Monks Porterhouse och lite svenskar på tapp

Categorized | Ölrecensioner

Monks Porterhouse och lite svenskar på tapp

Posted on 26 August 2010.

Igår var det dags för onsdagsöl och en släng mat och slutligen blev det att en liten grupp människor möttes upp på Monks Porterhouse, andra gången då för mig att besöka stället. Första gången tyckte jag om atmosfären, gillade att de hade ett bra utbud av svenska mikrobryggerier på tapp och enda riktiga minuset var att jag tycker att deras flasksystem är lite omständigt. Men så är de relativt nyöppnade och det kommer nytt hela tiden och vissa saker försvinner, bara på tapparna hade 7-8 saker bytts ut på en vecka och det är väl en sådan ruljans de siktar på. Jag kollade lite med dem också angående detta och fick reda på att många av faten är på 20-30 liter och att de fått många engångsfat vilka håller sig bättre då de är lättare att sköta, så de var rätt nöjda. Kan även avslöja att lite danskt kommer dyka upp inom en snar framtid med bl.a. lite Amager IPA m.m.

Maten var som sist bra och diggade de olika små såserna till hamburgaren, dock kanske lite tråkigt och fantasilöst tillrett – men väldigt gott för det.

Kvällens ölval föll förutom ett undantag på fatölen och mestadels svensk sådan, dock orkade jag/hann jag inte göra mer ordentliga recensioner på dem – men i de flesta fallen behövdes detta inte. Svenska mikrobryggda öl må vara bra i de flesta fall, men jag anser att man ändå märker av vilka som varit med ett tag kontra vilka som är lite nyare. Vissa saknade balans, variation på smaker och sådant, de var goda och bra öl – men inte bättre än bra. Så även fast det blev lite korta anteckningar om de intryck som först nådde mig så var det ändå inte många jag gärna hade druckit igen. Många passar dock utmärkt till maten då de är rätt snälla och inbjudande i smak och doft, men gillar man kraftigare saker så var det svårt, för mig, att fastna för vissa av dem.

Först dracks dock en flasköl – Southern Tier Porter (dark) vilken också tyvärr får falla in i skaran med bra men inte bättre än så-öl En saftig porter med mycket lättrostat kaffe och inte samma torra stil som många andra porters. I doften finns även lite choklad och viss nyans av bär, smaken var mest lite saftigt kaffe (Betyg? – Bra-, lite för lättsam, men trevlig).

Hantverksbryggeriet Bödeln – Trevlig IPA med kola och karamell som möter en mjuk, fin beska med lite tvåliga blommor och aprikos, kanske lite apelsin. Lite surare grape mot slutet. Lite bitterstuk på den nätta eftersmaken. Men fin flora av frukt, blommighet och malt. (Betyg? – Bra+)

Närke New InternationAle

Strömsholms Slussvaktarn – Citrus, hö, beska i en mix som är lite för medelaktig och tydligen väldigt ojämn och skiljer sig lite vid varje leverans – men även beroende på hur länge den stått (Betyg? – Ok+)

Nynäshamn Brännskär Brown – Lättare lite kryddig doft med rostad malt, oregano (?) och lite nötig beska. Känns som en kryddigare (vad jag fått det från?) pale ale mer än rostad brown ale. (Betyg? – Bra-)

Sandbacka India Black Ale – Kan vara pga denna som vissa andra öl fick kryddiga inslag i sig. Den här smakar småmörkt av humlekaffe och örter, en växande sälta och lite söt soja. Vare sig BIPA eller typ black pilsner (juxtaposition) utan lite för varierad för att få ett grepp om den. Varierade smaker, viss beska men för mig var den lite för örtig. (Betyg? – OK).

Slottskällan EPA – deras english (eller om det är en lek och är en engelsk, ekologisk, pale ale). Kryddig humle med citrusskal och rätt fyllig smak. God. (Betyg? – Bra)

Närke New InternationAle – Fint skum, fin färg och en trevlig citrusfräsch doft med gräs, blommor och hö tillsammans med massa humlefrukt. Smaken är pang på med rejäl beska, syrlig och lite likörig. Som en DIPA med gräs, blommor och europeisk humle under all fruktighet med persikonektar. Slutar lite brittiskt ale’igt på något sätt. Rejälhumlat men i brittstil som ändå får en viss obalans? (Betyg? – Bra)

Unibrou Chambly Noir 2006

Unibrou Chambly Noir 2006 (fat) – Soja och lite för mycket jäst samsas med läder och lite bär. Ur det syrliga kommer mer bär – typ blåbär, björnbär och svarta vinbär. Även smaken har lite för mycket jäsiga intryck som dock mildrats pga årgången, annars är det samma bäriga smaker som doften, som trots att de är trevliga blir lite för mycket i en lätt syrlig munkänsla (Betyg? – Bra-)

Man kan väl sammanfatta det som att kvällen var just “bra”, det var få öl som gjorde mig besviken, få som jag verkligen gillade men nästan bara sådana jag ändå måste anse var bra öl. De är vad det är och det är bra, objektivt sett – även fast min subjektiva sida kanske skulle föredra annat över vissa av dem om jag hade fått välja helt fritt ur baren. Det är dock kul att Monks vågare ha igång alla dessa fat och kan de bara hålla en bra ruljans så att de håller sig fräscha och samtidigt får in lite kul saker så säger jag som många i sällskapet sa – “detta kan lätt bli stammisställe sen i vinter”.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.