Gårdagen började bra men övergick till en besvikelse som dock räddades upp rätt snabbt. Anledningen var att jag genom Sorbons nystartade Facebookgrupp lagt upp lite bilder på nyinkomna öl, där en utav dem var Alesmiths Grand Cru – en flaska vi valt bort på SBWF för att istället prova Decadence från samma bryggeri. Så kosan styrdes mot Bromma efter en lång dag av ickeslit då jag vart smart nog att vara ledig. Väl där märker vi dock att paret i båset bredvid sitter och smuttar på något vi känner igen – såklart var det Grand Cru’n – så tji fick vi då det bara kommit en flaska av den (fler kan dock vara på väg!). Men vad gör det? Så är livet helt enkelt.
Istället blev det att prova Mikkellers Coffee IPA (mer om den senare, har inte hunnit skriva ned mina 
anteckningar digitalt än) och så en öl från ett bryggeri som för mig varit helt okänt. St Johns Brewers Virgin Island Island Hoppin IPA, en öl som man bryggt hos Shipyard Brewing (vilka jag tycker sådär om), då St John’s egentligen bara är ett taproom på Virgin Islands. Ölen i sig var rätt bläh och med lite smörig doft med en aning citrus. Smaken var lite klenare och med en rätt begränsad beska och förvisso ingen smörighet, men med enbart en liten dos citrus. Så icke. Betyget blev ett ‘OK‘ då den inte var dålig, men absolut inte bra.
Efter det köpte vi in Mikkellers och Three Floyds tredje samarbetsöl – Ruggoop, men även den får ni vänta med att höra om!
Roligare var att smaka dels whiskydestilleriet Tullibardine’s 1488 Whisky Beer. En öl man gjort med den använta malten från whiskytillverkningen. Drog mycket åt brittisk strong ale, aningen brittisk barley wine men med bra whiskysmak som om än var lite i bakgrunden. Riktigt trevlig var den. Betyget? Bättre. Helt klart en trevlig, och lättdrucken öl!
Efter det bjöds på en ‘hemlig öl’. Detta har jag fått ett par gånger tidigare då innehållet har varit: Vitt vin (som jag förvisso nailade), gammal stout från en flaska som stått öppen ett tag, en väldigt gammal och utgången Dugges Holy Cow – och så nu detta! Innehållet fick jag ihop till att det var något som smakade slattar – alltså lär det ha varit en mix av olika öl från faten. Så långt, så rätt. Till slut var det väl en 6-7 ölstorter som mixats ihop där jag åtminstone hade rätt på 3. Men likväl, ett ovärdigt resultat. Och tävling…
Kvällen avslutades till sist med en favorit i repris – men nu på fat! De hade nämligen kopplat på Left Hands Milk Stout! En favorit då den fanns på systembolaget! Nu på fat var de brända kaffetonerna och den brända malten bra mycket tydligare och gjorde sig utmärkt med det gräddiga och fylliga! Så otroligt lättdrucket att jag själv skulle kunna ha tömt fatet om jag bara haft tid. Lättsam och kalasgott! Betyget där blev Bättre där med. En öl som inte är svår eller kraftig, men likväl potent, har en rejäl smak och går ned väldigt lätt!
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
