Balder Spekulerar: USA vs Belgien – Blindprovning av Kriek

I helgen sågs vi ett par vänner som var nere i Belgien förra våren och jag hade laddat upp med några körsbärsöl för att blindprova. Blindprovning är den ultimata formen av provning eftersom man inte har någon aning om vad det är för öl man får i glaset. Man kan helt enkelt bara bedöma ölet utifrån det man har i glaset.

Inom lambicvärlden får jag påstå att Gueuze och Kriek är de vanligaste formerna av lambic. För en herrans massa år sen hade man inte etiketter på alla öl då drog man ett streck för gueuze och två för kriek.

Om ni undrar vad en kriek är har vi två lambicexperter på MankerBeer i Surisarna och deras förklaring av en Kriek ser ut så här:
Kriek är en körsbärslambic, en av de traditionella lambicstilarna och kan vara både en kolsyrerik och en platt kriek. Frukten tillsätts till 2-årig lambic och får ligga i ca 6 månader. Siffrorna är långtifrån exakta utan det är upp till lambicmakaren att smaka av när processen är klar. Det som är annorlunda med de körsbär/moreller som vanligen används i en kriek är att de är små och syrliga. Det är ganska stor skillnad mot dessa och de bigarråer som man ofta ser i våra mataffärer. Alla producenter gör inte på detta sätt utan vissa använder extrakt ofta i kombination av sackarin, och sedan har vi andra producenter som gör det med fruktkött och fruktsaft, vilket ger ett resultat rätt nära ”originalet”. (Sackarin är ett sötningsmedel)

Jag har sedan länge sagt att de bästa amerikanerna börjar närma sig de sämre belgarna och därför var det kul att i provningen blanda lite från de båda länderna. Eftersom det är en blindprovning fick alla 5 sätta betyg från 1-6 där 1 var det sämsta betyget och då slutade vi så här från sämst till bäst.

Kriekoff

Alpine Chez Monieux, USA
Jag antar att många reagerar nu, för i tradevärlden är detta en mycket upphypad öl som byts bort för otroliga mängder med annan öl. Detta är enligt bryggeriet en lambic som legat på rödvisnfat och sedan fått i sig körsbär redan efter 12 månader.
I doften är den ganska trevlig med mycket körsbär men även med lite doft av något hittat i ett medicinskåp. Men herre min skapare vad illa det smakade, smör och dålig cheddar som legat i lökspad. Vi kunde bara dricka upp 75 % av innehållet och då var vi 5 personer. Totalt 6 poäng så namnet passar ganska bra, Chez Monieux – Shame on you!

Timmermans Kriek, Belgien
Finns på Systembolaget och jag trodde att denna skulle vara den absolut sämsta ölen i provningen, men den fick bara lägst betyg av en i gruppen och en i gruppen delade dessutom ut en 3a.
Detta påminner lite om innehållet i körsbärspraliner, dvs en sötsliskig sörja med smak av artificiella körsbärssmaker. Detta är en typisk lambic som har sackarin i sig surisarna berättat om.

Delad trea mellan
Oud Beersel Oude Kriek Vieille, Belgien och St. Louis  Fond tradition Kriek Lambic, Belgien
Två väldigt underskattade märken i mina ögon. St Louis gör många otroligt dåliga lambic med olika smaker. Men deras Fond Tradition är serie med gueuze och kriek som är i lågprisklassen.
En körsbärsbomb som dock känns sötad och inte alls så syrlig som jag personligen gärna vill ha en kriek. Dock tycker jag att den mäter sig väldigt väl med andra kriek och med tanke på priset på låga 3 Euro.

Oud Beersel Oude Kriek hade jag lite större förväntningar på men de föll lite. En stabil och bra kriek får man säga, det var helt utan artificiell smak och med ordentliga körsbärssmaker. Men det var något i ölet som inte riktigt passade in. En smak av mögel på något vis, vilket kan ha bero på en dålig lagring av ölen. För den har inte behandlats väl, det ska gudarna veta.

Tvåa i fältet var den öl jag var helt säker på skulle vinna, men Cantillon Kriek, Belgien blev faktiskt bara tvåa.
Cantillon Kriek kan man kort summera som en torr och syrlig lambic med en stor trevlig dos med körsbär. Klart mindre smak av körsbären jämfört med Oud beersel och St Louis vilket förvånade mig en aning.
Denna Cantillon var ca ett år gammal då den blev buteljerad i mars 2014 och om man ska vara ärlig så är en Cantillon bäst antingen färsk eller långlagrad.

Cascade KriekVinnaren var en riktig rejäl överraskning, för den som tog hem segern var en amerikansk öl.
Cascade – Kriek ale, USA. Alla utom en delade ut en 6a till en öl som faktiskt inte är en lambic ens till det korrekta förfarandet. Ölet är istället en flamländsk rödöl, som blandats och lagd på ekfat i ca 8 månader innan det tillsätts två olika sorters körsbär i ytterligare 8 månader.
Vi upplevde den som fylligare, men med lika stor körsbärssmak som i Cantillon Kriek. Till en början var den lite sötare än den traditionella krieken men med tiden så blev det syrligare och syrligare utan att bli sådär amerikanskt med en otrolig vinägersyra som bara blir surt.

Det var som sjutton, en amerikan vinner över en belgare som dessutom är en Cantillon. Det trodde jag knappast ens i mina vildaste drömmar. Samtidigt var provningen också upplagd för att ta hänsyn till viss variation i hänseendé till ölens ursprung. Trots det är det svårt att påstå att amerikanska varianter på Kriek, när de är som bäst är alltför långt efter den rena belgiska Krieken. Det är inte samma öl, men även en kopia kan ibland gå av som en belgare om den bara är välgjord.

Balder

Balder - Beer Writer & Head of Bacon Wonders. Balder, aka pappa, har ett enormt intresse för allt som handlar om öl; Laga mat till, och med öl, brygga egen öl, byta öl, dricka öl, prata om öl, resa för att dricka öl och vad ni än kan tänka er. Vår man i Malmö med omnejd.

More Posts - Website

Follow Me:
YouTube

Leave a Reply