Säga vad man vill om vårt monopol här i Sverige, men när de väl vill så blir vi väldigt bortskämda med riktigt bra öl. Brooklyn EIPA, Cantillon Kriek och såklart Great Divide Yeti. En imperial stout som får de flesta att tänka på superlativ och bra ölminnen. Inte blir det sämre av att de båda lagrade versionerna med korta mellanrum dykt upp och gett oss ölälskare än mer, och än bättre intryck av denna fina öl. För just att kunna jämföra olika lagringar, årgångar och annat ger lite extra kunskap om ölen och det är just denna faktor som många vinälskare framhåller som skillnaden mellan öl och vin. Årgångarnas betydelse, ursprung etc som öl i många (inte alla) fall saknar. Självklart kan detta diskuteras, ta bara hur olika jordar, länder etc producerar olika humlesorter olika bra och genast är det desto mer intressant – dock är detta en faktor som är av mindre betydelse i ölvärlden.
Hursomhelst, efter detta raljerande så ville jag komma till att det är kul att prova olika versioner av samma öl, men så även om den är på fat eller flaska. På fat kan kolsyretillförseln styras och därmed kan ölen få lite extra boost och lite extra kropp, samtidigt som jag i många fall tycker att smakerna kan skilja sig något. Oftast har de lättare att ‘blomma ut’ när de tappas upp från ett färskt fat. Så när jag var på Sorbon ett tag innan jul och såg att de kopplat på Great Divide Yeti på fat så var det en självklarhet att prova denna. Att sedan Sink The Bismarck kom som ett litet störomoment mot slutet kan jag för stunden glömma bort.
Great Divide Yeti (fat)
Utseende: Kolsvartsgyllene vätska med cappucinofärgat skum med mini-minimala bubblor, rätt gräddig topp. 
Doft: Extremt rostat och nästan bränd doft. Träigt, rökigt, malt och väldigt fylligt. Låter inte lika bra som det är! Som på flaska fast mer rostad och lite mer tryck, dock på bekostnad av kaffe och choklad.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Fyllig och len känsla. Nästan gräddigt fyllig kropp. Stor smak av överrostad malt. Fyllig och rostad är det mesta man kan sammanfatta den med här. Kommer mer bränt mörkt kaffe och ja, långt där inne finns det mer bitterchoklad. Fylligare och som en öl att dricka till efterätt, däremot lite annorlunda smakrik som på flaska.
Betyg? – Bäst´, fyllig och mer som en helhetsupplevelse än vad den är på flaska. Smakerna är något mer undanskymda, men kroppen och den utmärkta rostade smaken är utmärkt. Helt klart värd att prova om man råkar trilla över den. Här får man just den fylliga kropp och dryckeskänsla som jag tidigare pratade om, dock något på bekostnad av smakerna, som är riktigt bra, men inte vad jag minns mest.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
