Det lilla Bohusländska bryggeriet Grebbestad brygger lite över en halv miljon liter om året och har nyligen släppt en India Pale Lager på Systembolaget, där du också finner deras vanliga Lager. Men ölet de kanske är mest kända för får ändå anses vara deras årliga dubbelbock Lunator. Ölet som bryggeriets bryggmästare sätter under årets första fullmåne får jäsa fram till vårkanten då den tappas.
Själva bryggerier har alltid varit lite bortglömt, kanske för att de håller sig till de öl de känner att de gör bra och att de själva inte tar alltför mycket utrymme. Intressant är däremot att Stefan Gustafsson på Mohawk en gång i tiden jobbade på bryggeriet. Bryggeriet bytte ägare i mitten av 2006, alltså året efter det äldsta ölet nedan, varpå omsättningen åter växte på. Men man ska också komma ihåg att bryggeriet inte bara brygger öl utan deras olika säsongsmuster står för en rätt stor del av produktionen.
Då Lunator har blivit lite av en årlig tradition på Systembolagets hyllor valde jag för ett par år sedan att börja spara på ett par flaskor om året. Många gick åt i takt med att jag började leta upp lite häftigare öl men till slut hade jag ändå fått ihop en vertikal som spann över 4 år med ett tillägg i form av Lunator 2005, ett öl jag faktiskt fick i form av ett byte med de gamla tokarna på ölbloggen Schnille & Schmak för sisådär 6 år sedan.
Lunator har för mig alltid varit en väldigt bra svensk tolkning på en klassisk dubbelbock. En ölstil med högre och mer markerad alkohol än en vanlig tysk bocköl, de har ofta en stor kropp och en låg humleprofil. Bäst i stilen enligt rankingsidor är Ayinger Celebrator, inte så konstigt med tanke på jänkarnas hype på ölet. Annars är det väl Paulaner Salvator och Weihenstephaner Korbinian som vi ser i Sverige.
Själva provningen som jag hade ihop med Surisarna började bakifrån med den äldsta först. Lunator 2005 hade väldigt myket torkade sviskon i munnen, men också röda bär och en viss metallisk ton som späddes på med en smakmässigt dammig och något oxiderad smak. Inte alltför välutvecklade och troligen har inte kapsylen mått så bra under åren. Tror det får ölet ett OK som betyg.
Lunator 2011 hade mer av de traditionella smakerna av karamell, lite bär och en helt okey syra. Tyvärr var den lite för mild och aningen vattnig, men av de med lite tid på nacken var den nog bäst – mycket tack vare balansen. Framförallt om vi jämför med Lunator 2012 som visserligen hade mer kropp och var lite kraftigare i hur vi uppfattade alkoholstyrkan. Den kändes oxiderad och var lite smått off, tyvärr verkar den inte ha lagrats så väl.
Lunator 2013 bjöd på choklad, visserligen gammal östeuropeisk femkronorschoklad, men likväl smaker som bjöd till mer. Mer malt, mer choklad och som helhet en rätt bra dryckesöl att ta fram när detta är vad man är sugen på. Slutligen tog vi fram Luantor 2014 som istället för choklad eller bär hade något mer rökighet, men också mycket mer tryck i malten. Ölet kändes mer nyanserat och hade både kroppen och slängen från de 7.9 alkoholprocenten som du önskar hos stilen.
Slutomdömet får bli att Lunator 2011 hade utvecklats bäst av de med år på nacken medan den “färska” trots allt höll högst klass. Så mitt råd – lagra inte Lunator, jag personligen kände inte att de vann särskilt mycket på det.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
