För att dela upp ölprovningen i två delar så börjar vi med de svenska ölen som drac
ks och får ta de amerikanska i nästa del. Enkelt och bra. Oppigårdarna som provades har jag redan skrivit om men som jag nämnt så är det intressant att se hur humlekaraktären skiljer sig åt mellan annars rätt lika öl. Samtliga kom dock att gilla Amarillo Spring vilket vart logiskt då Amarillo är en finfin humle.
Som konstaterat i senaste inlägget så är det nästan en nackdel att prova liknande ölsorter då man lätt blir kräsen, att prova Older Viscosity, Old Visc. och sedan Sotholmen Extra Stout efter varandra ger ju en liten nackdel i bedömningen av Sotholmen som ändå framstår som lite svagare i förhållande till iaf. Older Visc. Men jag försöker ändå vara rätt objektiv och bedöma alla var för sig, samtidigt är detta också i förhållande man bör bedöma öl. Annars vore ju en Sofiero en rätt bra öl om man bara druckit den, men får man smaka t.ex. Dugges Spring Beer så ändrar man ju snabbt referensram.
Först ut för hela kvällen var i alla fall den avskyvärda 
Spendrups Pistonhead Hot Roddin’
Utseende: Minimala bubblor och skummet sjunker direkt.
Doft: En viss humlighet finns där, men inte alls så stark som den borde vara. Mest lagerdoft och utvattnad öl
Smak: Liten munkänsla. Viss lite söt maltighet. Liten humlighet. Lite konstig smak ändå.
Betyg? – Icke+, Inte avskyvärd, men helt menlös och intetsägande
För att rädda detta provade vi en annan lager, Dugges Spring Beer i hopp om bättre lycka.
Utseende: Små till medel bubblor, lätt mjällt skum. Klart gyllene färg med lite lätt brunt i
Doft: Tydlig humledoft med mycket citrus, blommor och lite kåda.
Smak: Lätt munkänsla, inte samma tyngd i smaken som doftar hintar om. Liten kolsyra och lite småsöt lagersmak med citrus. Lite växande beska.
Betyg? – OK+, bra doft men rätt lätt smak, men är ändå en lager och en bra sådan!
För att fortsätta på göteborskt så tog vi även Dugges 1/2 Idjit!
Utseende: Minimalt med bubblor, mer ovanpå skummet som är lätt mjällt. Lite brunsvart färg och mörkt skum.
Doft: Mycket lakrits, kaffe och mer och mer kommer den söta lakritsen fram. Lite rökig doft också. Mycket lite lätt charkuteridoft.
Smak: Lätt munkänsla och liten till normal kolsyra. Lakrits och lite dold chokladsötma i smaken. Lättsam enkel rökighet.
Betyg? Bra, inte så tung trots 7%. Hade dock trott att den skulle vart lite ”mer”
Sist ut av de tidigare oprovade svenskarna var Sotholmen Extra Stout.
Utseende: Mjällt väldigt brunt och kolafärgat skum. Brunsvart färg på vätskan
Doft: Oerhört mycket salami, inte charkuteri utan just salami. Lite choklad och kaffe finns där med och lenar ut doften
Smak: Lätt munkänsla med lite kolsyra. Mycket smak av lakrits och lite choklad som håller sig kvar länge i munnen med fin bitterhet. Inte samma salamismak som finns i doften utan lite mer pepprig finish på det istället. Rätt torr i eftersmaken
Betyg? Bättre, bra och bättre, men inte så tung eller komplex för att nå högre.
Del två bjuder på ett tungt artelleri med Double Bastard, Viscosity’arna, Anderson Valley m.m
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
