Vill ni i framtiden ha lättare/snabbare att läsa om väderkvarnar och andra saker i luften , klicka in er på ‘follow’ här till höger så sköts det hela automatiskt och ni spar tid. Tid är mer tid till familj kärlek och öl

---

Nej det blev inte att skriva om Pliny idag eller, istället får jag leva på hur god den var igår, vilket även Stones 14th anniversary Ale Emperial IPA var. Rätt så speciell och så väldigt framträdande humle, bra och färsk med andra ord! Lördagmorgon och efter gårdagens små treats i form av goda öl så tycker jag att man såhär inför andra advent får ge sig själv lite chill time, ta er det ni med! Snön är tillbaka, precis som i fjol och äntligen inställer sig det fina lugna som en riktigt jul ska ha! Men lite öl blir det nu ändå..

Med senaste lasset öl jag fick hem så kom även ett par av De Molens öl med som jag tidigare inte provat och det är en av dem som dagens f.m-inlägg handlar om. En nästan självutnämnt english strong ale som härstammar från tiden då Menno kallade sina öl ”Olivier’s….” Trots att humlesorterna inte står utskrivna så bör det inte vara alltför svårt att klura ut dem. Denna Molenbier är det något i stil med ‘väderkvarnsöl’ vilket nog syftar mer på bryggeriet (ligger väl vid en värderkvarn?) och loggan med väderkvarnen än att den smakar väderkvarn eller något sådant.

Utseende: Väldigt fin mörk men varm träbrun vätska med ett skum som får tvingas upp för att bilda det lite krämbrunfrägade skummet som är poröst med minimala små bubblor och en rätt ihålig-ost-topp.
Doft: Mycket riktigt, humlsorterna han föredrar har inte ändrats mycket över tiden. Här doftar det nästan likt hans DIPA’s med en tofeeliknande humlebeska, sådär likörigt frän som det brukar vara. Det påminner både om weizenbocken han gjort med Mikkeller men även om t.ex Neander Ale (som även den uppkom runt samma tid som denna). Humlig torkade aprikoser nedmixade med kola, mörkt socker och mörk limpa.
Smak: Lättare munkänsla med okey len kolsyra. Smaken bär först med sig mycket humlig citrus, torkade frukter, mörkt socker och limpa för att sedan avta lite med ett lite likörigt mellanspel innan den avslutas med fin mjuk bitterhet och en eftersmak som känns som naturläkemedel eller något åt det hållet. Trots toffee och mörkt socker är den inte för söt utan det flyter ihop bra med beskan. Får små aningar då och då av hostmedecin, fast mer trögflytande och trevligt ölsmakande (innan man inser att det är hostmedecin).     

Betyg? – Bra, english strong ales för mig är inte såhär humliga och just på det sättet som Menno brukar få till en rätt så tydlig fyllig och nästan kola-likörartad känsla. Så på många sätt är denna oerhört lik De Molen Neander Ale, kanske lite kraftigare och med något mer tryck. Det är nog just det gräsigt citrusbittra som gör att det inte lyckas för mig – det blir ett mellanregister som förvisso skapar variation men likväl gör att en tar lite utrymme och tid. Kanske även att det blir lite mycket spår av syrliga smaker från jästen som hänger kvar – vilket ta bort lite av de smaker man skulle vilja se mer av. Men sen vill jag påpeka att jag inte är så ’bedrucken’ inom öltypen heller.