Rabbit Ich Bin Ein Berliner
Utseende: Berliner weisses påminner ofta om urvattnad äppelcider och i glaset är det ett urvattnat kissfärgat öl som hälls upp. Inget direkt skum.
Doft: Här pratar vi trevliga dofter. Torrt och syrligt vitt vin, eller kanske en torrare cider. Aningen syra som drar åt kattkiss och mousserande frukter. Slutar med citrus. Väldigt fräscht och en pangdoft för ölstilen.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mousserande även till kroppen med små nätta bubblor. Citrusfrukter och smått av tropisk fruktighet. Framförallt är det den torra syran som vi gillar, läskande och väldigt god enligt mer traditionella berliner weisses.
Betyg? – Bra+. Som ett bra mousserande vin eller varför inte åt äppel- och flädercider som också för våra tankar åt kalla, torra vita viner. Den är inte särskild spännande efter en stund, men så är berliner weisses utan någonting extra ofta rätt enkla och det är i enkelheten den här ölen vinner för oss.
Bearded Rabbit Ich Bin Auch Ein Berliner
Utseende: Skillnaden i jäst har ingen direkt effekt på utseendet mellan de båda ölen, kanske att vi lyckas skaka lite mer liv i skummet på den med hefeweizenjäst.
Doft: Det är stor skillnad i doften. Här är det en väldigt närvarande doft av vete och också kanske lite mer “öliga” dofter. Aningen funk men annrs citrusfrukter, röda och gröna äpplen. Rivigare doft än den första
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mer vete och äppeltoner i smaken än i doften. Ölet är lika torrt som sin brittiska släkting men saknar samma syra kan vi tycka. Istället är det en kraftigare öl som trots sina få alkoholprocent ger fin skjuts på smakerna.
Betyg? – Bra/(+). En kompetent öl och en god berliner weisse, som tyvärr inte sticker ut mer än att den är läskande och frisk till smakerna. Inte samma vinösa karaktär som den första hade och vi kan sakna fruktighet eller djup i smakerna. Samtidigt är det lite som att diskutera varför ens smaksatta vatten inte smakar juice.
Vårt belgiska landslag, De Röda Djävlarna består idag av Surisarna Fredrik och Ludvig, passionerade lambicfantaster med bra insikt i surölsvärlden. Tidigare har vi också haft gästskribenter i form av belgofilerna Jens Skrubbe och Tomas Danko.
