Fredagkväll blev femhundra-kväll, och då menat till antalet öl jag har druckit mig igenom sedan bloggen startade upp förra våren. Vad som har testats och vad som har tyckts kan man finna i det ölindex som finns upplagt här till höger i listan. Frågan om vad som skulle bli nummer 500 kvarstod dock. Kanske hade det varit kul att vara i Oslo och dricka lite # 500 där, men icke. Det var i Bromma och det blev något mumsigt.
En snabbfråga – då jag inte hittar något om den på en snabbsökning – är ute efter info kring en whiskeyöl från öarna. Namn 1448 och från Balladine eller Ballatine (dock inte Ballantine som ägs av Millers..) eller något liknande. Fick den visad igår men ingen hade så mycket info kring den. Verkar som om det är ett whiskeydestilleri som gjort öl på lite av sina rester eller liknande. Såg rätt gammal ut och vore kul med mer info!
Åter till gårdagen, först såg jag att de hade fått in och kopplat på Great Divides Titan IPA på fat. En IPA jag inte riktigt gillade på flaska och liksom Daniel på Schnille & Schmak skrev om igår så har “ölsnobbar” en förmåga att anse att över en dag gammalt som just gammalt och trött när det kommer till humle. Jag håller delvis med, en IPA eller liknande måste inte bli sämre bara för att det gått lite tid, men jämför man med hur den är färsk så är det skillnad. Detsamma gäller ju all sorts mat och dryck så jag förstår inte varför det kring öl just skulle vara mer snobbigt. Jag tyckte att den var bra mycket bättre på fat och nu kändes smakerna fylligare och själva humlen var inte bara kottig utan nu mer blommig och med växande fruktighet och inkasserade därför ett extra litet “+” bakom sitt bra (Betyg – Bra+).
Sedan kom så nummer 500 och efter att vi frågat lite vad de skulle ta för Stone Russian Imperial Stout (som visade sig var från den limiterade (vilket de förvisso säger om alla) vårreleasen 2008) så körde vi på den.
Stone Russian Imperial Stout
Utseende: Mörkt fluffigt litet skum som sjunker ihop till lite porösare rester. Mörkbrun fin vätska.
Doft: Perfekt välrostad, men inte torr doft med len, mjuk choklad, late kaffe och sedan en saftig lite whiskeylikörartad doft. Dofterna fylls sedan på med chockladdoppade bär, svarta vinbär – som växer mer och mer in i det saftiga.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Lite torr, men ändå saftigt lättare stout. Torr rostad malt med underbara svartvinnärssmaker och bärig sötma som fylls på med tydlig choklad. Lite lakritsartad sälta som med det bäriga ger avtryck i smaken. Ändå tycker jag att det passar ihop rätt väl.
Betyg? – Bäst(+), saftiga bär i en stout, bara det gjorde att jag föll för den. Mycket smakrik choklad och viss sälta i en riktigt stor smak med kraft, pondus och attityd. Inte lika finstämd som exempelvis Alesmith Speedway Stout, men likväl en baddare till öl. Nu med lite tid på nacken också.
Kvällen slutade med ett litet smakprov på den just påkopplade ölen Ridgeway Querkus (som dock var märkt Querkus Oak Smoked Porter) från brittiska Hepworth. En rököl som med en vattnig kropp påminde mer först om en brittisk strong ale med lite nedtonad karamell och vaniljartad sötma som sedan blir lite rökigare i en rätt lättsam stil. Trevlig dock i det lätta även fast jag tycker att den kan ha varit lite för tunn. Dock lär den passa väl till mat (Betyg – OK+).
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Grattis till #500!!!