I bryggeriets lista över “occasional rarities” ingår en radda finfin öl varav åtminstone en 5-6 stycken skulle kunna ingå i en serie med namn liknande “ancient rarities“, för Dogfish Head har en längre tid (sedan 1999) jobbat tillsammans med arkeologen Dr. Patrick McGovern som specialiserat sig på att gräva fram och analysera urnor, kärl och diverse andra dryckestillbehör. Tillsammans med Sam och de andra på Dogfish Head har de sedan gjort egna tappningar utifrån de ingredienser Patrick har analyserat fram hade använts till den brygd som fanns i kärlet etc. I somras skrev jag t.ex. om Trad Ale’en Midas Touch som är just en av dessa i denna serie av “ancient ales” varpå jag sedan hållit lite på de övriga ölen vi fick med oss hem. Men nu vart det då dags att öppna en till och vallet föll på Chateau Jiahu! Patricks egna historia kring ölen kan ni läsa om här, en intressant och kul läsning! Det är alltså den starkasta jästa drycken man någonsin har funnit som man nu gjort om, riktigt roligt och ännu en anledning att gilla vad Sam gör!
Vad man kort och gott gjort är följande, intressant och kul nog att citera till fullo.
In keeping with historic evidence, Dogfish brewers used pre-gelatinized rice flakes, Wildflower honey, Muscat grapes, barley malt, hawthorn fruit, and Chrysanthemum flowers. The rice and barley malt were added together to make the mash for starch conversion and degredation. The resulting sweet wort was then run into the kettle. The honey, grapes, Hawthorn fruit, and Chrysanthemum flowers were then added. The entire mixture was boiled for 45 minutes, then cooled. The resulting sweet liquid was pitched with a fresh culture of Sake yeast and allowed to ferment a month before the transfer into a chilled secondary tank.
Dogfish Head Chateau Jiahu
Utseende: Rätt ljus och klarorange vätska med små bubblor i vätskan, vitt poröst skum som försvinner till lite rester kring kanten.
Doft: Lätt doft med havtorn och honungen rätt framträdande. Havtornsbär och med ljunghonung. Väldigt fin doft med fräscha inslag av gröna druvor. Doftar som en maltigare och mer varierad cider på något sätt, mumma.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Mousserande vin är min första känsla, det är vinöst i smak och sätt och nu är havtornen lite mer i bakgrunden med sin fräscha syrlighet medan honungen är svår att unkomma med sin fräscha sötma som finns där efter de första smakerna och dämpar den annars rätt tydliga alkoholen (9%). Lite maltigare än vin, men påminner likväl om honungssöta och lagom halvtorra vitt vin.
Betyg? – Bättre(+), lär falla folk som gillar vin men inte öl men ändå vill ha något som inte är ”vin”. Dogfish Head gör verkligen intressanta öltolkningar på dessa gamla recept och även fast dem inte är tokgoda allihopa så är de ett stycka kultur och väldigt intressant att dricka. Denna är lättdrucken och med fräscha smaker. Ofta ser vi bara några hundra år tillbaka och glömmer att folk har gjort maltdrycker i flera tusen år, så all cred till Sam och de andra på Dogfish Head
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
En intressant men ganska udda öl om jag inte minns fel.
Allo.
Hawthorn är inte havtorn utan faktiskt hagtorn (Craetegus). Havtorn (Hippophae) heter sea buckthorn på engles.
Hagtorn är populärt att göra godis etc på i Kina.
Mycket intressant öl för övrigt.