Såhär på sistone har jag släppt på en av mina gamla ickeseriösa principer om att försöka vara så incognito som möjligt och istället har det blivit både lite spontana träffar med Darren, Johan (portersteken) och igår Stefan (Beer Drivel/Ölsvammel). Kul är ordet och det är intressant på något sätt att se hur andras passion eller bara intresse för öl ter sig. Plus att öldrickare alltid är sköna personer. Igår så var det ett besök på Sorbon där man lyckats få två flaskor av Sierra Nevadas Hoptimum, en öl där ryktet kom, slog ned och sedan har jag och säkert många fler velat sätta smaklökarna på den ölen. Igår blev det också så och kul att jag fick ena och Stefan andra, så då kommer det väl bli lite ord om den framöver både här och hos honom.

På tal om Sorbon så ska dem precis som många andra slå upp sina uteserveringar om en vecka och jag började nu undra om vilka andra ölkrogar man ska besöka som kan skylta med riktigt bra uteserveringar? Man in the Moon är rätt trevlig, men lite för matanpassad kan tyckas, Monks på sveavägen fungerar om man är två, Akkurats funkar bra den med. Hmm, man borde göra ett helt litet repotage om det.

En till nyhet som jag har för mig att jag redan nämnt är att Mikkel själv nu börjar importera öl och det är han vi har att tacka att Brill nu kan skicka ut lite gott från Stillwater (styckplock via beställningssort.). Mikkel kommer vidare ha Beer Makers Dinner med Three Floyds senare i vår och visst, det är dyrt (2.5′ DKK) men det lär vara riktigt bra.

Det här firar jag lite spontant med att skriva om två av tre delar av Mikkels spontanserie (där jag tidigare har druckit och skrivit om Spontanale). Spontankriek och spontanframboose är det nu dags för. De är något alkoholstarkare (7.7%) vilket lär ge mer effekt i intrycken de ger ifrån sig och jag har haft höga förväntningar på dem. Inte bara för att de kostade en slant utan för att jag tror att Mikkel kan göra grymt ifrån sig med dessa.

Mikkeller Spontanframboose

Utseende: En något rödare orangefärgad vätska med ljust rosa skum med små till stora bubblor i ett stort poröst och luftigt skum som sipprar ihop. 
Doft: Mycket tydlig doft a finfina vildhallon, det är fräscht och mixat sura omogna hallon, mörka skrumpna ditos samt fullmogna smaskiga hallon. Eklagringen ger lite torr dov arom av trä. Dammigt, citrus och mer hallon. Både anande sötma men även sur syrlighet verkar gömma sig där inne.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra som fizzar till med små bubblor när den möter tungan. Smaken har mer karaktär av trälagringen än väntat med nästan en gnutta vanilj, källarträ och sedan såklart – hallonen! Det är surt utan att bli exploderande, snarare är det en långsamt nötande syra som kommer fram i takt med att smakerna börjar falla undan i smaken. Citrus och gräs bättrar på det torra slutet och det blir en sur bitter känsla kvar i munnen.  Det är inte för fruktigt utan det är en fruktigare spontanale där hallonen ger framförallt doft men även fruktig djup till smaken.

Betyg? – Bättre(+). Helhetsintrycket hur doften möter smaken är vad som ger det lilla plusset. Smaken är mer mörka vilhallon, knappt fullmogna – men även med blött källarträ och massa sur omogen citrus. Jämför man andra framboises så är de ofta fruktigare men den här har ett väldigt trevligt växelspel och att den blir så bittertorr i eftersmaken samtidigt som små bubblor dansar helvetesdanser på tungan är skönt. Det gör den lite mer utmanande än vissa lättare (sett till alkoholhalten) ditos. Känslan och smaken sitter kvar väl och länge.

Mikkeller Spontankriek

Utseende: Blodröd vätska med gyllene strimmor och ovanpå det ett luftigt och fluffigt ljusrosa poröst skum som puttrar ihop till lite rester längsmed glaskanten och ovanpå vätskan.
Doft: Citrussyrlig och humlecitrusdoftande körsbärsmix. Precis som med framboosen så är det en något mer potent doft med lite djup från eklagringen. Det nästan doftar fylligt och något fizzigt. Jag tycker Mikkel har visat här med dessa öl att om du höjer alkoholprocenten något så kan du få rätt bra tryck i doft och smak och det blir inte så rena intryck som kräver sin sura syrlighet och fräschör. Här är det fräscht och syrligt, men med djup.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Lite kraftigare kropp än lättare krieks, fylligare och mjukare. Smaken är av citrus, lätt brettkaraktär och så sura körsbär. Eftersmaken är torr men inte lika syrligt bitter som framboosen. Lada, citrus, gräsig och bittertorr humle och så körsbären leker runt i smaken. Kanske att körsbären är lite anonyma, de gör sitt jobb men fastnar bakom smak av citrus och trä. Plaskar man runt vätskan i munnen känner man mer av körsbärkärnor och skal men de fruktiga inslagen är något mer frånvarande.

Betyg? – Bättre-. Att Mikkel vågar dra upp alkoholhalten lite har verkligen gett en trevligare kropp och mer djup i doft och smak. Samtidigt kommer körsbärssmaken lite i skymundan för det surasyrliga, citrus, lada och trä. Det är lite bittra körsbärskärnor och det är väl främst den smaken som står ut bland det fruktiga/bäriga.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: