Äntligen fick jag prova den. Ölen som Dale pratade varmt om och som hela Oskar Blues såg fram emot under vårt besök hos dem i höstas – Deviant Dale’s. De har sin Dales Pale Ale, Gubna och de har sin G’Knight men de ville ha något mer, något IPA-mässigt. Genom att brygga ihop en 8%’igt stark, rejält humlad liksom torrhumlad IPA så har de nu sin Deviant Dale’s. Detta är från ColoRADo och för de som förstår den så förstår ni också hur stolta de är över ölet. Så utan att göra annat än att hälla upp denna Columbushumlade IPA i mitt glas så gör jag helt enkelt som det står på burken – sippin’ on a tall boy.

I dagsläget finns det inga direkta planer från Great Brands att ta in den här till Sverige och med tanke på hur stor efterfrågan är i USA och att det enbart är första omgången av den som har kommit så är det rätt förståeligt att vi inte får hit den. Men vi hoppas att Oskar Blues kommer göra bra mycket mer av den här och att vi kanske får hit ett gäng till Sverige framöver, för som ni kommer se nedan så är det en öl att hålla utkik efter.

Oskar Blues Deviant Dale’s

Utseende: En lätt dov orangefärgad vätska med fint rätt kompakt skum med minimala bubblor och gräddigare topp. Ser ut precis som jag vill att en halvklibbig IPA ska göra.
Doft: Redan under upphällningen så nästan osar det stickig humlekåda, grape och barr. När ölet väl har stillat sig och jag traditionsenligt för ned näsan mot glaset så är allt det tunga där (tänk Gubna) men det finns också en snällare fruktighet. Rund, kraftig men balanserad  med kottar och en nästan kryddig, blommig arom.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först drar den åt med en söt klibbig humlekåda med smällar av kåda, granbarr och grape – men så händer någonting, någonting som i mitt tycke är ovanligt för den här typen av öl – smaken mildras av helt. Kolsyran tränger igenom och gör det mer lättdrucket samtidigt som det fortfarande är lite kletigt på insidan av munnen med en karaktär som drar åt blöt halm. Ölet är ju 8% så det är ingen alltför snäll IPA. En blommig fruktsmak sprattlar omkring och passar in riktigt bra med det tyngre och ja, man får väl säga att det finns en smakvariation som livar upp på ett trevligt sätt.

Betyg? – Bättre+. Potent och kraftig IPA som sätter små horn i dig men som också ömt masserar dina smaklökar med allt det goda från en kladdigare dubbel-IPA. Skulle nästan vilja kalla den något av en mix av det bästa Gubna och G’Knight. En rund mjuk tjock halm- och vetesmakande bas med grapestänkt krydd- och blomsterbukett med torkade frukter. Hoppas, hoppas att den här kan komma till Sverige för det här är riktigt bra.

Efter att vad jag på ren svenska kommer att kalla för skitväder har uppehållit stora delar av Sverige i flera dagar har sommarkänslan kommit av sig. Så nu när vi i Stockholm väl börjar känna av lite sol igen så är det inte konstigt att lite av höst/vinterkänslan sitter i varpå jag inte kan låta bli att snegla på årets julöl. Det är tillräckligt många veckor och månader kvar tills den 15′e november för att jag åter ska lysa upp och bli sugen på somriga dagar med läskande öl – men idag är det julölsstämning.

Listan nedan är preliminär och jag anar att vi kan komma att få se lite ändringar på grund av olika saker och självklart kommer vi att uppdatera listan allteftersom.

Min korta anlys på några få ord är – skittråkigt, upprepande men bra. För någonstans här ligger ett angenämt problem. Majoriteten av ölen är “klassiker” som vi ser åt efter år – bra öl, men återkommande och jag vet inte om jag önskar att det skulle bli lite mer variation eller inte. Mohawks Whiteout Stout bygger vidare på Blizzard, som även den är med och är en öl jag tyckte var riktigt spännande då jag fick prova en flaska tidigare i år. Annars är det väl Widmer Brothers Brrrr, Celt Nadolig Rare, Midtfyns Jule Stout och Dugges Easy Christmas som är de mer spännande nyheterna – även fast man kanske trots allt bör omnämna Brutal Brewing Sir Taste-A-Lot Christmas Carol  som även den är ny för i år.

När jag ser listan fylls jag av lika delar nostalgi som menlöshet för det är med en axelryckning jag konstaterar att det kommer bli en god jul även i år. Sedan väcks tanken att det inte är Systembolaget man ska skylla på och framförallt inte ölen i sig – många av dem är ju riktigt bra (Hibernation Ale, säger då det). Utan kanske är det importörerna som har svårt att få in fler öl och att nya öl också måste garanteras en plats och en tillgänglig kvantitet rätt lång i förväg.

Därför kanske det trots allt är bäst att åter dra på sig tomteskägget, slå sig själv för bröstet och vara stolt över bredden, djupet och kvaliteten på de julöl vi trots allt får varje år. Att dessa sedan kompletteras med öl som Sotholmen Extra Stout, Bötet Barley Wine, Chocolate Oak Aged Yeti och Stone 16th Anniversary Ale i släppen före och efter julölssläppet gör oss inte än mindre bortskämda.

Så från oss båda på Manker Beer till er alla – en riktigt god jul!

2012-11-15 Tillfälligt sortiment vinter

(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

® Manker rekommenderar
® M2 rekommenderar

T9 11301 Sleepy Bulldog Winter Ale Sverige 330 18,80
T9 11304 Sigtuna Midvinterblot 2012 Sverige 330 22,90
T9 11010 Corsendonk Christmas Ale Belgien 250 20,90
T9 11011 Ayinger Winter-Bock Tyskland 500 29,90
T9 11012 Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale USA 355 26,90
T9 11300 Nils Oscar Kalasjulöl Sverige 330 19,50
T9 11306 Åbro Sigill Julöl Sverige 500 18,00*
T9 11310 Midtfyns Jule Stout 500 39,90
T9 11311 Wisby Julbrygd Sverige 330 18,90
T9 11320 Oppigårds Winter Ale Sverige 500 26,50
T9 11322 S:t Eriks Julporter Sverige 330 21,90
T9 11324 Widmer Brrrrr USA 355 25,90
T9 11329 Falcon Julöl  Sverige 330 11,40*
T9 11329 Falcon Julöl Sverige 500 15,90*
T9 11330 Celt Nadolig Rare Storbritannien 500 23,70
T9 11331 St Peter’s Winter Ale Storbritannien 500 26,90
T9 11332 Hibernation Ale USA 355 29,90 ®®
T9 11334 Störtebeker Weihnachtsbier Tyskland 500 21,90
T9 11342 Jólabjór Island 330 29,00
T9 11346 Mohawk Blizzard Imperial Porter Belgien 330 29,70 ®
T9 11347 Mohawk Whiteout Stout Sverige 500 34,90 ®
T9 11349 Falcon Tipp Tapp Sverige 330 12,90
T9 11350 Spendrups Julbrygd Sverige 500 14,90*
T9 11354 Mikkeller Santa’s Little Helper Internationellt märke 330 29,70
T9 11355 Falcons Julmumma Sverige 500 16,90*
T9 11356 Pripps Jul Sverige 500 14,90*
T9 11357 Shepherd Neame Christmas Ale Storbritannien 500 28,90
T9 11358 Fuller’s Old Winter Ale Storbritannien 500 22,90
T9 11363 Samuel Adams Winter Lager USA 355 17,50
T9 11364 N’Ice Chouffe Belgien 750 56,90
T9 11365 Jacobsen Golden Naked Christmas Ale Danmark 750 55,00
T9 11366 Åbro Julöl Sverige 500 15,00*
T9 11370 Anchor Christmas Ale 2012 USA 355 25,60
T9 11371 Grebbestad Julöl Sverige 500 20,50*
T9 11372 Sofiero Julöl Sverige 500 12,90*
T9 11373 Eriksberg Julöl Sverige 500 16,40*
T9 11376 Liefmans Glühkriek Belgien 750 57,00
T9 11377 Nisse Julöl Sverige 500 28,10*
T9 11380 Three Hearts Julöl Sverige 500 15,00*
T9 11381 Mysingen Midvinterbrygd 2012 Sverige 500 31,40
T9 11382 Jämtlands Julöl  Sverige 500 26,10*
T9 11391 Brutal Brewing Sir Taste-A-Lot Christmas Carol Sverige 500 15,90*
T9 11397 Dugges Easy Christmas Sverige 330 18,10

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

När Stefan Gustafsson (Mohawk) släppte sin Unfiltered Lager var det många som mös till och gladdes åt att vi fått en riktigt spännande svensk sommaröl. Nu släpper man en sommarversion av samma öl, ett litet snäpp lägre IBU och 0.4% lägre alkoholstyrka – men med samma blandning av Nya Zeeländsk och Amerikansk humle. Bryggd hos Slottskällans Bryggeri och tillgänglig på Systembolaget för 18,90 kronor per flaska. Som ni kan läsa på länken ovan så gillade vi verkligen den vanliga Unfiltered Lagern och sommarvarianten tror jag kan passa utmärkt till sill-, grill- eller chillkvällen så prova den med lite trevliga sommarrätter.

Mohawk Unfiltered Lager Summer Edition

Utseende: Fin gyllene, något mörkare orangefärgad vätska med vitt stort skum som lägger sig som en smutsig hinna med lite små rester på kanterna.
Doft: Fin doft av humle där det både ryms fräsch citrus och lite inslag av tropik och passionsfrukt. Betydligt med humlearomatisk än “den vanliga” versionen – vilket känns somrigt och passande nu när vädret går mot ljusare och varmare. Den friska doften lär både överraska och glädja många som vill ha någonting lättsamt men ändå med karaktär.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken av en bra american pale ale sätter sig i munnen och det tar ett par extra blickar på flaskan för att konstatera att det verkligen är en lager. Den har den lätta läskande kroppen av en lager men den uppfriskande smaken av humlekottar, tydlig citruskaraktär och en blandpåse tropiska frukter tillsammans med en lite fylligare karaktär gör den trevligt schizofren. Den bottnar ut i en mer lagerkaraktäristisk halvtorr eftersmak vilket jag tycker bidrar till att den blir mer lättdrucken och ändå kan drickas som en lager.

Betyg? – Bättre. Det här gillar jag. En lätt men ändå robust kropp som för tankarna åt Mikkeller American Dream fast där Mohawks har något mer fräschör på humlen. Den vanliga versionen var verkligen något både jag och M2 gillade och när den nu berikas med mer humle och lite mindre alkoholstyrka så känns det som om de har nått fram till mål. Stor rekommendation på den här i sommar!

Alla foton är lånade från Ölrepubliken

Tidigare har jag skrivit om den exceptionellt (ja, ordet är passande) trevliga Beer Makers Dinnern med Nøgne øs bryggmästare Kjetil Jikiun somm hölls på Ölrepubliken i Göteborg tillsammans med Brill & Co. Själva “snacket” under kvällen läser ni lämpligen i den tidigare artikeln och det är väldigt synd att just Du inte var där, för det var både intressant, kul och spännande – och väldigt gott. För “gott”, hur individuellt det än må vara är vad middagen skulle komma att vara.

5 stycken rätter skulle avsmakas där Jonas från Brill & Co tillsammans med Kjetil och kocken, den talangfulle Shayne Le Brits, hade komponerat ihop varje rätt med två stycken passande öl. Jag har vid flera tillfällen pratat om öl och mat med Jonas (han inspirerade mig även till detta, då under aliaset Daniel) och det är alltid lika lärorikt att höra “ett proffs” förklara teorierna bakom parningarna. Ibland märker man hur vissa som ska ta fram öl-och-mat-parningar går lite väl mycket på magkänsla, vilket inte är fel – men det är nog mer spännande att få lite kluriga kombinationer som visar upp mer av både öl och mat. Så därför får vi väl hoppa över till just maten. Vi tar det från början, eller är ni mest sugna på desserten?

Rätt 1. Lammcarpaccio med blancherad rödlök med en salsa verde på mynta och basilika samt pyntad med parmesanost. Till detta serverades Wit och Pale Ale. Wit’en är en traditionell Wit där man haft i rikligt (!) med lokalt vete som man fick från ett lokalt landsbygdsprojekt, vilket man såklart tackade för och tog emot. Pale Ale’en är även den en stiltypisk pale ale där man provade sig fram till det slutgiltiga receptet. Svaret på gåtan hur man fick bäst smak från humlen var helt enkelt att ha mindre humle. Mycket humle och hög IBU säger oftast inget om smaken utan tvärtom kan man vinna på att dra ned humlemängden för att tack vare ett bra recpet nå balansen man eftersöker.

Myntan i salsan tillsammans med Wit’en var en “aha”-upplevelse för mig och något jag ska experimentera vidare på hemma i köket. Den rena smaken i ölet lyfter även löken liksom det saftiga oskuldsfulla lammet. Tillsammans var det smakrikt med en fin fruktighet och smak av blomster och lite gummi (som jag finner i rätt många witbiers). Ölet släppte verkligen igenom smakerna från maten utan att bli anonymt. Pale Ale’en då? Här är det lite mer “krock” i jämförels, lite mer robust kombination utan att för den delen bli annat än bra. Åter tack vare de rena smakerna i både öl och mat. Balansen i pale ale’en ger en bra balanspunkt mot maten och ölets smak märks av utan att ta över prick som man vill ha det. Toppklass åt båda hållen och även fast man kan påstå att witbiers är safe så var det nu inte bara “gott” utan det lyfte verkligen varandra.

Rätt 2. “Kött, potatis, sås” (kalv, örttäcke, primörer och dragonsås). Serverades med IPA och India Brown Ale. Den första av de två ölen är en traditionell IPA, brygd utifrån tanken om att finna den fina balansen mellan sötma och bitterhet som en välbryggd IPA eftersträvar. Kjetil beskriver den som “Mid-Atlantic” – malten är från England, humlen (Cascade, Simcoe och Chinook) från USA – kort och gott det bästa av båda världar. India Brown Ale’en började som en samarbetsbrygd som blev så populär att e valde att behålla den. Är ett öl som mår bäst av att lagras något (Jonas och Kjetil enas runt en 6-9 månader). Då dämpar den sig lite, får en mer vinös syra och är i bådas tycke något bättre. Ett tydligt exempel på hur bryggare och importör kan arbeta tillsammans för att få ut ölet när den är som bäst – IPA tidigt, öl som detta lite senare.

Till maten då? Svampen som ligger vid sidan av köttet fungerade fint med IBA’n och byggde på dess vinösa karaktär medan det rosa fina köttet fungerade superbt med IPA’n. Sötman i ölet och köttsmaken framkallar en kontrasterande smak av dov frukt vilket ger en råare karaktär till det annars ljusa köttet. Å sitt håll kämpar IBA’n väl med köttet och kryddningen, där det mot slutet blir nästintill barley wine-vibbar, men utan det tunga, klibbiga. Ytterligare en poäng till båda ölen och till maten. Rena smakerna fortlöper som en röd tråd och det blir aldrig att det ena tar över från det andra.

Rätt 3. “Ost”. Ostar serverade med rökig morot. Till detta ställdes det fram ett glas vardera av #500 och Sunturnbrew. Den första är resultatet av en festlig dag på bryggeriet då man firade sin 500′ende batch öl. 5 maltsorer, 5 humle, 100 IBU och en god dos Nelson Sauvinhumle. Den senare är bryggeriets rököl där man använder tysk rökmalt och engelsk Perle-humle.

Rochefortosten på tallriken provades först mot Sunturnbrew och var direkt en high-five. Sötma och en lagom sälta (osten är vanligen oerhört salt) där rökiga inslag bryter in och penetrerar osten fint utan att ta bort dess stickiga smak. Även #500 fungerar bra med osten som tillsammans med ölet blir mer kryddig och visar upp mer av sältan – utan att gå till överdrift tack vare ölets sötma. Jag provar sedan en bit gruyère som även den fungerar utmärkt med båda ölen. Mot beskan i #500 så blir den gräddig och god medan den mot Sunturnbrew visar att en ljus, rätt torr ost kan gå fint med lite röksting. Ölet har svårare att luckra upp ostens “kompakthet” men tillsammans i munnen (gurgla runt det och mosa ihop det som Jonas vackert instruerar de närvarande) blir det lättare att uppskatta kombinationen och tydligare att finna nya smaker.

Rätt 4. Creme Caramell med rökig topp samt chockladmousse. Serverades med Sahti (samarbetsbrygd med Dugges, från 2008) samt Red Horizon. Vid första doften på det hemliga glaset som visade sig vara Sahti, en traditionell finsk brygd med enbär, påminde det mer om mjöd och honungssaft än öl. Enbärskaraktären hade falnat och honungen glänste fritt. Red Horizon, den sakéjästa ölen som får jäsa ut precis som saké har sin sötma, bärighet och sting vilket gör de båda ölen till intressanta kramratliga motpoler tillsammans med desserten. Att de båda ölen skulle vara som gifta till desserterna kom inte som någon överraskning utan creme caramellen med sahtin var alldeles superb med lätt gräddsmak, där honungen och den lätta enbärstonen gav en extra touch. Tillsammans var det den bästa kombon på mycket länge. Red Horizon tog över lite och när gräddigheten tonade ned bärsmaken från ölen så blev det tyvärr lite spritigt, vilket gav intryck av dessertvin/likör mer än öl – vilket fungerar det med. Till den ljuvliga chokladmoussen var de båda lika passande som alla kvällens övriga parningar. Red Horizon tillsammans med mörk choklad känns vuxet, likörartat och elegant medan Sahtin ger en lite fruktigare karaktär som bara smälter tillsammans. Mätt och belåten kunde jag och de övriga deltagarna nu luta oss tillbaka, trodde vi.

För där var det bara middagen som slutade. Däremot fortsatte den festliga kvällen, först genom att Kjetil som var på utmärkt humör blygt frågade om han fick servera lite saké som han hade med sig (varpå vi provade fyra stycken olika sakés, mer om dem framöver) och senare på diverse festliga ställen ute på stan. Summa summarum är att detta var ett perfekt exempel på att en trevlig kväll bestå av glada vänner, god mat och god öl – det behöver inte gå till extremiteter. Kjetil visade verkligen upp sina öl på ett bra sätt och tillsammans med Jonas och Shayne hade man verkligen funnit vinnande kombinationer för kvällen som på lite olika sätt lyfte fram varje rätt, men också ölen. Att kvällen inte bara handlade om Kjetil, maten eller ölen utan om öl och livsnjuteri i allmänhet där diskussioner och sidospår tilläts medan vi glatt satt och provade ölen och maten är något jag hoppas fler kommer att ta efter, för det var ett vinnande koncept.