Imorgon är det så dagen W, dagen då Westvleteren 12 slutligen anländer till Systembolaget och deras weblansering. Efter rejält med arbete från Galatea så ska flaskorna avsedda för krogarna nu skickats runt i landet varpå ni om ni har tur kan finna dem på just ert ölhak. Vi har i dagarna lottat ut över närmare trettio stycken Westvleteren 12-glas där den senaste tävlingen fortfarande pågår (vem vet, det kanske kommer en sista imorgon). 1.500 flaskor, för 125 kronor styck och med maxantal om 4 stycken per kund släpps klockan 10 imorgon, så var ute i tid och registrera ert konto på Systembolagets hemsida så lär det gå smidigare för alla och öka chansen att du får fatt på ett par flaskor.
Ölen, som vanligen enbart säljs på klostret och där potentiella köpare ska registrera allt från vilket registreringsnummer deras bil har till när de anländer är vanligen etikettlösa men i samband med en större renovering togs beslutet att 558.000 (93.000 paket) öl skulle säljas genom grossist och inte direkt på klostret. Flaskorna ändrades och fick en serigraferad etikett, de plockades ned i “gift packs” om 6 stycken öl med två speciellt framtagna glas och vipps, så var ölet plötsligt tillgängligt även för amerikaner då importören Shelton Brothers fick fatt på 7.760 av dessa paket.
Westvleteren 12 har under en lång tid tampats med vår svenska stolthet Närke Kaggen! om utmärkelsen som världens bästa öl och just nu får man väl säga att W12 har ett övertag på flera sätt med ett snittbetyg om 4.46 (av 5) med 2508 omdömen medan Kaggen! som visserligen har ett högre snittbetyg (4.48 av 5) förutom att ligga i dvala bara har en 502 registrerade omdömen. Men hypens makt är större än störst och framförallt så i ölvärlden, så förvänta er chansen att bli besviken om ni tror att ni ska svepas bort i en eufori av lycka när ni provar ölet – det är ett hemskt bra öl, vilket ni kommer se nedan, men prova ölet utan förväntningar så kommer upplevelsen att bli desto bättre.
Mer historia då; Första gången ölet såg världens ljus var 1940 och de som är vana vid belgiska trappistöl kanske märker av avsaknden av den typiska trappislogon som garanterar en”Authentic Trappist Product“, något Westvleteren har varit ensamma om att inte ha med. Den återfinns istället på de trälådor som ölet säljs ifrån på klostret. Mellan 1946 och 1992 bryggdes ölet i närbelägna Watou hos St. Bernardus som kort därpå släppte sin egen serie öl med liknande karaktär. Nog om sånt, nu dricker vi öl men vill ni ha ett riktigt lång resereportage från klostret så rekommenderar jag den här artikeln.
Westvleteren 12 (XII)
Utseende: Dovt gyllene vackert brun och rödskimmrande vätska med fizzigt nougatfärgat skum som faller ner till en tunn mögelfläckig hinna, tyvärr men så ser det ut.
Doft: En söt arom där alkoholstyrkan direkt markeras med en typisk vuxen touch av likördränkta röda bär, mörk sirap och syltade russin. Det är svårt att inte känna av hur komplex öl det här kommer att utvecklas till, men såhär relativt ung så är det syrligare karamell och bären som är klarare och de samvävda aromerna som kommer med något mer år i källaren får vänta på sig.
Smak: Lätt till nästan medelstor munkänsla med mild, aningen fizzig kolsyra. Små bubblor som sprudlar runt i munnen och den växande smaken som börjar i mörkt socker och sirap blommar snabbt upp i choklad, toffee och stiltypiskt elegant kryddighet. Syran och den lätta kroppen ger bitvis vinösa inslag likt ett mörkare dessertvin med bränt socker där en hetta och krydda som blir tydligare mot finishen kommer att ta sig mer och mer med lite lagring.
Betyg? – Bäst. Okey, vi börjar med hype’en. Är det här världens bästa öl? Nej det är det inte. Första smuttarna och första sekunderna är det besvikelse och missnöje, men när jag nu börjar gå igenom smakreferenserna mot andra liknande öl så har W12 allt en bra belgisk har, och lite därtill. Alla smaker du finner och som du gillar, kanske till och med älskar i en mörk belgisk öl finns här och den slinker ner kanske lite för lätt. Dessutom saknas den komplexitet nästan alla dessa ölen får med lite tid på nacken och färsk trodde jag att det skulle vara en knastrigare sötma, mer karamell och än mindre antydningar på komplexitet. Så ja, det är en förbaskat bra öl – om man bara tar sig an den på rätt sätt.
Jag är ingen belgofil och jag har druckit ölet några gånger förut, men just därför är detta gången då jag verkligen provat ölet utan några som helst förväntningar – vilket jag tror att man gynnas av. Alla komponenter finns där och för varje år kommer de sys ihop mer och mer, men redan nu får jag påpeka att 125 kronor för en flaska är prisvärt sett till vad det är. För liknande öl kostar en flaska runt 50 kronor (Rochefort 10 och literpriset för St. Bernardus ABT 12) och då är de betydligt mer lättillgängliga öl. Så försök få fatt på några flaskor, det är värt det.
