Det är främst två bryggerier, amerikanska, som blev men riktiga inkörsport till bra öl. Samuel Adams i all ära – dem drack jag mycket av och dem är speciella för mig. Men det har blivit Rogue och Left Hand som på olika sätt tog min oskuld med bra öl – det var framförallt Rogues XS-serie som gjorde att jag insåg vad det var jag gillade. Så varje gång jag ser något nytt från någon av dem blir det som om någon viss dragningskraft, eller bara att jag är värd dem det – att prova dem. Häromdagen var jag inne på Monks på Wallingatan och såg att de hade bl.a. Rogue Jazz guy Ale. Denna öl dedikerad till alla jazzfantaster är som vanligt i god Rogueanda en version, eller snarare alias på deras Rogue Oregon Golden Ale, är det någon som förstår varför de gör detta? Det känns lite som om de gör ölen för olika tillställningar och tar lite av vad de har, men sätter i en större flaska som de namnsätter lite efter tillfället. Vill fortfarande ha flaskan från OT som var från Rogue!! Ölen här i sig har 5 maltsorter och en spännande mix av Cascade och Kent Golding-humle.
Det andra bryggeriet ja, Left Hand – säger bara Smoke Jumper, Milk Stout och min otippade minifavorit Juju Ginger. I flera år har jag sett deras Twin Sistes Double IPA men aldrig provat den, varpå ölen har blivit äldre och äldre – de jag har sett har ju ändå varit från 2009. Vilket kanske inte är idealiskt då ölen i sig är en dedikation till humlen som ska stå i centrum i ölen. Inne på OT hade de den dock på sinkhyllan vilket medför ett lite väl lågt pris på en hundring per flaska – så värt att prova en kupa… (resten får ni läsa här under, men wow!)
Left Hand Twin Sisters
Utseende: Något tjockare orange vätska. Vitt skum med minimala bubblor och halvgräddig topp. 
Doft: Lite klenare doft med lite sötare humle med bra kraft. Fruktig och bra och inte alls så trött som man kunde tro. Viss beska anas men det är framförallt en tjock tryckande fruktighet av citrusfrukter som kommer.
Smak: Medelstor munkänsla med okej till bra kolsyra. Mandariner och söta frukter med en väldigt bra och passande beska som går väl in i smakerna. Fortfarande riktigt bra tryck! Beskan kanske har tappat lite av sitt yttersta humlesting men jag har aldrig druckit en humlad öl som har varit såhär bra nästan 2 år efter att den gjordes. Söta frukter som faller in mot en perfekt beska och skön eftersmak – exakt en sådan variationskurva jag vill ha på öl. Komplexitet och variation.
Betyg? – Bättre+. Stor beska med mandarin, persika och ändå är den lite ’trött’. Efter min första kupa gick jag tillbaka dagen efter och köpte två flaskor av den, så jäkla god var det. Tror de har en flaska kvar samt så har Sorbon någon flaska. För helvete vad gott det var!
Rogue Jazz Guy Ale
Utseende: Något grumlig vätska, röddljusbrun vätska med lite nötfärgat skum. 
Doft: Drar mycket åt amerikansk strong ale med lite nötter, bär och beska mer än golden ale (?) Skön men lite lätt doft.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Lättare kropp utan samma bärighet som fanns i doften utan nu är det mer kola, toffee och enstaka bär. Känns som en lillebror till Dead Guy Ale. Sakta sakta så börjar den rätt måttliga efterbeskan ändå ge lite känsla.
Betyg? – Bra+, japp. Ännu en Rogueöl som hamnar i det här spannet mellan bra och snäppet bättre, men fortfarande ingen kalasbra öl. Nötigare något mer smakrik golden ale? Eller fasiken, det här drar mer åt t.ex. Dales Pale Ale än golden ale.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
