Demoner i Colorado? Ja något åt det hållet har åtminstone Avery försökt sig på att skapa genom en serie om tre stycken öl som alla fått demonliknande namn, har okristligt höga alkoholhalter och ska vara mörka och speciella. De tre ölen är The Beast Grand Cru, Mephistopheles och Samael’s – där den första är den onde besten från skogen, den andre den andre fallna ängeln och den siste är demonprinsen eller dödsängeln. Jahapp, så vart den en glad positiv dag fram tills nu så börjar den sakterligen gå åt det mörkare hållet!
Vi börjar med The Beast och betar sedan av dem en och en, då de bara är tre stycken så lär det gå någorlunda snabbt. Ölen beskrivs såhär utav Avery, en beskrivning som ni lär se passar rätt bra:
The Beast is a seducer – accomodating, complicated, powerful, dark and created to last the ages. Beyond this, it’s futile to attempt to describe Him. He will unveil Himself differently to each of His followers. The mark is in His constitution
På pappret en rejält sötad belgisk strong ale där man använt en mängd maltsorter, bland annat honungsmalt (?) och specialmalt såsom rostat vete. Som om inte det var nog så har man magnum, saaz, galena, tettning, hallertau och hersbrucker (pjuh, där var det slut..) som humlar upp ölen rejält. Men inte är det slut där! Utan man har även russin, daglar, sirap, alfalafa honung, turbinado- och belgisk godissocker. En hel jekla massa innehåll med andra ord. Ölen är från 2009 och har 15.07% alkohol.
Avery The Beast Grand Cru
Utseende: Något rödare mörk orange vätska, lite som en ljusare barley wine. Skummet har minimala bubblor och något nötigare gul färg.
Doft: Rejäl doft som drar väldigt mycket åt barley wine-hållet. Mycket kola och karamell och en kraftig doft av söta russin och dadlar. Stor sötma från alla ingredienser, så klart – men samtidigt finns det en stor beska med gräsig, jordig och lite örtig beska. Välbalanserat och bra.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Bra smak med kola och stor värme, som dock inte blir alltför spritig trots alkoholhalten. Inte lika stor sötma i smaken som i doften men det maltiga är trevligt och det kommer fram lite bär i smaken. Besk känsla men inte på samma sätt som t.ex. Old Ruffian utan det är mer en känsla än massiv kropp. Något bränd sockersmak och söta frukter och bär.
Betyg? – Bättre+. Trevlig och väldigt, väldigt bra balans. Lite banning dock och det blir lite sämre än ’bäst’ för den massiva innehållslistan där alla de sötande ingredienserna inte riktigt känns nödvändiga. Exempelvis De Molen Macht & Mooi som har liknande smak men utan en hel armada sockerarter. Dock riktigt god! En öl att spara och en öl som visade sig vara mer barley wine än belgisk strong ale, så som den beskrevs så lär den klara sig igenom tiden man har den och den är verkligen kraftfull. Bra start säger jag.
Hej Manker.
Vi skulle nästan slagit ihop oss där. Även jag har dem alla tre hemma. Jag har faktiskt dubbel upplaga av dem alla tre till råge på allt.
Jag har bara provat The Beast sen tidigare och håller helt med, den är väldigt bra, men inte riktigt 100%ig. Nu är din en 2009, det är nog inte det bästa året faktiskt. Jag kommer inte ihåg vilka årgångar jag har faktiskt. Men 2009 är det på en av dem.
/Balder @ Ölrådet.
Hesjan, trillade in på din blog i sökandet efter en wiskey med tydlig humle-smak, något du eller nån annan har koll på?
Balder> Jo, de verkar ju diffa rätt mycket från år till år – och säker då bara inte sett till alkoholstyrkan. De andra jag hade var från 2008, vilket var underligt då vi köpte dem i somras i New York. alltså verkar de ha stått i butiken ett tag, vilket känns lite osannolikt.
Nisse> Whiskey med humlesmak?