Tre danskar, Black Nitro, Nelson Sauvin Pale Ale och Gourmetbryggeriets Barley Brew

Categorized | Ölrecensioner

Tre danskar, Black Nitro, Nelson Sauvin Pale Ale och Gourmetbryggeriets Barley Brew

Posted on 17 August 2010.

Undras I all möjlig förvirring vart den amerikanska ölen tagit vägen så kan jag meddela att det kommer mer sånt. Dock var jag riktigt nyfiken på Amagers Black Nitro samt Det Lille Bryggeris Nelson Sauvin Pale Ale då jag både gillar black ipa’s och nelson sauvinhumle – så kunde inte hålla mig längre än att jag kommit hem innan jag öppnade den ena, den andra fick dock vänta till Manchester United – Newcastle på kvällskvisten. Utöver dessa drack jag nyligen en barley wine style ale från danska Gourmetbryggeriet, som liksom Det Lille Bryggeri kommer ifrån Roskilde. Denna öl inhandlades i Oslo under den korta sejouren där.

Men innan ölen tas upp så vill jag ge en liten känga till Monks som ikväll har den, eller “de”, första premiärvisningarna på sitt nya ställe i Gamla Stan. Förut var det 3 dagars visning där man kunde “boka in sig” på en av datumen. Nu har det tydligen varit så stort tryck att man har fått införa “sittningar” varpå många av de jag skulle gå med glatt har fått veta att de gott får vänta tills 9 på kvällen innan de kommer. Är detta pga antalet sittplatser i lokalen eller brandsäkerhet eller snikenhet? Jag vill kunna ha lite stående mat i en kvart och sedan koncentrera mig på ölen, utbudet och stämningen – inte behöva sitta likt en finlandsfärja där alla väntar på att få gå och sukta vid baren. Men vid 6 ikväll kan ni finna mig och uppenbarligen många andra där – håll utkik efter apan så.

Det Lille Bryggeri Nelson Sauvin Pale Ale
En öl som bryggts i Roskilde via Roskilde Öl som verkar göra öl under lite olika labels. Den här är iaf en apa med enbart Nelson Sauvin-humle som är en av mina favoriter med sin väldigt fräscha, fina smak och doft. Dessutom verkar de ha humlat ner den rätt rejält med flertalet givor och både hop-back- och torrhumling.

Utseende: Varm, grumlig persikofärg på vätskan, lite ljusgräddigt, smått poröst skum med fina skumkanter på glaset.
Doft: Aah, småkryddig doft med stora inslag av citrus och lite dov och inte för påträngande grape. Vissa inslag av koriander och gräs, men innan jag får lite saisonvibbar så slår fruktigheten in. Det är så fräscht, så rent men ändå så fruktigt och med en existerande beska.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla och okey kolsyra. Rätt så tunn kropp där smakerna kommer fram rätt fort i munnen. Det är kryddig humle, lite gräs och sedan nelson sauvin-grapesmaken som jag tycker skiljer sig mot den lite beskare och tyngre grapesmaken hos annan humle. Den här är nästan lite parfymerad med en viss syrlig efterklang som påminner om passionsfrukt. Det parfymerade och lite tvåliga är trevligt till en viss gräns och tillsammans med det som jag uppfattar som en rätt markant maltbas så kan det bli lite lageraktig stuk, särskilt då den är så pass lätt i sin kropp. IBU:n på 41,9 gör inte heller att den har någon större beska som tar över och väger upp för smakerna, men jag är nog glad för det då jag tycker det här är betydligt mycket drickvänligare – samt så är det inte en IPA utan en APA. Med 5,5% alkohol så kan man lätt ta sig 3-4 stycken en solig kväll tillsammans med lite asiatisk kycklingsallad eller en bit lätthalstrad tonfisk. Börjar slutligen tänka lite på Houblon Chouffes IPA Triple med mixen av triple och IPA, anar lite sånt här.

Betyg? – Bättre-, den tunna kroppen, lätta tvåliga, parfymerade kroppen till trots så är detta en apa med karaktär och oerhört goda tropiska frukter. Gillar man denna humlesort så kommer man även gilla efterbeskan som har en viss beska och som är fylld med lite passionsfrukt och parfymerad tvål. Bara doften får mig att smälta och jag får spontant en association till första gången jag doftade och drack Amarillo Spring med dess blommiga, fräscha och väldigt somriga känsla.

Amager Bryghus Black Nitro
En black IPA i samarbete med gästbryggaren Shaun E.Hil som annars brygger genom sitt bryggeri Hill Farmstead Inc (vars apa Edward rankas rätt högt inom typen).

Utseende: Gräddigt skum, lätt poröst med varierad storlek på bubblorna. Brun vätska.
Doft: Det doftar mörk humle precis som i exempelvis Juxtaposition och Southern Tiers Inituity. Detta gillar jag då det inte doftar mörkt och humle utan att det faktiskt doftar mörk humle. Jordigt, lite bränt, kanske hur lätt bränt citrus- och grapeskal kunde ha doftat, kanske är det lite nötigt på något vis? Det är hur som helst en väldigt trevlig doft.
Smak: Rätt stor fyllig munkänsla med bra kolsyra. Chokladdoppade humlekottar! Det är inte citrusartad humlesmak först utan hela kottar som känns doppade i choklad och sedan i korn av bränd malt. Det mörka tonar ner mycket av det beska och alltför grapesmakande och istället blir det en fylligare beska och smak av lite röda bär, aska och blypinne (tänk dig att slicka på en blystång som någon målat med humlekotteolja och att du ätit en chokladbit innan). Den har känslan av en stout med smaken från en jordig IPA med mer europeiska humlesorter med mer arom och jordig/ren karaktär. Jag råkar rapa till lite och plötsligt får jag pepparkaksvibbar.

Betyg? – Bättre-, jag gillar den, det gör jag. Men med både Iniquity och Juxtaposition, och med Dark Hops för den delen med så kände jag mer av en wow-känsla. Samtidigt är den här lite fylligare och stoutigare. Men jag tror det är i själva balansen som jag kanske skulle välja bort denna. Den är välsmakande och god med en riktigt fin doft, men vill jag ha 3-4 flaskor hemma? Mnjae – och för mig är det vad som sätter dit det lilla minuset. Det tog ett tag att sätta betyget på denna då jag vill bedöma den både utifrån typen och typreferenser samt som fristående öl. Men det är en bra öl det är det, och god.

Gourmetbryggeriet Barley Brew
En barley wine style ale jag köpte på mig i Oslo och som även den bryggts i Roskilde – rock n roll.

Utseende: Ljus, varmbrun vätska.
Doft: Direkt en småunderlig blandning av spritighet, lätt sötma men ändå med bra beska och tydlig doft av bär.
Smak: Medelstor munkänsla, bra kolsyra. Fylligt med ihoprörd mix av malthumle. Inte för söt, inte för besk (även trots att den uppvisar en väldigt trevlig efterbeska). Lite vinös i den mån de bäriga smakerna kommer fram.

Betyg? – Bra+, lite svårtolkad först, men sedan finner man de välgjorde balansgångarna i smak och doft och det blir rätt okey. Rätt intressant komplexitet i smaken, kanske mer så än bra. Trots den tycker jag den balanserar det hela väl och som ger lite av allt. Barley wine – nej, barley brew med bra humleinslag – ja.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.