Sommarvärme har många effekter på människan; glädje, glassug, solbränna och så blir det dags att byta ut stout och porters mot IPA’s och veteöl. Så efter en lång dags jobbande igår i stekande hetta så fick jag infallet att gå och dricka veteöl! Dock orkade jag inte ta mig “hela vägen bort” till Regeringsgatan utan det blev ett närmre systembolag, där jag väl plockade på mig två olika veteöl från Erdinger. Har för mig att jag druckit dem förut även fast jag föredrar Paulaner, Franziskaner eller Hoegaarden om jag vill ha en snabb vetefix.
Tog för en vecka sedan även ännu en Früli Strawberry och ja, den fär fortfarande rätt shysst såhär i sommarvärmen och medan köttet ligger på grillen!
Erdinger Kristall
En tysk Kristallweizen vilket för mig är en någorlunda outforskad mark bortsett från ”klassiker” som Weihenstephaner Kristall eller Franziskaner weissbier. 5.3% och en varm sommardag så är detta det perfekta sällskapet.
Utseende: Stort poröst, ”ihågligt” skum som snabbt dör. Lämnar en helt klar (inga skumrester alls) äppelcideraktigt kristallgyllene vätska.
Doft: Äppeljuicedoftande syrlighet är det första som slår mig. Kanske även lite ”Mer”-aktig fruktighet med lätta, relativt tunna vetereferenser. Lätt blommighet och nästan lite ”sommarlager” stil på slutet.
Smak: Medelstor munkänsla med liten kolsyra. Först i munnen känns det tunt och jag får direkt tankar på att det kommer smak lageröl. Sedan kommer fylligheten, en rätt len sådan och tar över lite med lätt söt vete. Då den försvinner blir det en hyfsat torr känsla kvar med en viss bitterhet. Smakerna är rätt få och lite för sammanslängda för att sticka ut mer individuellt, men det är söt vete, lite gräs, och en liten hint här och där av jäst.
Betyg? – OK-, den har mycket av charmen veteöl brukar få på somrarna med en liten söt, svalkande känsla som ger mersmak. Men denna når inte längre än hit, det är lite för ”ren”, lite för lagerliknande och lite för tomt. Det är absolut ingenting dåligt med den men det finns så mycket bättre öl i denna stil och de är också att föredra.
Erdinger Weisbier
Utseende: Ett stort fint skum som först ser rätt kompakt och fint ut men som snabbt löses upp och bokstavligen puttrar ned utan att lämna några rester. Lätt grumlig mörk apelsingul färg.
Doft: Trots att den är på samma alkoholhalt som den förra så är det kraftigare dofter här, dock utan att vara så mycket bättre. Det är viss touch av sött vete, lite godis-socker-aktighet och jäst i mer belgisk stil och på slutet en viss krydda.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en okey kolsyra. Inte samma växande fyllighet här först utan den kommer långsammare. Likväl kommer den och smakerna den för mer sig är lite tama. Ungefär som amerikansk veteöl saknar mycket av stinget, kryddigheten och balansen mellan vete och övriga intryck. Istället är det en tydligare syrlighet som dock saknar alltför kännbar kryddighet.
Betyg? – Sådär, trodde den skulle vara bättre än den förra men tvärtom så har den uttryck som jag ogillar lite såsom en lite svettig syrlighet eller bara dålig smak. Nej, dessa två öl går inte in på listorna som några större sensationer utan i sådana fall får man leta sig vidare.
Ikväll blir det grillning igen, veteöl eller IPA’n är dock frågan, får väl se vad man spontant stoppar på sig. Har ju 3 Mikkeller Black i olika serier att prova, men känns mer som en regnig och lätt åskig dag. Vi får se vi får se.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
