Från senaste beställningen från belgien kom ett lass med öl från Alvinne – ett bryggeri jag tidigare bara druckit Morpheus Dark, Extra Restyled och samarbetsölen Pipedream (framtagen med Struise och Pipework). Ingen av de ölen imponerade stort på mig.
(EDIT; Kom på att jag även provat mig igenom deras Hop Triology med single hop’ar, som dock hade fallit bort ur mitt ölindex. Men de fick också rätt modesta betyg, så genomsnittet för 6 öl från alvinne är på ganska exakt 4 = bra).

Så bäst att dra på stort och prova igen desto mer från dem, för det var ju inte det att de var dåliga – de kändes lite som bra belgisk öl fast med lite twist. Men inte alls med samma guldkorn som t.ex. Struise – som förvisso är riktigt bra och det kanske blir fel att jämföra dem två. Så hem beställdes:
1 st Alvinne Balthazar, 1 st Alvinne Chelmsord Smoked Oak Porter, 1 st Alvinne Mano Negra, 1 st Alvinne Gaspar, 1 st Alvinne Morpheus Dark, 1 st Alvinne Kerasus 2009 Vintage

Sen är även Alvinne / Birdsong Nightowl på väg hem, en stout jag inte hittat någon information riktigt om och som inte fanns på RB då jag letade.
(EDIT 2. Birdsong finns nu på RB, inga omdömen än, men är en samarbetsöl mellan Alvinne och hembryggaren Philip Madden. Stilen är belgisk barley winepå 14,7% med massa gott i sig. Mer info här.)

Poängen är i alla fall att jag nu under helgen främst, men kanske lite framåt ska prova mig igenom dessa öl, och ja – Morpheus Dark har redan druckits och skrivits om och den var ett felköp. Först ut idag blir i alla fall Alvinnes Naked Ladies – yeah.

Alvinnes Naked Ladies
Japp, med ett ‘s’ på slutet där då det är en samarbetsöl mellan Tom Madeiros (Twickenham Fine Ales) och Davy från Alvinne där Tom har stått för receptet medan Davy sedan pytsat i sin egna Morpheusjäst. Det hela har lett till en ljusfärgad bitter på 4,4% och med en IBU som slutar på 46.

Utseende: Fin ljusare bärnstensfärgad vätska, rätt klar med gräddgult skum med små till större bubblor med lite gräddig topp. Lämnar måttligt med rester (kring det nu väldiskade glaset ;)). Rufar man till skummet blir den ett fint småbubbligt gräddlock på cirka en centimeter som ligger kvar lite till. 
Doft: Gräs och bananer tillsammans med lite apelsin. Viss sötma i banandoften och hela tiden en närvarande beska med lite citrus som den efterhängsna lillebrodern. Lite sursyrligt gräs på slutet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Intressant och varierad smak med lite bananer och frukt i kontrast mot en rätt torr och kraftig beska som lämnar en torr känsla kvar i munnen. Ger lite andra intryck än de man kände i doften, främst då det sötsyrliga och beska som får mer utrymme i smaken. Morpheusjästen och beskan samarbetar bra och är i rätt bra balans mot de andra smakerna då de hela tiden har ett litet övertag utan att helt stänga ute smakerna av belgisk fruktighet med skal, banan och lite apelsin. Rätt läskande och ja, efterbeskan sitter kvar länge.

Betyg? – Bra, jag gillar det jästigt humlebeska och då gör det mindre att den i längden inte har alltför mycket kropp. Vissa verkar kritisera dem för att den kallas en bitter, men jag förstår det på det sättet att humlen med en viss IBU och en bra efterbeska ger mig de associationerna. Däremot kanske det är jästen som vissa inte gillar. Läskande och trevlig men som i längden kanske tappar lite och överlag känns den som “ännu en alvinne-öl” där deras Morpheusjäst får för mycket plats i alla öl – oavsett typ.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: