En flaska jag plockade på mig när jag var i Oslo för några veckor sen. En oatmeal stout som även har en släng humle tillsatt. Det där med att humla mörk öl kan ju gå lite hursomhelst beroende på hur humlen tränger igenom de andra smakerna, i det här fallet är jag dock inte så orolig – men man vet ju aldrig. Den är i all fall på 6% och rankas tydligen som en av de bättre stoutsen all in all, fast tittar man på den listan så är det flertalet som ligger med där i topp som jag personligen skulle placera annorlunda. Jag har tänkt på det ibland just gällande konkret betygssättning utav öl att det är vissa parametrar som spelar in mer än andra. Du kan ha en riktigt god öl, men är den obalanserad eller har något som gör att man gång på gång tänker på hur mycket man önskar att den bismaken, bikänslan i munnen eller något annat inte fanns – ja, då är den inte helt hundraprocentig. Samtidigt kan en öl som trots att den är lite tunn, men som ändå uppvisar ett bra smakregister och har fyllighet och inget som stör än vara rätt bra. Frågan är då vilken av de två man ska föredra mer än den andra. Troligen är bismaker något som är rätt individuellt medan en småtunn öl är något de flesta skulle anmärka på. Det tror jag är anledningen till att öl man gillar starkt men samtidigt tycker är smått obalanserade kan få högre betyg och bättre omdömen än öl som i sig är trevligare och säkert skulle falla “icke-ölnördar” i smaken bättre.
Men nog om det dravlet, öl var det.
Rogue Shakespear Oatmeal Stout
Utseende: Mörkbrun, varm, krämig vätska med ett ljusbrunt och fint mjällt skum.
Doft: Först är det rätt bittert och torrt med kaffe och choklad. 
Men så kommer det en grötig och lite gräddig (det där jag kallar för laktosigt men som troligen är malt) fyllighet.
Smak: Lättare medelstor munkänsla med bra kolsyra. Väldigt fyllig för att vara så tunn, den är mycket tunnare än förväntat. Men likväl har den en bra, trevlig smak av malt och gröt. Trots 68 IBU så är det inget större störelsemoment som kommer i smakväg från humlen, snarare är det som hjälp för att skapa mer finesser i eftersmaken som annars hade varit lite klen – dock finns det lite jordig citrus. Jag blir inte imponerad men ändå nöjd av helheten i smaken, det framträder smaker först lite senare i munnen som har en torrare chokladkaraktär som inte är bitter, fyllig eller egentligen smakrik. Den är mest torr och finns där. Havresmaken tycker jag också framträder mer och mer på tungan efter att den fått luftas lite och smälta alla intryck, då framträder också någonting lite mineraligt ur det klena i smaken.
Betyg? – Bra. För att vara så tunn, nästan klen, så är den ändå väldigt fyllig. Den är dessutom beskonad från alltför obalanserad gräddig, torr, besk, fyllig etc smak utan humlingen sköter sitt vilket gör att jag inte uppfattar slutet i smaken som trist och platt. Sen kanske den inte var en sådan smakexplosion som man kunde ha trott, jag själv hade inga större förväntningar men tyckte ändå att den har något speciellt. Troligen faller den långt ifrån alla i smaken just för att den är lätt, mineralig och småtorr mer än fyllig, smakrik och så. Vissa kommer och har säkerligen kallat den för trist och smaklös och jag förstår dem, samtidigt finns det en hel radda andra stouts som har mer konkreta saker jag kan ha svårare för och det gör att denna ändå har ”lyckats” med något.
Framöver så vankas det ett besök på relativt nyöppnade Queen’s Head i stockholm ikväll, har läst mer småbesvikna röster än positiva – men då främst kring deras så kallade ölutbud. Men vi får väl se ikväll så.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
