Först kan jag meddela att Dogfish Head nu snart kommer släppa två varianter på den maple syrup de använder i många av sina öl. En lite wit-inspirerad och en med enbär och vaniljbönor. De är båda tillverkade på Sam’s egna farm och kommer i snygga 33-cl ölflaskor. Läs mer här ifall ni är intresserade.
Sen kan jag även meddela att i detta inlägg så resenceras öl # 300 sen bloggen startade. Alltid något. Lär dock inte komma upp i 365 på ett år. Kanske bra det.
Dessutom, imorgon 16’e maj fyller bloggen 1 år! Får firas rejält!
Nu till ölen…
Efter att vi fått hit både Breakfast Stout‘en och Centennial IPA‘n från Founders så var det rätt kul att komma över lite mer från bryggeriet, särskilt då jag tyckte att IPA’n visade mer potential än vad den var bra (trött?) medan Breakfast Stout’en var riktigt bra! Jag fick via tyskland då tag på Founders Double Trouble, Founders Curmudgeon Old Ale och Founders Scotch Ale, en rätt trevlig line-up, kort, men god.
Founders Double Trouble IPA
Som trots namnet är en DIPA på 86 IBU och 9,4%
Utseende: Grumlig persika
Doft: Väldig tunn och lätt fruktig doft för att vara en DIPA. Lite avslagen månne (datum okänt). Skumpas den runt lite i glaset framträder mer doft av barr och kotte med lite lovande fruktighet i bakgrunden. Viss mandelsötma på slutet
Smak: Medelstor munkänsla med växande kolsyra. Stor beska och först en rejäl grapesmak som ändå lyckas vara rätt så varsam och inte sådär grapesur. Som en Centennial IPA men lite beskare och med mer lovande fruktighet, som dock aldrig riktigt kommer fram.
Betyg? – Bra, mer besk och lovande fruktighet än ”utblommad” och bra, men trevlig och rolig att dricka efter att nyligen ha druckit Centennial IPA’n. De är lite i samma stil och jag ska försöka prova dem lite “färskare” i USA för att se om det är pga färskheten som jag tycker att de saknar något.
Founders Curmudgeon Old Ale
En Old ale från början på 09 som har en IBU på 90. En mer maltbetonad och lite åt barley wine-inspirerad old ale jämfört med t.ex. Harviestoun Ola Dubh‘arna.
Utseende: Smågrumlig varmt ekbrun vätska.
Doft: Komplex doft som har en lätt humle med lite persika och som sedan går över till lite söt choklad, karamell och vanilj. Lätt kladdig sötma med stor maltighet. Men inte på något sätt någon störande tyngd. Tvärtom är det något lättare i doften som lyfter det hela – kanske en lite lätt fruktighet och framförallt en oerhörd krämighet.
Smak: Medelstor munkänsla med lätt kolsyra. God beska med både kotte och grape. Sedan väller en väldigt sötma fram likt en tsunami av sötad vaniljgrädde. På det lite karamell och känslan, inte smaken av torkade frukter i stil med en barley wine. Lite samma stuk som Bötets Barley Wine med sötman och den krämiga fruktigheten. Kanske hade lite mer humle bidragit till en bättre balans mot sötman, men då hade den kanske också varit mer av just en barley wine istället för en old ale. Så som den är nu är den istället mer komplex och varierad.
Betyg? – Bättre, ett bra alternativ till en barley wine. Betydligt mer lättdrucken och sippar. Karamell, trevlig fruktighet och en bra beska tillsammans med lite sötma i en bra balans. Kanske hade den ha haft lite mer torkad fruktighet som dock finns där inne, någonstans.
Founders Dirty Bastard Scotch Ale
En maltigare ale med 10 olika maltsorter och en IBU på 50, även min första öl inom kategorin scotch ale.
Utseende: Smågrumligt brun vätska med litet döende skum.
Doft: Lite karamelligare och maltigare än Curmudgeon’en med en viss lömsk beska. Det är ett rätt tydlig maltfokus på ölen men trots det finns en bra fruktighet. Kanske är det för att vi drack den innan men denna uppvisar lite likheter med nyss nämnda öl, men utan samma sötma. Dock saknas något i doften för att lyfta den.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Först en relativt humlebetonad smak med lite undanskymd citrus som övergår till en viss efterbeska som dock balanseras iväg utav malten. Det är mer en maltig cocktail än smaker som jag känner. I munnen infinner sig sedermera en rätt torr, rostad känsla.
Betyg? – Bra, en maltig ale utan det där ”extra” som lyfter den. Dessutom mer torr än brittiskt karamellig. Om det finns något som heter ”maltlikör” hade det här kunnat vara lite åt det hållet.
Slutsummering: Precis som med en drös amerikanska bryggerier verkar Founders vara ett stabilt och bra bryggeri som alltid levererar “bra” öl med snudd på ett plus på dem. De är inte alltför tunga, lätta, jobbiga, enkla – utan bara bra öl. De har också lite tyngre och bättre pjäser som förtjänar mer beröm och bättre betyg, liksom många andra bryggerier. Precis som exempelvis Sierra Nevada eller Flying Dog så känns det som att de vill nå ut till flera genom goda öl som inte ska vara för svåra eller komplexa men samtidigt aldrig ge efter för att bli för undergivna konsumenten. Så testa dessa om ni inte gjort det, särskilt den väldigt trevliga Curmudgeon.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
