Sparris i öl? Min första De Molen (Lente Hop) och sommarens bästa britt!

Categorized | Ölrecensioner

Sparris i öl? Min första De Molen (Lente Hop) och sommarens bästa britt!

Posted on 19 May 2010.

Det känns som om det är någon sorts vila på saker nu, visst händer saker men likförbannat går man och väntar på att maj ska ta slut och juni börja. Få lite ledigt, sol, värme och njuta mer av både väder, god mat och dryck och bara att saker rullar på bra. Underligt då man på hösten sedan tycker att allt gick så förbaskat fort. Så i år blir det att även göra det bästa utav maj och då vädret varit så bra som på sistone så känns det inte alltför svårt. Grillning har blivit standard och med en hel drös god öl från Tyskland så är även den delen biff (ha. ha. ha.).

Men vårt systembolag hade ju nyligen ett släpp och man bör ju inte underskatta det som kommer där vilket ofta kan bli vad som kommer stå hemma under sommaren. Förvisso är det ett släpp till snart i juni (eller två snarare), men det blir nog att blanda lite mellan dem. Somrig veteöl och så lite av det som komma ska, nice. En öl som jag dock inte lär testa igen är det “lilla experiment”(snällt tolkat) från Herslev – deras sparrisöl (se varför nedan) – som vart en lite för syrlig och spretig smaksatt veteöl. Tvärtom så blir det kanske lite brittisk Strong Ale i form utav Samuel Smiths Yorkshire Stingo – en öl jag tänkt skippa men som Erik köpte på sig en, vilket var mycket smart gjort då den vart riktigt bra (också mer nedanför). Slutligen har vi betat av vårt lilla tyska förråd och den och min första De Molen blev deras Lente Hop (även mer om den härefter). Trevligt att få börja prova igenom deras saker. Så, glad onsdagsmorgon och here we go.

Samuel Smith Yorkshire Stingo
En English Strong Ale lagrad ett år på Yorkshire fat. Ska vara 8% på den, men har fasiken för mig att jag såg och skrev upp 9%? Mysko.

Utseende: Fint mjällt, lätt beigefärgat skum med minimala bubblor. Lätt grumlig, lite rödaktig vätska med mörkare brunt i.
Doft: Trevlig doft med lite fizz och i stil med brittisk öl. Fin bitterhumle, men framförallt en väl utvecklad tyngd i doften. Tydlig karamell med lite liköraktiga toner av alkohol, vanilj och lätta frukter.
Smak: Lite större munkänsla med bra kolsyra. Stor, fyllig smak! Fin bitterhet även i smaken med en rätt speciell smak jämfört med vad jag förväntat mig med tydliga drag från ekfatslagringen. Det finns även en körsbärsaktig likörtouch samt liten smak av russin. Fruktigheten är inte så frisk utan mer dov och ”gammal” vilket ger ölen en bra syrlighet och även en fin fyllighet. Slutar med lite vanilj och bär.

Betyg? – Bättre, rätt utvecklad doft och smak. Fin likörig fruktighet som tillsammans med väl balanserade smaker ger ett väldigt trevligt resultat. Alkoholen förstärker smakerna mycket väl här på ett sätt som bidrar väl till helhetsintrycket och den känns som en superbt lagrad stout på vissa sätt. Både jag och Erik tyckte att den var som att dricka BrewDog’s Pingvin, fast då själva grundölen, lite det stuket på alkohol, lagring och smakkomplexitet uppvisar den.

De Molen Lente Hop
En IPA på måttliga 41.6 IBU (EBU) torrhumlad med Columbus och Amarillo och med den tjeckisk bitterhumle i form av Permiant och Saaz. Ett rätt hype’at bryggeri vars öl lätt kan ticka iväg i antalet hundralappar på krogarna, men är de värda de priserna? IJsbocken kostar typ 4-500 på Monks, jag köpte den för 50kr, viss skillnad.

Utseende: Fluffigt men mjällt skum med minimala till medelstora bubblor. Grumlig mörkorange färg.
Doft: Inte förvånande att det är en humlig doft där fruktigheten består av lätta inslag av persika och aprikos, på ett kanske lite för mjukt sätt. Man får inte större intryck och inte heller verkar det finnas någon direkt beska som redan i doften slänger humlekottar på en.
Smak: Liten, tunn munkänsla med liten, liten kolsyra. Lite juiceaktig lätthet i vätskan med både syra och lite bitterhit. Ungefär som om man dricker nypressad apelsinjuice med lite humle i. Tydligen bör det vara mer kolsyra i denna så undrar vad som kan ha hänt. Det finns en viss torrhet i smaken som får en att tänka på bitterheten hos te. Ingen direkt efterbeska och slutintrycket är att aprikos och grape inte riktigt har fått para sig så väl.

Betyg? – OK+, inget som står ut förutom en lite stickig syrlighet som med den lite lätta aprikosen ger ett ”askat” intryck. Lätt mineraligt och lite torrt.

Herslev Bryghus Sparrisöl
En veteöl brygd med sparris. Jahapp säger jag. Ni vet nog redan vad som kommer stå efter vad jag skrivit i början av inlägget idag. Men hmm. Ja.

Utseende: Veteölsgrumlig persikofärgad vätska. Litet fluffigt skum med minimala bubblor.
Doft: Oerhört! Oerthört, tydlig sparrisdoft där syrligheten samsas rätt väl med vetets sötma och kryddighet. Trevligt? Spännande? Bra? Svårt att bedöma, men so far so good kanske. Mer spännande än bra och än så länge inget oroväckande.
Smak: Medelstor munkänsla med bra, växande, kolsyra. Smaken är lite för syrlig med stor dos sparris och inte alls samma vetekaraktär som i doften – även fast den finns där. Mest en underlig blandning tycker jag. Syrligheten tas inte ut lika väl utav vetesötman i smaken utan den blir lite spretig.

Betyg? – OK, tyvärr, gick rätt mycket till diskhon. Inte för att den var dålig utan mer för att detta nog är en öl som gör sig bra med potatis med flingsalt och till det kanske grillad lax eller något liknande. Finns alltså viss potential, men såhär vart det inte alls så kul.

Dagens musiktipps blir en låt som väl passar sådär då man vaknar en morgon likt denna.
Limp Bizkit – Home Sweet Home/Bittersweet Symphony

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.