Jag (M2), Manker och Balder från Ölrådet tar seden dit man kommer och stoppar ner alla våra inköpta öl på mycket trevliga och välsorterade Fish & Beer förutom en öl var. Den ska vi ha som en “gå’a” när vi rör oss mot vårt andra mål denna soliga förmiddag i Köpenhamn. Dagen går helt i ölets tecken och det är mycket som ska hinnas med i Nordens ölhuvudstad. Jag valde en organisk golden ale (the Golden Rule) från fenomenala Shorts Brewing, Balder drog direkt på dubbelipa-mode med en Southern Tier 2XIPA och Manker valde en Hops Infusion IPA från Weyerbacher. So far so good. En pölse med bröd och senap på det och vi var igång.
Vår nästa anhalt var ölbutiken Barley Wine som drivs av den mycket sympatiske Jan Filipe. Det var detta besök som gav mig en del funderingar som jag gått och gnagt på ett tag men tänkte nu fråga er – om man älskar bra öl (läs: ölnörd), är det då förväntat att man ska älska all öl som anses bra?
Alla tre gick och mös i butiken samtidigt som hela Danmark försökte få en glimt av Dronningen på hennes bemärkelsedag efter 40 år som regent ett par hundra meter bort på Ströget. Vi brydde oss mikroskopiskt om detta, utan fokuserade på det som nu stod på det lilla runda svarta ståbordet i den vitmålade källarlokalen – tre stycken spontanjästa öl/suröl.
Manker och Balders ögon lyste och jag stod och kollade på IPA när dom ville ha min uppmärksamhet på vad dom plockat fram. Trevligt tänkte jag, eftersom jag inte uppskattar spontanjäst. (Än?). De tre flaskorna var Oude Gueze från De Cam, Gueze 1882 från Brouwerij Girardin och en Geuze från Mort Subite. Den senare var till mig eftersom den har en något sötare ton än de två andra och dom vet vad jag gillar och inte gillar. När sedan Jan Filip frågade om han fick bjuda på en öl och ställde fram en Mariage Parfait 2006 från Brouwerij Boon så blev det ju ganska bra stämning runt bordet – även jag blev ju sjukt nyfiken. Jag gillade dem, visst – men saknade samma engagemang som Balder och Manker som med stora leenden glatt diskuterade hur goda dessa öl var och hur makalöst gott en bra suröl är för dem.
Men jag är osäker på om jag nånsin kommer att älska detta som så många andra verkligen gör, för mig är en riktigt bra öl helt enkelt något annat. Mina smaklökar sprattlar till vid kraftiga smaker som en rejäl IPA med bra stuns i, eller en välhumlad Barley Wine, till och med en riktigt bra weisse ger mig ett leende på läpparna. Med andra ord har jag hittat vad just jag uppskattar och verkligen älskar.
Man ska uppskatta riktigt bra hantverk oavsett vad det gäller, framförallt komplext hantverk som det här faktiskt är – och det gör jag verkligen, jag har den fullaste respekt för de bryggare som lyckas brygga en riktigt bra öl oavsett stil. Jag är också öppen för att prova nya ölstilar och att förstå hur smaker och aromer uppstår under bryggprocessen, men måste jag också lära mig att uppskatta ölen bara för det? Är man lite konstig om man inte tycker att Gueze är det bästa i ölväg som via tusentals smaklökar runnit ner i strupen? Eller att ge Brittiska IPA chans efter chans för att ge mig samma känsla som när en välhumlad Amerikansk DIPA skapar fyrverkeriexplosioner i min mun? Förväntas man tycka detta och hur långt förväntas man gå för att prova öl bara för att ge dem en chans? Vissa gillar mycket, andra gillar sitt, är det svårare? Jag vill veta vad ni tycker!
Nu öppnar jag min favorit från The Sinner Series från Amager – Gluttony. En Dubbel IPA. Nuff said
/M2
