Namnet till trots så är den inte en black IPA (som den dock såldes som) utan en starkporter/baltic porter. Närke brukar ju prestera riktigt ordentligt så då tillfället kom så åkte mycket riktigt ett glas av denna fram. Som påpekat är den inte en black IPA vilket frn marknadsfördes som utan snarar en baltic porter – en öltyp jag mestadels druckit polska varianter på utan att bli alltför imponerad. Nä, nu blir det att sova och imorgon blir det en mix av lite amerikansk öl och mer info om det ölpaket som äntligen anlände hos mig idag med allehanda godsaker av yttersta klass.

Utseende: Brunsvart fin vätska med superkompakt poröst skum med lite gräddigare topp.
Doft: Doften börjar med torrt kaffe och lite gammalt gräs och en dos torkad humle. Doften växer lite med mörk malt och porterartade dofter av kaffe och choklad. Men även lite bittert saltlakrits och hav.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en kolsyra som varierar mellan okey till bra. Lagom humlig smak med toner av gräs och krydda med en torr finish. Mineral, hav och aska blandas upp med choklad och lite bitter humle. Vattnigt kaffe och mer saltlakrits.

Betyg? – Bättre-, som en svaghumlad porter med lite torrt gräs och en större dos smaker och dofter från naturen såsom hav, mineral och aska, men även en bra dos lakrits och bitterhet.Överlag en lite underlig öl som vann hos mig då insikten om att det inte alls var en BIPA slog ned, ibland är förutfattade meningar ändå lite avgörande i vad man förväntar sig av en öl samt hur man först tolkar den. Trots allt.