Först av allt instämmer jag i kommentarerna om att BrewDog börjar snacka mer snack än prestera bättre öl. Många brygder har mer cool stil och rebellisk marknadsföring än knackar höga omdömen. Lite synd. Hur “Bismarcken” nu blivit återstår att se, men jag kan konstatera att att jag hellre lägger pengarna på en traditionellt brygd öl med kraftigare smak och mer “renodlat” framställd alkoholstyrka. Dock är BrewDogs video klockren och de är allt några lirare man skulle kunna ta en pingvin eller två med.
Anyway, ytterligare en sån där öl jag druckit rätt ofta men aldrig skrivit ned eller grunnat särskilt mycket om är North Coast Brother Thelonius. Må vara för att jag inte gillar belgisk (-inspirerad) öl men denna drack jag innan mitt intresse för öl ännu var påkommet.
Så häromdagen öppnades flaskan återigen.
Utseende: Lätt smutsigt mjällt skum med små, små bubblor. Mörkt brunröd vätska. Skummet dör ut till ett smutsigt litet lock
Doft: Råsocker. Lite bränt godis och sockervadd är mina första tankar. Sen kommer en lätt jästdoft. Kryddorna med pommerans, apelsin, kummin med mera ger karaktär till doften. Eventuellt är det lite bensinaktig doft där också. Väldigt klara dofter av just den alkoholaktiga kryddigheten samt bränt socker. Lite karamell anas också, samt konstigt nog grönt äpple. Helt klart många dofter om man letar
Smak: Lätt munkänsla med rätt lättsam kolsyra. Fin smak medfylligt mörkt godis som nästan känns lite kladdigt. Liten kryddighet i smaken och återhållsam jäst. Även fruktigheten är rätt tyglad. Men lite äpple, apelsin och konstigt nog någon sorts melon slinker igenom. Lite lättare överlag än belgarna som kom i julas, men trevlig att smutta på.
Betyg? Bra, men lite obalans mellan styrka/smak.
När jag i julas gjorde mina juldueller på julölen så missade jag helt Slottskällans båda öl, som jag dock gillade. Dock tappade jag anteckningarna och så vart det med det. Eller? Icke, jag ramlade över en Slottskällans Nisse för ett tag sen och köpte med mig den för att få ned recensionen.
Betyget och omdömet blev lite sämre än i julas, troligen då jag var så inne i juleuroferin eller på grund av all drucken julöl. Nu ser jag också att den går under “kryddöl” vilket jag nog inte reflekterade lika mycket över sist.
Utseende: Medel till stort skum med mjäll topp som sakta pyser ned. 
Brun blodrödaktig färg
Doft: Kryddigt och mycket knäck, apelsin, ingefära, lite kanel och nejlika men även en viss blommighet. Lite stram knäcksötma.
Smak: Rätt lätt munkänsla med medel kolsyra. Tydlig, lite bränd, knäcksmak Lite kola också. Viss blommighet med väldigt tydliga kryddor. Lite som Anchor Christmas Ale, men lite mer återhållsam blommighet.
Betyg? Bra, men lite mäktig kryddighet. Men god i juletid var den, mer än nu.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
