Ibland köper man öl för att man vet att det är gott, ibland för att man har hört att det är gott och ibland bara för att man är nyfiken på något som inte brukar vara gott. Ändå har man fått någon vild ide om att det kan vara lite kul, lite “wajld änd crejzi” sådär. Suröl är ju en rätt svår kategori och är nog liksom geuze bland de svårare att riktigt uppskatta, lära sig uppskatta. Lite som surströmming.
Nu när jag via Tyskland fick chansen att prova på lite surt (som inte kommer alltför ofta till bolaget) för en rätt billig peng så var det ändå svårt att låta bli. Blandning av nyfikenhet, mild dos av självdestruktivitet och ren impuls. Synapserna i hjärnan skickade “nej” men fingrarna klicka i “ja”. Ölen det rör sig om?
Verhaege Duchesse De Bourgogne
En sour ale som består av en blend på 8 och 18 månaders ales som sedan lagrats på ekfat. Hört rätt mycket om den och blir därför kul att få prova på ännu en sour ale, något som jag inte riktigt lärt mig uppskatta än, är detta en bättre inkörsport?
Utseende: Kolsyrebombar glaset med bubblor och lite skummigt. Vattnig, tunn brunröd vätska
Doft: Fizzig vinäger med fruktigare slutkläm. Tunnheten i doften ger ett lite avslaget intryck först vilket inte direkt lyfts av den rätt kraftiga vinägerdoften. Någonting godisaktigt vilar dock över vinägern och kanske lite körsbärsötma.
Smak: Halvtunn munkänsla med pirrig kolsyra. Inte alls lika vinägerstark som doften. Mer som en sur ”söt cider”, alltså något surt som ändå uppvisar en bra sötma, typ sura godispuckar? Vinäger och rätt vinös syrlighet med frukter som körsbär och sötad grape.
Betyg? – Bättre, en bra introduktion till sour ales, säkerligen! Kanske inte helt stiltypisk men det gör inget om man nu skulle få för sig att börja prova på något surare. Sötman tar aldrig över för mycket utan balanserar bara upp surheten på ett bra sätt. Den ligger i någon form av twilight zone mellan konstigt och spännande. För de som inte har druckit den kan jag varmt rekomendera den, bara för att få en känsla för lite surt. Då är man åtminstone inte helt främmande när man väl ska börja dricka riktigt vildvuxna suröl.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Kul att du gillade det någorlunda iallafall! Det kanske kan vara kul att veta att Duchesse faktiskt (pH-mässigt) är surare än mången lambic och gueuze och att det faktiskt inte är helt lätt att hitta grejer som är så mycket surare. Att sedan lambic och gueuze upplevs som surare är en annan sak. Om jag minns rätt är Duchesse pastöriserad och den utvecklas faktiskt inte så jäkla mycket med tiden (har testat en minst fem år gammal flaska som kändes väldigt lik en ny) medan gueuze och lambic blir betydligt mycket torrare de första tre åren då bretten äter upp det mesta sockret under denna tid och ölet upplevs därav mycket surare.
// Victor, nagotattdricka.blogspot.com