Första gången jag såg Croocked Moon var faktiskt på ölmässan i år, då var även bryggaren Sören där och pratade om sin öl. Tyvärr var det sent och vi hade en lista på öl vi ville prova på hos Brill innan vi gick vidare så det blev inget smakprov då. Men det verkar ha gått bra för dem och med nästan 20 olika brygder på sitt samvete, många gjorda hos Nørrebro, så känns det som om de har framtiden med sig.
Så till slut en dag i höstas så ramlade jag över deras imperial porter Dark Temptation på en Bishops Arms och då var det desto svårare att låta bli att smaka på den. Den ska vara riktigt espressotyngd och ha mycket rostad malt i sig. Vad som menas med ‘ovanligt omdöme’ i rubriken är helt enkelt att jag tolkade den helt annorlunda – helt ovetande om öltyp och något kall – men likväl så var de smaker jag fann något annorlunda.
Crooked Moon Dark Temptarion (fat)
Utseende: Mörk brunsvart vätska med mörkare kompakt poröst skum gräddtopp
Doft: Gräddig nougatchoklad, kaffe o sötlakrits. Men mkt nougat. Nötig nougat.. Mmm
Smak: Medelstor munkänsla. Lätt men bra kolsyra. Lite rökaskig lakrits och även här bra nougatchoklad. Lagom tunn men med bra kropp. Väldigt lättdrucken och drar åt lite schwartzbier. Lättdrucken!
Betyg? – Bättre. Söt smak med massa god saltlakrits, lättdrucket. Väldigt gott!
Detta var mina korta noteringar då jag hade annat för mig än att anteckna något flitigare. Vad slår mig nu när jag dels läser om ölen och den beskrivning den ändå får från bryggeriet är att den var bra mycket mindre kaffecentrerad. Eller så misstog jag kaffen för nougatsmak. Vad jag tyckte utmärkte den var att den var så saltlakritsbetonad också, inte heller något som verkar vara helt i stil med hur det borde smaka. Så jag skulle inte lägga alltförstora växlar i mitt omdöme här än att konstatera att de gör riktigt lovande öl – och nästa gång jag ser dem ska jag inte tveka på att dricka mig igenom vad de har att erbjuda!