Igår kom Erik över för liten kortare ölprovning innan det bar av vidare ut för att prova (vad som kom att visa sig bli en fullpoängare!) en cognacslagrad barley wine på Monks (mer håller lite på den så den inte tar riktigt slut ;)). Med sig hade Erik två stycken öl han fått från en kompis från Dublin och irländsk öl har man väl ramlat över någon gång, men likväl väldigt roligt att prova något man inte kan få tag på här hemma. MEN! Det var “bättre” än så, även fast han var från Dublin så kom ölen ifrån Nordirland och Belfast. Jag har alltid varit väldigt förtjust i Irland och framförallt Nordirland då det vart riktigt kul att se att denna lilla landplätt som stygga britter så länge styrt över kan producera öl! Så igång med spotify och läs er igenom ett stycke Nordirland.
Självklart måste ölen ackompanjeras av lite bra nordirländsk musik. Wolfe Tones – Come out ye Black and Tans
Båda ölen är brygda på Hilden men den ena är från ett familjabryggeri som dock verkar brygga hos dem (eller kanske är tvärtom), familjen Scullion som de heter gör sin öl under namnet College Green medan Hilden “själva” släpper ölen under samma namn, kort och gott. Bryggeriet öppnade 1981 vilket enligt dem gör dem till Irlands äldsta fristående bryggeri, vilket nog kan stämma då de större ölen nu alla ägs av multinationella företag.
Först ut är Hilden Cathedral Quarter Beer, en irish ale som ingår i en serie öl som alla syftar till olika historiska landmärken i Belfast, denna är då till det gamla området kring St Anne’s katedralen som idag dock ska vara något av ett kulturellt och socialt centrum. 5.3% gör den till en bra session ale.
Hilden Cathedral Quarter Beer
Utseende: Lätt grumlig ljus kopparfärgad vätska med halvmjällt litet nötfärgat skum. 
Doft: Väldigt citrushumlig med lite nöt. Som en bastard mellan red ale och en pale ale. Dock med någon bidoft av grönsaker, lite sparris eller så. Blöta plankor med murken jord.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn och lätt i munnen med lite gammal humle, citrus och lite ljus pilsnerartad malt men utan sting. Inte avslagen utan bara lätt och rätt chillad som sessionöl mer än ”smaköl”. Lite kola finns undertill.
Betyg? – OK+, snäll session ale men jämfört med t.ex. Slottskällan Red Ale (kanske ser den mer som en red ale dock..) som också klassas som irish ale så är denna rätt trist.
Den andra ölen är då från familjebryggeriet College Green vars öl mestadels serveras på plats och på cask, så verkar inte vara så stora butteljerare – därför är det extra kul att testa den. Blonde/golden ale på 4.3%. Och här passar väl något lugnare i musikväg? Wolfe Tones – Celtic Symphony
College Green Belfast Blonde
Utseende: Lättare till lite ljus apelsinorange färg, vitt småporöst skum. 
Doft: Lätt lite torr humlenötig doft. Lite samma bidoft här som i den andra, beroende på Belfast vatten månne? Gammal humle och citrus, unket hö mer än unken planka med unken jord.
Smak: Lättare munkänsla med ok kolsyra. Tunn och rätt lätt med smak av lite hö och eventuellt torkad gräs. Rätt tråkig men med en trevlig tunn efterbeska. Väldigt lättdrucken och helt okey om än lite smaklös.
Betyg? – OK-, rätt trist men med vissa saker som väl får anses som okey. Men lite samma bidoft som den andra ölen hade och inget jag kanske hade velat dricka igen. Samtidigt är dessa session ales rätt lättdruckna vilket gör dem mer inbjudande än t.ex. en Sofiero som bara smakar illa. Men den bismak som fanns i båda ölen får nog förklaras med Belfast vatten vilket verkade vara sådär, eller vad det nu kan vara? Så trots att det var två rätt “ogoda” öl så var det riktigt kul att ha smakat dem!
Och så avslutar vi med en till och ett stycke historia (inte U2-covern dock..) Wolfe Tones – Sunday Bloody Sunday
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
