Tack för alla gratulationer igår och vi får får hoppas på en trevlig fortsättning. Nu har jag vaknat efter en gårdagskväll med lite Creme Brulee, 1000 IBU och annat. Tur att det är sol annars hade jag nog kört en rain check på att jobba.
I lördags var det tänkt att vi skulle prova den öl “vi” bryggt på Monks för ett tag sen, en amerikansk IPA vilket aldrig är fel. Dock blev så inte fallet utan kosan styrdes mot Bishop Arms. Som vanligt var det lite smånonchig stämning och lite dyrt men så fick det ändå bli.
Där hittade vi Flying Dog Raging Bitch som framförallt Erik velat prova ett tag och då Flying Dog allt som oftast levererar så blidde det ett glas. Därefter blev det både Mikkeller Amarillo Single Hop och Tripel Karmeliet, en öl jag redan recenserat, men då på flaska. Kanske inte en så intressant uppställning, men alltid kul att jämföra liknande öl (Mikkeller Amarillo mot Oppigårds) eller öl man druckit med hur de är på fat (Tripel Karmeliet).
Men vi börjar med en rököl.
Spezial Rauchbier Märzen
En av nyheterna denna månad på systembolaget.
Utseende: Ekröd, rätt gyllenklar vätksa med halvmjällt skum med minimala bubblor.
Doft: Söt doft med framträdande malt och en viss del stall. Rätt mild och lite sött rökig. Stalligheten är troligen det doft som egentligen bör vara en viss rökig sötma, men som blir lite mer åt stallhållet istället för en tydlig rökighet. Doften är rätt tunn men trevlig och alldeles lagom.
Smak: Medelstor munkänsla med tunn liten kolsyra. Smaken är även den lite mer åt stallhållet än rökig. Den har bra syrlighet men är kanske lite för tunn för att lyfta det rökiga på ultimat sätt. Eftersmaken har en bra rökmaltig karaktär och det är kanske mer här rökigheten kan få mer utrymme.
Betyg? – Bra-, lite för tunn för ”bra”, dock utmärkt till nygrillat där även en viss karamellighet framträder mer tydligt. En bra öl till grillat med andra ord, men lite klen att ”bara dricka”. Sen kan “dessa” lättare/tunnare rököl ha svårare att imponera på en på samma sätt som tunnare stouts inte kan jämföras riktigt med en tyngre. Alkohol som smakbärare är ibland underskattat. Tur här då ändå att de har lyckats med en rätt mild rökig karaktär som gör att den är bra med mat och även kanske om man gillar stilen och vill kunna ta 2-3 stycken efter varandra.
Tripel Karmeliet
Druckit och recenserat den förut, men denna gång på fat för att se om det är någon skillnad. Allt som oftast börjar jag finna fler och fler öl på fat som skiljer sig lite mot hur de är på flaska, ibland på ett positivt sätt och ibland på ett negativt.
Utseende: Lätt gyllengul, lite äppelcidrig stil
Doft: Lite humle med en bra dos citrus. Sedan kommer kryddigheten som förväntat och ger en rätt bra smakboom som även har lite spår av vete och pepparaktighet. På slutet kommer en rätt kraftig doft av tvål? Handsprit? Lite för tydlig alkohol här i alla fall som förvisso ger ett större tryck, men känns underligt.
Smak: Lätt munkänsla med len kolsyra. Söt smak med en viss syra och lite blött vete. Lite tydlig alkohol lyfter smakerna väl. Sedan kommer den där handspriten igen? Vet inte om det bara var jag som tyckte det var lite underligt, men den tog över lite. Annars hade den god krydda och lite jäst i smaken.
Betyg? – Bra, trots alkoholen så var den rätt bra. Potent och bra tyngd som kanske är lite större här än på flaska. Nu har jag inte druckit tillräckligt många av den tidigare för att ge ett rakare utlåtande om hur den “borde” smaka. Men Erik som var med och som gillar och har druckit den rätt ofta tyckte kanske inte att den va så spritig som jag beskrev den, men ändå att den var lite “starkare” och lite annorlunda.
Flying Dog Raging Bitch
Flying Dogs ”födelsedags”-öl på 20-årsdagen. Är en ”Belgian IPA” på 8% och 60 IBU som har Snake Dog som grund och som fått deras belgiska Diablo-jäst tillsatt och sedan en rejäl dos torrhumling med Amarillohumle.
Blivit rätt hype’ad, värd det?
Utseende: Varmt grumlig persikofärg.
Doft: Utsökt balans mellan lite passionsfruktig fruktighet, lätt, fin kottighet och beska. Lite, lite kåda finns också där för att balansera upp doften. Finns en tydlig lite söt maltighet där som kanske tar udden lite av humledofterna.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak med mycket lättsam humlekotte. Efterbeskan är rätt torr och god med fin grape och citrus. Perfekt ”tyngd” som är lite lutande åt lite tyngre DIPA men som inte har tunga smaker utan både kottigheten och den lilla kådan tillåts inte ta över fruktigheten eller sötman. Slutligen en lite mandarinaktig syrlighet som även den smälter in bra.
Betyg? – Bättre-, trevlig och rätt fin balans mellan ljus och tyngre smaker som aldrig tar över varandra utan samsas på rätt lika villkor. Hade kanske fått ha lite mer beska och det ska bli intressant att prova den i USA för att se om man kan få tag på den lite färskare. Kanske är ett lite konstigt betyg, men öl får ibland omdömen efter hur de är smakmässigt men även hur de är hantverksmässigt. Denna är just väl balanserad mellan lite olika humlekaraktärer som kan vara svåra att få ihop på ett rätt lättdrucket och bra sätt – vilket man lyckas med här, trots att man kanske förväntade sig mer.
Mikkeller Amarillo Single Hop
Ännu en del i Mikkellers Single Hop-serie. Denna gång på Amarillohumle vilket omöjligen kan undgå att jämföras med Oppigårds Amarillo.
Utseende: Smågrumlig lite kopparaktig färg med strimmor av rött i. Minimala bubblor.
Doft: Mycket amarillohumle men ändå lite klenare än Oppigårds Amarillo. Fortfarande
har den en god och bra fruktighet och lite blommighet. Citrus och grape växer fram på slutet och man får intrycket av att den kommer ha en rätt stor beska.
Smak: Stor munkänsla med bra kolsyra. Fyller och växer väl i munnen tillsammans med en stor beska med mycket grape och citrus. Lite annan beska än Oppigårds och det är också den som är mer central här. På gott och ont då Amarillon annars är en trevlig och väldigt smakrik humlesort.
Betyg? – Bra, helt klart en god öl som kanske förlorar lite pondus i jämförelse med Oppigård gudomligt goda Amarillo. Men även utan den jämförelsen så är den inte så smakrikt utvecklad som jag nog hoppats på. Hade varit intressant att veta humlegivorna och hur de skiljer sig mellan de båda för att se om skillnaden kan ligga där. Utan att veta lär Oppigårds ha lite större givor medan Mikkeller nog kört mer på bitterhumlingen.
Jahapp, det var då första inlägget för “i år”. Kul kul. Nu är det bara att köra vidare.
Hindi Zahra – Beautiful Tango (Album Version), litet låttipps på vägen i solen.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
