Båda dessa julöl från trevliga lilla Grebbestad, som ligger mellan Uddevalla och Strömstad, är utav öltypen ’vienna’. Inte så underligt där kanske, men relativt ofta brukar alkoholsvagare versioner av en öl även ’byta’ öltyp då den inte riktigt uppfyller de kriterier som finns för att den ska få kalla sig detsamma som den alkoholstarkare varianten. Man behöver ju lägga om receptet rätt mycket för att den ska ha smak och stil som den starkare versionen men ändå med en lägre alkoholhalt. Åtminstone är det min tolkning av det hela, men jag är å andra sidan inte så insatt i hela bryggprocessen. Öltypen är densamma som många Oktoberfestöl (som annars mest verkar vara ‘Oktoberfest Märzen’) och är en maltigare typ utav lager (exempel: Brooklyn Lager och Nils Oscar Kalasöl), dock kan det såklart diffa lite mellan de olika brygderna. Grebbestad tappar ändå runt 600.000 liter öl om året vilket väl ändå får anses som rätt mycket, visserligen lär väl mycket av det vara deras goda lager som finns att köpa på systembolaget, men det låter ändå som en siffra vilket många mindre bryggerier också vill kunna uppnå.

Idag har jag alltså provat dessa båda tvillingbrygder där ena brorsan råkade bli betydligt svagare än den andre. I Flashbacks öltråd (länk till höger i menyn) har det ett tag varit en diskussion kring detta med alkoholfri/lågalkoholhaltig öl om ifall det är ett klent substitut eller perfekt för de som kör bil (dessa är ju inte ens dikotoma). Jag anser att det beror helt på ölen, Dugges Törstsläckaren Andrens.., Hantverksbryggeriet Bonden och Sigtuna Doktorns Pale Ale är alla riktigt trevliga. Sedan har vi BrewDog vars lättare Trashy Blonde är helt okey men där 77 Lager‘n är rätt trist och smaklös som lågalkoholhaltig. Någon förde upp en tjeckisk folköl (som fanns på Coop) som en perfet folköl, den var tydligen en ‘äkta tjeckisk pilsner’ vilket blev lite fel i mina ögon – men samtidigt så är det ju hans smak. I mina ögon är det en två rätt olika saker ‘bra lågalkoholhaltig öl’ och sedan ‘lågalkoholhaltiga öl’ och det är mer då man börjar jämföra öl likt jag vill göra idag som jag tycker att argumentet blir tydligare. Självklart kan folkölen vara bra, men min liknelse var: “men det är som att komma till en gourmettråd och säga att man ätit sjukt god ‘angus burger’ på Burger King och att den är att tippsa om. Medans de andra i tråden försöker få dig att förstå att det där bara är skit och långt ifrån en riktigt angus burger”. Och ja, det är nog där jag står idag. Man låter helt enkelt bli att köpa ölvärldens Burger King-kopior och kan om man letar dricka ‘bättre restaurangers lågpris och lågalkoholhaltiga burgare’ istället.

Nu blir det Grebbestad till slut..

Grebbestad Jul-öl 3.5%

Utseende: Lite mörkare gyllenrödbrun vätska med ljusare nougatfärgat skum med minimala bubblor och fin gräddig topp. Lämnar rester längs med glasväggarna och ja, ser inbjudande ut.
Doft: Knäckig, något söt, malt men med en lagers karaktäristiska doft av gräs och citrus. Doftmässigt så är den faktiskt bara något trevligare än en vanlig lager, en bra sådan dock. Den metalliska arom som många lagers har finns även här men samtidigt är rätt gräddigt maltig.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Lite citrusfizziga små bubblor mot en vattnig kropp. Lagersmak. Citrus och gräs och endast små spår av mörkare eller ens rostad malt mer än att lagersmaken är lite mörkare än i ljusa lagers. Något bitter, men jag tycker inte man ska behöva kämpa för att finna smakerna, så tyvärr – den får omdömen ’relativt smaklös’ (eller enbart lagersmakande). Någonstans finns en viss nedtonad sötma. Efteråt en stund efter att eftersmakerna har satt sig kommer dock malten, en gnutta rökighet och lite mer söt malt fram – inte märkbart men ändå tillräckligt för att man ska undra vart de tog vägen innan. Även lite smaker från humlen och annat kommer fram då, men som sagt, inte nog för att man ska förlåta deras tidigare frånvaro.

Betyg? – OK(+), kanske snålt att inte ge den ett ’+’, för den är ju bättre än många blasköl då den inte har något riktigt dåligt, men den är OK, den är drickbar i jämförelse med en vanlig ’stor stark’. Synd bara att smakerna kommer fram först efteråt, doften blir lite trevligare efter en stund då mer variation anas. Men det är den tunna kroppen tillsammans med de alltför lagertypiska smakerna som ändå tar över helhetsintrycket. Den får ett (+) bara för att visa att den faktiskt är OK med pilen uppåt så att säga, eller 3.25 snarare än 3.5 om man ska använda sifferspråk.. Ni är smarta, ni förstår.

Grebbestad Jul-öl 5.3%

Utseende: Mörkare gyllenrödbrun vätska, betydligt mörkare än den alkoholsvagare. Även lite mörkare ljust nougatfärgat skum med samma minimala bubblor och samma inbjudande rester längs glasväggarna.
Doft: Rökig gräddig malt i den där sötrökiga doften som vissa rökbockar kan ha. Det ger den även lite samma pepparhetta som Ölvisholts Jólabjór hade. Dofterna har vissa likheter, men denna har mer mörk malt som grund.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Rätt medel kropp, lagom fyllig och lite sådär ’lagom’ överlag. Det rökiga är mer i bakgrunden i smaken som fortsättningsvis är lite söt och rökt maltig. Småbesk och lite kryddig på slutet där beskan sätter sig kvar i munnen som en post-it lapp, inte markant, men likväl så sitter den där och gör det lite strävt. Kroppen blir något vattnig vilket är lite synd. Bättre kropp och mer passande än 3.5%’an, den är lagom tunn men ändå tillräcklig för att kännas trevlig och drickbar. Även en bra form av kropp för att passa som måltidsdryck.

Betyg? – Bra, trevliga smaker, angenäm att dricka och lär fungera utmärkt på julbordet även denna med sin lite sötrökiga smak. Lär även fungera som en lättare sällskapsöl innan kvällen är alltför sent gången och man kanske vill ha in något godare, tyngre och mer sippbart, eller så tar man den som vickningsöl innan trevligheterna går in i fas 3.

Ja, som anat var 5.3’an bättre. Punkt. Samtidigt ser den uppmärksamma att den inte är så mycket bättre än folkölsvarianten, vad det säger – att folkölen är bra eller att denna inte är kanon är lite oklart. Smakerna finns och gör sig bäst i 5.3’an såklart, men tyvärr är båda lite vattniga och det är där båda faller lite – men samtidigt så förväntar jag mig inte mycket mer utav en folköl (tyvärr).

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: