Mikkellers ? Black-serie var förut den starkaste ölen i Skandinavien med sina 17.5% – sedan har både 
Mikkeller och även andra gjort starkare saker men där Sigtuna Ace of Spades nu borde ligga 1’a? Black-serien är en imperial stout där man använt både ale- och champagnejäst samt mörk cassanad för att ge full komplexitet i ölen. Det har sedan kommit tre olika whiskeylagringar – alla med olika vax på toppen av flaskan för att visa vilken det är – som alla har legat tre månader på respektive whiskeyfat. Här har jag provat den vanliga samt de två lagringar jag hade – peated edt och whiskey edt.När jag tidigare provat Mikkellers högalkoholhaltiga mörka öl såsom Black Hole och Big Worse Barley Wine så tycker jag de har varit riktigt bra särskilt då Black Hole-flaskan hade stått något år – vilket även dessa rackare har gjort och därför blir det spännande att se om de nått någon form av extra komplexitet tack vare sin tid i väntrummet. Alla flaskorna är tappade sommaren 2009 (15/7) så det vart ju ett tag sen…
Mikkeller ? Black
Utseende: Mörkt brunsvart vätska med mousserande bubblor som väller upp och bildar ett brunt skum. Minimala bubblor i botten som övergår till mindre uppåt i skummet. 
Doft: Bränd söt malt och mörk bitter choklad med lite bärig mörk likör mot slutet. Det låter så enkelt att sammanfatta allt i en så kort mening men det är verkligen en god doft, rejäl!
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Tunn i början men med en något mousserande fizzig kolsyra som fyller upp kroppen. Rejäl smak av bränd men söt sirap och det är stor sötma med en rätt skön lätt mousserande känsla. Rätt tung men ändå lättdrucken och 17.5% är gömda som en potatis i rymden. Det är dominerande av mörkt socker och ’sting’. Eftersmaken är lika mörk den med en sötma som sitter kvar länge och ger inslag av cigarr, whiskey och brända bär.
Betyg? – Bäst. Söt och fyllig med en kraftig smak och bra bärighet. Alkoholen ger kraft men inte spritighet, ingen alls nästan. Riktigt god är ett slutgiltigt omdöme. En flaska man vill ha hemma, helt klart!
Mikkeller ? Black Peated
Samma som ovan men som har lagrats 3 månader på franska whiskeyfat. Ska enligt flaskan ha låg kolsyra.
Utseende: Ngt klar pitch black vätska som saknar direkt skum, har snarare lite ’fluff’ omkring på toppen. 
Doft: Lättare tyngd med lättsam bränd rökighet. Lite sötare ’peated’ whiskeysom verkligen tagit doft från faten. Ljus doft av bär, skinn och aningen svart kaffe och rökt torv.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Det fizziga som troligen kommer från champagnejästen har nästan helt försvunnit. Choklad, bär och kraftig whiskeysmak till en början som försvinner rätt fort på grund av den tunna kroppen. Lite sträv smak av läder, skinn och något mindre sötma än i doften. Inte alls samma sötma som i vanliga ’black’. Här är det inte ens aningar av alkoholen som ändå gav lite sting till ’black’ utan det är mjuka söta smaker.
Betyg? – Bättre(-). Potent och smakrik, fyllig och söt – men rätt tråkig i längden då den är lite för lättdrucken. Kunde haft lite mer komplexitet. Men dessa öl är inte alltid meningen att vara ’bättre’ än vad de var från början utan i många fall är de för att ge andra smaker, vissa hur de utvecklas, förändras etc.
Mikkeller ? Black Whiskey Edition
Samma som de andra men har lagrats 3 månader på ekfat. Ska enligt flaskan ha medelstor kolsyra.
Utseende: Brunsvart tjock vätska med brunt skum, kompakt med minimala bubblor. Skummar upp och blir svart och fylligt. 
Doft: Rätt anonym doft som doftar tjock stout med lite whiskey. Kanske lite hoptryckt doft. Börjar sakta växa ut med lite fruktighet. Men är fortfarande inte alltför varierad eller rejäl.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Lätt och fyllig med tryck av whiskey. Smakar mycket whiskeyartade smaker som dock inte är alltför utförliga – men ändå en bra smakkomplexitet. Bra syrlig och med spritig hetta. Varierad smak och whiskeyn ger rätt skön klan med alkoholen och ”fizzet”. Rätt speciell, inte unik, mne speciell. Mörköl och champagnejästen märks lite igen.
Betyg? – Bättre. Speciell kropp med fizzig mousserande tjock vätska. Trevligt mellanting mellan de andra två, inte den bästa whiskeyölen jag druckit, men likväl väldigt bra.
Så? Ja, den vanliga Black var magnifik, riktigt, riktigt god med sin söta men ändå elegant och finessrik. Tyvärr är väl de båda lagringarna mer intressanta än att de når upp till samma nivå som den olagrade. Peated hade en fin rökig karaktär, lägre kolsyra, var lättare etc men inte så superb som vissa whiskey stouts kan vara, och då utgår ändå denna från en grym jekla öl. Lite samma var det med whiskeyversionen som var något spritigare men nästan på ett bra sätt då det gav lite whiskeyhetta och karaktär till ölen, den påminde även lite mer om den olagrade.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Kul provning! Hur kändes huvudet efteråt?