Igår bryggdes det öl på Monks då jag och Erik var där på en bryggkurs med målet (smaskig) Amerikansk IPA. Kursen var kanske lite annorlunda upplagd än förväntat, men ändå trevlig och givande och klart är att vi ska prova på att brygga en egen öl under våren.
Edit: Idag blev det Brooklyn Chocolate Stout också, äntligen igen. Även fast jag h
ellre hade druckit Samuel Adams Chocolate Bock som jag tycker är kalasgod. Även Rogues Chocolate Stout som står hemma är väldigt bra, om än inte lika kraftig som Brooklyns.
Ett gäng Chocolate Stouts åkte ned tillsammans med 2 Mohawk Rye Ipa, 2 BrewDog Stone Bashah, Bötets Barley Wine, en av de sista Samichlaus 2007 som fanns kvar och lite så. Återigen blev det en behändig kartong som följde med hem.
I lördags var det ju whiskyölprovning och redan nu vill jag börja med att få ned mina anteckningar om Brooklyn Black Ops. En öl Daniel från Schnille och Schmak inte riktigt gillade och trodde den kunde vara defekt (se lördagens kommentarer). Hur skriver man då om ölen som inte existerar?
Såhär tyckte jag om den..
Utseende: Lågt skum, lätt brunt. Med minimala bubblor och mörkt vätska.
Doft: Fruktighet och mörker samtidigt. Charkuterier med lätt, rätt tydlig, men god toffeedoft. Fruktigheten känns mycket som mandel och lätt torkade frukter typ aprikos, men även lite russin och körsbär. Fin bourbontouch med lite vanilj och len, ljus choklad. Ändå är dofterna lite svårbedömda i det stora hela då dofterna är väldigt spretiga.
Smak: Medel till lite större munkänsla. Mycket fyllig med fin kolsyra. Smaken måste ändå beskrivas som säregen. Bourbonsmaken är rätt tydlig och fruktigheten känns balanserad, den är även lite torr i smaken. Chokladsmaken är rätt lätt med en bitterhet som inte tar över. Speciellt och lite lätt fyllig i övriga smaker. Liten besvikelse även i smaken, dålig eller bara komplex?
Betyg? – Bättre, Komplex och med spretiga intryck. Så jag håller med Daniel, ska den här vara såhär? Ska smakerna vara så svåra att finna? Man får snöra på sig kängorna, hämta hunden och ge sig ut på smakjakt känns det som. Även fast choklad- och bourbonsmakerna finns där tillsammans med lite lätt kaffe, vanilj och frukt så känns de inte så framträdande och tydliga som de borde vara. Jag hade förväntat mig en fyllig, rejäl Imperial Stout med finare bourbontoner och där fruktigheten hade varit lättare att “bocka av”. Som tur är har jag 4-5 flaskor kvar, så får nog prova en till innan jag får avgöra om jag ska gå tillbaka med de andra och byta till något roligare. Och mitt betyg, bättre – visar ju ändå att den var bra, men inte så bra som den påstås eller som jag förväntat mig.
Andra röster om detta/denna?
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Jag delar din uppfattning om black ops spretighet, drack från samma flaska som Daniel. Däremot tror jag dock inte att flaskan är defekt. Den behöver ligga till sig några år för att passera puberteten. Smakerna och dofterna finns där. De vet vara inte var de ska ta vägen.
Exakt, hade den varit defekt hade den smakat "dåligt", nu är den bara spretig och lite bråkig. Däremot känns det synd att inte få avnjuta den i "full blomm" än.
Jag tyckte aromen var helt ur balans och näst intill vidrig. Det stank av lacknafta. Efter några minuters vädring (eller kanske dekantering) blev det bättre men inte bra.
Daniel
Jag tyckte däremot att den var allt annat än spretig. Väldigt len, rund och förhållandevis komplex. Känner inte riktigt igen mig i det som kommentatorerna ovan skrivit. Men så köpte jag mina flaskor i Malmö också 😛
Blir dock lite nervös för den andra flarran av de två…
Len, rund och komplex kan fortfarande innebära spretighet. Jag tyckte också att den var rätt len, rund i smakerna – men där komplexitetet tog över och gjorde att smakerna inte blev särskilt påtagliga, utan varierade i kraft, smak och generella intrycket.
Just spretig tyckte jag inte att den här var. Inte kom smakerna i vågor heller. Men jag gillar lager-på-lager-öl (även om jag inser att det låter som en helt annan stil). Man tycker som tur är olika 🙂
Kul med pingvinölen för övrigt. Efter den fasansfulla upplevelsen med Tokyo* är jag lite rädd för BrewDogs alkoholstarka skapelser. Därmed inte sagt att jag inte velat prova en skvätt…