Vill ni i framtiden ha lättare/snabbare att läsa om dessa nattnotiser och om allt annat jag skriver, klicka in er på ‘follow’ här till höger så sköts det hela automatiskt och ni spar tid. Tid är mer tid till famil, kärlek och öl!
Såhär efter en lång måndag kunde man tro att det vankades en god öl för att avrunda kvällen – men icke! Istället vankades det mer arbete och det lite roliga och ärofyllda självutnämnda uppdraget att illustrera en liten ‘julbild’ till Dalarnas Spelmansblad. Kultur finns på mång arenor och sätt, öl liksom folkmusik, mat och traditioner – allt har det sin plats och sin rätt att avnjutas – gärna tillsammans. Så länge saker är festliga och folk är glada så har man inget att oroa sig för. Hur som helst, öl är ju trots allt det som jag försöker få fram som ‘kultur’ vilket det förvisso är då det har både historia i form av beskrivningar om historiska skeenden inom ölindustrin men framförallt då det är en dryck som är väldigt historisk. På tal om det så sänds inatt den tredje delen av Sam Calagione’s Brew Masters på Discovery Channel, del två sändes igår och ska finnas uppe på internet att se idag. Svenska tider vet jag fortfarande inte.. Såg första programmet häromdagen och det var väl.. ja, lite som Miami Ink eller alla andra tillrättalagda fake’ade spänningsprogram. Men får ge det någon mer chans så. Någon mer som såg det?
Återigen, öl var det.. Belgiska ‘Brouwerij The Musketeers‘ brygger alla sina 4 ölsorter hos De Proef. och är ett gäng på fyra killar som efter att ha gjort klart sina bryggarstudier satsade helt på att starta upp ett bryggeri. Idag brygger de som synes hos De Proef och med 6 år på nacken nu så är frågan vad som sker framöver? Ja vet då inte, men det lär stå på deras hemsida framöver isf. Två öl av dessa fyra har jag nyligen druckit, dels Troubadour Magma, en belgisk IPA triple på 9,7% samt Troubadour Obscura, en belgisk stout eller som de omnämner den – en ‘dark red ale’
The Musketeers’ Troubadour Magma
Utseende: Grumlig persika med vitare skum. 
Doft: Humlig doft med mycket persika och humle med hög alfasyra. Lite gräsiga toner och ja, fasiken humlbebombat! Men ändå väldigt basic i doften, som en kraftig lillebror som är både snäll men mäktig.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Stor, fyllig men rätt tunn kropp med smak av jäst – i belgisk tradition – och sedan mycket fin smakblandning av tropik, persika och aprikos. Slutar med lite två men utan att det förstör något i den finfina fruktiga smaken. För att vara 9.7% så kan man säga två saker – antingen är det en lögn eller så är det nog en av de bästa IPA’s jag har smakat med så hög alkoholhalt! Slutar med mer smaker av passionsfrukt och ananas.
Betyg? – Bättre+, massvis med frukt och humle och helt klart den nästa icka-amerikanska IPA’n jag druckit sett till sådana fina humlesmaker. Värt att rekommendera och tror att många krogar nog skulle kunna ta en tia mer för den då den verkligen är god!
The Musketeers’ Troubadour Obscura
Utseende: Mörkbrun rödgyllene vätska, mahogny. Ovanpå det ett kompakt poröst skum med minimala bubblor med en fin gräddig topp, lätt nougatfärgat. 
Doft: Bärigare stout är första intrycket. Det har små nätta mängder av både kaffe och choklad men även lite kola och framförallt trä. Påminner mig lite om De Molens belgiskinspirerade porters fast utan det mjälla. I takt med att temperaturen höjs så framträder med dofter av belgisk jäst, krydda och apelsin.
Smak: Lättare munkänsla med rätt okey poröst skummig kolsyra. Smaken är först rätt snäll, nästan lite tam, ja i stil med andra belgiska porters och stouts som håller kvar vid tydlig ursprungsmarkering genom den lite porösa känslan från jästen. Smaken pendlar också mellan lite torr choklad och viss fruktighet.
Betyg? – Bra, lite speciellt intryck från den då jag hade förväntat mig lite andra uttryck i doft och smak. Men den är lättdrucken och rätt god, lättare än en stout men ändå inte en porter – ja någon mörkare ale.
Slutsats? Såhär långt med 50% av deras öl druckna så är omdömet rätt bra och framförallt är Magman riktigt jekla bra. Verkligen smakrik men ändå väldigt väldigt lättdrucken – och inte heller särskilt dyr för en öl av den kalibern. Värd att dricka medan Obscuran är lite mer speciell – helt klart värd att prova dock, men jag tror det är en öl som faller vissa i smaken och andra inte.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Jag har sett det första avsnittet och jag tycker väl som du. Det var rätt så påtvingat på något sätt.
Jag vet inte om du är inne och läser på http://www.olradet.se ibland. Men vi träffas ju ett par grabbar en gång i månaden och har möte, förutom de andra ölupplevelser vi har. Vi ska titta på avsnitten tillsammans på lördag och sen kommer vi väl att ta upp det också.