Vår vän Carl som bland annat har skribit inlägget om hur du som hembryggare kan ge dig in på pseudolambics och andra surare ölstilar gör inte bara ljus syrlig ljus öl. Förutom Gose (ursprungligen en tysk ölstil med salt) med saltvatten från Göteborg så har han gjort öl på kött och så nu dagens öl, en mörk porter med chili. När Carl bryggde ölet i slutet av förra året så tog han upp just svårigheten i att brygga öl med chili, då chilikaraktären lätt kan ta över eller att man kan få fel drag från chilin. Vissa vill ha en karaktär som påminner om grön paprika, andra en fruktigare djup hetta och andra en rökigare ton. Totalt användes 7,5 g torkad Chipotle och 7,5 g torkad Ancho i sekundärjäsningen och om det inte var nog med chilin så hade den fått ligga och dra i bourbon, samt så fick ölet smaka på lite ekkuber. Efter en månad tyckte Carl att ölet fortfarande var för starkt och rådde mig därför att låta ölet stå ett tag, sagt och gjort, nu snart ett halvår efter bryggning var det dags att prova ölet, ett öl Carl också varnat mig för kunde ha lite för högt tryck i flaskan.
Ölet blir utmärkt som första öl att prova tillsammans med mitt nya stoutglas, vänligen donerat från glasshoppen Sejdelshoppen. Liksom det omdiskuterade IPA-glaset är det Spiegelau som ligger bakom designen och glaset har tagits fram tillsammans med Left Hand Brewing och Rogue Ales – båda med en serie riktigt bra mörka öl bakom sig. Trots glasets rätt snäva form rymmer det en 50 cl öl, eller 60 cl fyllt till bredden vilket gör att du lätt klarar en 50cl flaska och en fin skumkrona på det. Just Sejdelshoppen tar liksom många av sina andra populära glas 99 SEK per glas och även det här glaset vågar jag säga att jag personligen tycker är rätt fint. Många ogillar IPA-glasets lite lustiga form men jag tycker det ser lite charmigt ut, även om jag personligen älskar mitt Tekuglas.
Bryggeri Spritköket Chiliporter
Utseende: Tyvärr gushar ölet något enormt och en brun stråle målar om vägg och bord, men när ölet väl får stillas. Mörkt brun vätska med stort chokladfärgat skum som dör ned till tunna, spräckliga kvarlevor.
Doft: Ölet har en viss syra jag antar kan bero på att något gått lite fel, vilket också skulle förklara gushningen. Ju mer jag svingar glaset och låter vätskan cirkulera så dyker det upp fina dofter av mörk bitter choklad, brända träplankor och viss chili med efterföljande fruktighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra och en behaglig kropp. Medan du låter ölet smeka ut över tungan så kommer smaker av chokladkaka, ekkuber och stark espresso, men så hugger chilin till och du får en varm sensation som börjar vid tungans kanter och sprider sig inåt i munnen. Jag gillar chili och hetta så för mig är den just på gränsen för att vara balanserad och drickbar, men vissa kommer att finna den för stark. Tyvärr tar chilin över smakmässigt vilket gör att det inte bjuds på en vidare smaksensation eller djup, något chiliöl brukar kunna råka ut för.
Betyg? – Bra(-). Ett bra betyg sett till att halva ölet hamnade på väggen och att den är rätt potent i chilistyrkan. De som gillar chili och vill ha en brännande porter som ska bränna men inte bli odrickbar kommer att sätta ett litet plus istället för mitt minus. Jag tycker att den är lovande.
Glasomdöme: Det jag gillar mest med stoutglaset är formen nedtill. Det är behagligt att hålla i och påminner om en kupas känsla av att “greppa den undertill”. Du kommer ned bra med näsan och doften samlar sig väl upp mot öppningen vilket gör att du får ned både syre och näsan, utan att glaset smalnar av för mycket eller att du får för mycket skumkrona att vänta ut. Att du till skillnad från en kupa håller mot glaset och inte bara i glaspinnen gör att du själv kan värma upp din öl beroende på hur du väljer att hålla glaset, något som kan vara trevligt med mörkare öl som du kanske inte vill servera allt för kallt. Nu kan du ta ut dem lagom kalla/varma och sedan själv styra temperaturen mer. Överlag ett väldigt intressant glas som jag ska prova mot Teku- och provningsglaset vid ett senare tillfälle.
