Trojkan Närke Kulturbryggeri (Sverige), Haandbryggeriet (Norge) och De Molen (Holland) gör inte alla utmärkta öl utan de är goda vänner som tenderar att hitta på knasigheter och annat ihop. Menno Oliver, bryggmästare på De Molen har bland annat som tradition att be alla utställare på Borefts ölfestival göra en viss brygd inför varje år – t.ex. sin egen twist på en milk stout. Häromåret delade han med sig av sitt recept på en 6.5% stark torrhumlad amerikansk IPA, Vuur & Vlam och bad ett gäng utvalda bryggerier att göra sin egen tolkning på ölet. De kanske mest kända varianterna blev Ignis & Flamma från De Struise Brouwers och Fyr & Flamme från nämnda Haandbryggeriet (Närke gjorde också en variant som serverats både som Fyra Flammor och Eld & Lågor). Jag har under åren kommit att prova dessa och trots att samtliga är riktigt bra öl har de ibland varierat något i kvalitet, mest för att ölen ibland varit lite till tiden när jag lyckats hitta dem.
När jag så var i Oslo för någon vecka sedan ramlade jag in på landets motsvarighet till Systembolaget, Vinmonopolet och fann där nöjet att lägga rätt stora summor pengar på rätt få summor utav god öl. En av dessa blev dock Fyr og Flamme som visade sig vara runt en månad gammal, med andra ord bra mycket färskare än vad jag någonsin druckit någon av dessa öl. Ölet kanske inte var riktigt i den prisklassen den hade sålts för i Sverige men samtidigt är det nog ett problem vi aldrig kommer att få balans i – tillgång, pris och färskhet kommer alltid att göra att utbudet av humlebomber måste vara lokalt för att vara hyffsat billigt. Att nu köpa 50 cl humlemixtur för runt 80-90 svenska kronor är inte dyrt om man jämför med krogpriser men att spontanshoppa det i Oslo är kanske inget man vill göra så ofta. Nu får jag dock glatt säga att det var värt det – för likt mycket av byggeriets öl var det här jäkligt bra! Nördig som man är så häller man dessutom upp ölet i ett av Spiegelaus IPA-glas.
HaandBryggeriet Fyr og Flamme
Utseende: Lätt disig gyllene orangefärgad vätska med vitt poröst skum.
Doft: Redan vid upphällningen sprider sig doften av tropisk frukt på ett fräscht sätt jag inte har känt i en IPA sedan jag var i USA och drack purfärska humlebomber. Snuddar av lime, gräs och humlekottar med precis balans av karamell och sötma från den rena Maris Otter-malten – otroligt trevlig doft!
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig och härlig till kroppen med perfekt kraft i smak och tyngd. Ölet lägger sig perfekt i munnen och maltbasen sätter sig direkt på tungan och mildrar humlens små hugg med gräs och barr. Fruktigheten och de gräsiga tonerna lyckas samsas perfekt och ja det är så fantastiskt balanserat, så rent i smakerna och maltsötman bidrar till fruktigheten på ett ypperligt sätt.
Betyg? – Bättre. Det här är otroligt gott, otroligt enkelt och visar hur du kan göra en rätt kraftig IPA som ändå inte behöver vara antingen besk eller överdrivet maltbaserad. Här får malten lika mycket utrymme som humlen vilket bidrar till en ren smak med tydlig humlekaraktär. En IPA jag lätt hade kunnat sitta och gotta i mig ett par pints av en fin vårkväll.
