Som blåvit och öldrickare log man ju såklart lite extra när Oceanbryggeriets Glenn No 5 (en trevlig, färsk, 
lätt golden ale med bra citrusbeska och lite gräs. Lättdrucken. Betyg: Bra+) kom till ett gäng krogar runt om i stockholm. Självfallet fanns det på den blåvita krogen Kleins i gamla stan, men nu har jag även sett den på fat på Monks – dock har jag inte hunnit testa fatversionen än. Det har ju även kommit ett gäng öl från både Oceanbryggeriet och Dugges på systembolaget och när jag i måndags var där så var det faktiskt en turist (lät så..) som frågade extra efter just öl från Dugges.
Mikael Dugge drog igång verksamheten 2005, i en stad som en gång var en stor ölstad, utan någon gedigen bakgrund inom ölbranchen anade han nog inte att det skulle gå som det har gått för honom. Men oerhört kul är det, både då det är öl från Göteborg samt ytterligare ett bevis på att svenska småbryggerier gör bra öl! En väldigt trevlig liten 4-sidors artikel finns i senaste Whisky & Bourbon #4 där vi får lära oss mer om stadens ölhistoria, om Mikael Dugge och även om Oceanbryggeriet, läsbart indeed.
Dugges Kals Stout
Utseende: Mörkbrun varm vätska med litet brunt skum som dör ned till lite porösa rester och smuts. 
Doft: Söt och fyllig doft med mycket malt och jag tycker man känner av havren rätt bra. Humlen bidrar med lite kryddig örtig doft
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt kropp men ändå på ett sätt som ger den bra drickbarhet. Tycker att man känner av humlen rätt tydligt här i smaken med lite örtig lakrits, gröt och choklad. Typ som när man blandade havre i sin O’Boy, fast utan samma sötma. Sötman här är bra men samtidigt invävd i den beska som finns. Lite tunn kaffesmak finns också där som kanske också är en av de smaker som lämnar ett litet intryck på än.
Betyg? – Bra. Den är bra och oerhört lättdrucken trots sin tunna kropp. Jämför man med t.ex. Anderson Valley’s Oatmeal Stout som även den låg på ungefär samma procenthalt så tycker jag att den här är charmigare och på något sätt passar som en tunn, lagom torr och sött balanserat, drickbar stout. Perfekt stout på bolaget tror jag då den kommer passa många som vill ha en shysst och god stout men som inte vill ha ett bautamonster på 13% med för bittra eller mörka toner av kaffe och choklad.
Dugges Never Mind The Bollox (fat)
Utseende: Mörk rödgyllene vätska med lite brunoranget i. Krämigt skum med minimala bubblor.
Doft: Likörartad likörfrukt och bastant doft! Potent tvålfrukt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Småsöt men framförallt blommig och fruktig smak. Rätt len och snäll men med en växande tvålighet samt en maltbas som växer fram mer och mer.
Betyg? – Bra, frukttvål och god, men i längden tyckte jag att det blommiga och tvåliga tog över lite.
Duggers High Five (fat)
Utseende: Brunorange grumlig vätska
Doft: Grape och citrus i centrum med lite pinje och gräs i mitten, väldig beska i doften. Men oerhört fräsch.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite syrlig humlekotte. Känns inte ”färdig” först innan man börjar inse att det bara är att den bara är riktigt färsk.
Betyg? – Bra, fruktig och besk med viss syrlighet.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Intressant är att jag för mindre än ett år sedan kontaktade nämnda magasin för att försöka sälja in en längre artikel om just detta, mikrobryggerier i Göteborg, där jag – hör och häpna – hade intervjuat Thomas Bingebo och Mikael Dugge Engström på deras respektive bryggeri. Magasinet var inte intresserat. Idéstöld eller sammanträffande?