Hela Epic-serien från Stone känns som ett enda stort experiment, ett seriöst sådant men som ändå känns lite som BrewDogs Abstraktserie. Men medan BrewDog gör lite vad fasiken de vill så kör Stone på att göra olika belgiskinspirerade tolkningar med smågalna ingredienser som extra krydda. Tidigare år har man använt alligatorpeppar, limeblad, koriander (vid flera tillfällen), kardemumma, grapefrukt- och apelsinskal, chokladmalt, en drös olika humlesorter och så har det fortsatt. Årets vertikalöl från Stone är en något twistad ’Belgian style golden triple’ som man kryddat med torkad kamomill, triticale (en hybrid mellan råg och vete) och belgiskt ljus godissocker. Men inte var det nog där, nä för Kalifornier är bra på viner och just vinskörden slog in ungefär samtidigt som man började med denna öl varpå man kom på iden om att tillsätta Muscat, Gewurztraminer och Sauvignong Blanc-druvor. Allt detta ger då denna något underliga 9.5%’iga öl som är den 9’e i ordning av denna serie om 11 vertikalöl.
Stone Vertical Epic 10.10.10
Utseende: Ljusare gyllengul vätska med poröst vitt skum med minimala bubblor. 
Doft: Belgiska toner dominerar och främst är det genom en tydlig godissötma i doften. Druvorna bidrar med en viss fräshör men mest tycker jag det blir som en parantes till belgodofterna. Den tillsatta kamomillen ger lite blommig och småsöt säregen doft, men likt druvorna blir det ytterligare en parantes till ’de belgiska’ dofterna. Tyvärr tycker jag att den variation som finns i doften hamnar lite för hieratiskt och det blir inte den komplexitet som man kanske siktat på.
Smak: Lättare munkänsla med okey småfizzig kolsyra. Rätt tunn kropp men med en len och behaglig smak. Trots sötman och att den är rätt fyllig så gör druvorna fräscha och lite tunna smak att alkoholen bärs fram lite mer än vad jag kanske hade föredragit. Just druvorna ger fräsch syrlig smak med söt fruktighet. Från den första twisten så att säga är det främst godissockret och kamomillens blommighet som märks av. Lite för fritt strövande och ja, vad är egentligen poängen? Jag saknar något som knyter ihop säcken och som trycker ihop smakerna mer.
Betyg? – Bra-, tyvärr kändes detta lite som en besvikelse. Ett gott experiment javisst, men det saknar en tydlig röd tråd och någon form av sammanslutning på det hela. Något obalanserat helt enkelt.
Det som är lite synd och det som gör att många icke-amerikaner ändå kan hålla sig ’besvikna’ till öl likt denna är att vi i framförallt Europa har en hel skörd med olika öl som vi har rätt bra tillgång till. Lyssnar man på flera av USA’s större beer podcasts så märker man att det råder en viss okunskap, även om inhemska öl och hur stora olika bryggerier ändå anses vara ’i övriga världen’ (eller om det är min subjektiva analys av det hela..). Vad jag menar är att jag tror att många nordeuropeer är rätt bortskämda med en bra bredd på väldigt bra öl från en lika stor bredd olika länder, bryggerier och öltyper. Det kan, märk – kan -, kanske trubba av oss lite från att vara lika eld och lågor som en mer nischad marknad kanske ändå har? Tänk bara då ni för första gången drack en riktigt god öl, kanske er 10’e mikrobryggaröl och hur ni tyckte den var exemplariskt bra, idag, kanske 1000 öl senare – skulle ni sätta exakt samma omdöme som då? Jag tror inte det (beroende på ölen såklart), med mer erfarenhet och bredd under bältet så blir man delvis (bara delvis) mer kräsen – det gör inte ölen som man dricker sämre, bara att den har svårare att nå de höga skyarna. Eller har jag fel?
På sistone har jag bockat av ett par trevliga ‘stora’ öl men ändå tillåtit mig att acceptera att jag i vissa fall har blivit besviken, de har helt enkelt inte varit så bra som jag förväntat mig. I vissa fall har de såklart överstigit mina förväntningar men det ä just besvikelserna som man lärt sig av. Tidigare har jag varit väldigt eld och lågor för amerikansk öl och ‘bra’ öl överlag. Men ju mer man dricker på lagom pressad tid ju färskare har man sina referenspunkter som man ändå förhåller den aktuella ölen till. Dricker man exempelvis några av de mest ansedda IPA’s tätt efter varandra så blir man ju dels smålullig och lite bedövad, men likväl har man då lättare att bedöma dem mot varandra och med ett inte fullt så komplex omdömessystem så blir det då rätt svårt att ge rättvisa omdömen. Det skulle vara bra mycket lättare att ordna dem på en inbördes skala från 1,2,3,4,5. Där 1’an var den man tyckte bäst om (så som de betygssätter öl på tävlingar i USA) men vad säger detta då man börjar om med 5 nya öl? Det är intressant med matematiska termer och logiska ekvationer och just vid tillfällen som dessa önskar jag att jag var än bättre på det.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Om alla experiment blev fantastiska i slutänden, är det ett experiment då? Lite av charmen är väl att det kan bli väldigt varierat?
Jag tror definitivt att hypen har en inverkan på hur man närmar sig en öl, en öl som hypeats bygger iaf jag upp stora förväntningar på och allt som oftast ser tillbaka på ölen med ett minne som är 'eh'. Precis som du skriver tror jag också att ju mer öl man provar desto svårare är det att inte bli snobbig och tycka sämre om öl än vad de förtjänar så att säga. Det blir lite av ett beroende att man letar efter det där nästa 'wow':et inom öl!
Sen tror jag definitivt som bark att det inte vore roligt om varje experiment lyckades, i Sverige kallar vi de för mikrobryggerier medan i USA kallas de allt som oftast craft breweries för hantverk är just vad det är. Det går upp och ner, ibland är det rakt, ibland är det snett men det är bara en del av upplevelsen. Sen kan man allt som oftast hitta någon komponent som man gillar även om man inte gillar helheten och på så sätt hitta andra öl där helheten matchar ens smaklökar.
Bark och Adam> självklart är det just det som är charmen. Att göra fel, våga göra fel men ändå hitta rätt är vad öl för mig är. Öl är experimentellt på ett helt annat sätt än vad jag tycker vin är.
Vad jag menar var just det som Adam skrev i första delen av sin kommentar att hype'en ibland suddar ut lite av de negativa delarna av en öl. En öl som en person köat för, köpt för dyra pengar och som är rätt 'limiterad' och upptalad – kommer troligen få mer pluspoäng än vad den kanske fått i en blindprovning.
Ta Dogfish Heads Ancient Ale-serie, en serie jag älskar. Sam tar ölbryggning ett steg vidare och tar oss tillbaka på en historisk resa, oftast blir det halvdana slutresultat smakmässigt, men som sagt – däri är charmen. Däremot tycker jag då att det kan bli fel om man ska anse att dessa öl är strålande enbart för att de är just experimentiella. För nej, öl med en drös omixbara ingredienser blir inte bra för att man 'vågat'. Men det är tack vare att man vågar och är inovativ som ölvärlden hela tiden går framåt.